Tänk på det som är där ovan, inte på det som är på jorden. Kol.3:2.
”Lev livet och gör dig goda dagar! – Satsa på dig själv! – Ät, drick och var glad!” lyder trendsättarnas budskap i dag. Vem kan längre tro på ett liv efter detta? Knappast en modern, upplyst svensk, som står i begrepp att ta steget in i 2000-talet, Även vi som vill vara kristna smittas lätt av dessa tankegångar och ”vi fastnar så lätt i det jordiska”.
För några veckor sedan träffade jag en kristen missionsledare, Emil Jebasingh, ansvarig för ett omfattande radiomissionarbete bland Indiens 900 miljoner människor. Under ett föredrag om bönen beskrev han sitt eget böne- och andaktsliv. ”Har man inte bett, så har man missat dagen! Den förste jag talar med på morgonen är Jesus. Den siste jag talar med på kvällen är Jesus. Den första bok jag öppnar på morgonen är Bibeln. Den sista bok jag läser ur på kvällen är Bibeln. Dessutom inleder jag vid niotiden en c:a 45 minuter lång andakts- och bönestund med alla mina anställda och har ytterligare en bönestund vid lunch. Varje kväll håller jag också ett bibelstudium med hela min familj.” Vilken stund av rannsakan! Hur ofta söker jag det som är där ovan?
En Herrens tjänare, som tänker och strävar efter det som är där ovan blir en tändande gnista och ett ljus i världen, och det blir frukt av hans arbete, Radiosändningar och ett systematiskt uppföljningsarbete i Emils regi har under den sista 10-årsperioden resulterat i att c:a 200 små och stora kyrkor planterats ut över den indiska kontinenten.
Men även framgången i missionsarbetet är ”här på jorden”. Att ge sig helhjärtat hän åt att arbeta i Guds rikes tjänst är förstås något av det allra bästa en kristen kan ägna sig åt, men mitt i detta står han fortfarande med båda fötterna på jorden, Uppmaningen måste hela tiden hållas levande:”Sök det som är där ovan!” Ju mer en kristen människa strävar efter det som är där ovan, desto mer iver får hon också att vinna sina barn, sina vänner och arbetskamrater för Gud. Ja, det uppstår en längtan att även de mer avlägset boende – de onådda folken – ska få möta Frälsaren – den ende sanne livgivaren – och få ta emot hans frid och syndernas förlåtelse.
”Har man inte bett, så har man missat dagen! Den förste jag talar med på morgonen är Jesus. Den siste jag talar med på kvällen är Jesus.”
Håller det inför evigheten? blir också den brännande frågan i all kristen verksamhet. Det gäller budskapet vi serverar i söndagsskolan, i tonårsgruppen, på ungdomssamlingarna, i våra tidningar och böcker, i närradion, på internet och inte minst i predikan. Blir människor genom förkunnelsen oroade över sin själs frälsning och börjar de söka det som är där ovan eller gräver de sig allt djupare ner i detta jordiska? Hur ofta varnar vi för risken att gå förlorad?
Låt oss be om mer barlast inför evigheten! ”Icke genom någon människas styrka eller kraft skall det ske, utan genom min Ande, säger Herren.” Sak.4:6.
Jens Lunnergård, läkare