Gemenskap är ett grundläggande mänskligt behov. Det blir tydligt redan i Bibelns andra kapitel, där Gud konstaterar att det inte är gott att mannen är ensam. I vår tid är verklig gemenskap en bristvara.
Gemenskap är ett grundläggande mänskligt behov. Det blir tydligt redan i Bibelns andra kapitel, där Gud konstaterar att det inte är gott att mannen är ensam. I vår tid är verklig gemenskap en bristvara. Många människors liv präglas av sköra eller brustna relationer. En känslokall och likgiltig omvärld förmår inte fylla människors behov av gemenskap. Aktuella undersökningar om ungdomars värderingar visar att mjuka värden som exempelvis relationer står högt i kurs. För dagens unga är relationer mer angelägna än prylar, Medmänniskan viktigare än Mercedesen. De flesta kristna sammanhang önskar – med all rätt – bland annat erbjuda gemenskap, både med trossyskon och med Gud.
ATT STRÄVA EFTER
Först något som en kristen gemenskap bör sträva efter: Det borde vara ett viktigt mål för en kristen gemenskap att vara en andlig gemenskap, en gemenskap trossyskon emellan. Risken finns att gemenskapen främst är en arbetsgemenskap. Visst är det bra att arbeta och verka för Guds rikes sak, men arbetsgemenskapen bör gå hand i hand med en andlig gemenskap.
Den kristna gemenskapen bör främst vara ett gemensamt möte med Gud och en gemenskap mellan trossyskon. En sådan gemenskap är det människor saknar i dag, inte en arbetsgemenskap koncentrerad kring verksamhet.
I din kristna gemenskap möter du människor som renats i samma blod, läser samma heliga bok, och tillber samme Herre som du själv – ni hör till samma familj, Guds familj! En samhörighet finns er emellan som inte grundar sig på att ni är lika, tycker bra om varandra eller har gemensamma intressen utan på att ni delar samma tro, hör till samma kropp – ni är ett i Kristus. Detta är grunden till det som kan bli en öppen, ärlig, prestigelös och befriande gemenskap. Försonade med honom kan vi försonas med varandra. Då får vi en gemensam glädje och en gemensam nöd. Då finns grunden för andliga samtal vid kaffebordet, förbönen blir naturlig och förmaningen blir kärleksfull uppmuntran…
I Kristus finns grunden lagd för en andlig och äkta mänsklig gemenskap. Den längtar vi alla efter. Men det är sällan vi får erfara dess fulla verklighet. Så är det i syndens värld. Men ändå är det vår kallelse att med Guds Andes hjälp sträva efter att förverkliga den. Visst är en förverkligad andlig gemenskap ett mål vi borde kunna enas om att tillsammans sträva efter, i både församling och förening!
Lev av kristusgemenskapen – i världen, med och bland andra
än endast redan troende.
ATT UNDVIKA
Och så ett dike att undvika: En kristen gemenskap får inte bli en subkultur vid sidan av världen. Det finns många exempel på kristna gemenskaper som avskärmat sig från verkligheten och levt isolerade från världens barn.
Man har nöjt sig med gemenskapen i den väl avgränsade gruppen. Den kristna gemenskapen bör inte vara vår enda gemenskap. Det är inte Guds mening. Vår kallelse är att leva som kristna i världen och där vara vittnen om Kristus. Och kraften till detta finner vi just i den kristna gemenskapens möte med Kristus och trossyskon. Den kristna gemenskapen bör vara lärjungens stöd till ett kristusliv i hans vardagliga omgivning, med andra och bland andra än hans kristna vänner. Alltså: Lev av kristusgemenskapen – i världen, med och bland andra än endast redan troende.
Fredrik Carlsson, ordf. i KUS