Är äldre yngre än gammal?
Ja, säg det. Det är inte alltid lätt att få grepp om vårt språks nyanser. Någon har uttryckt saken så: ”Alla vill bli gamla men ingen vill vara det.” Och det ligger väl en del sanning i det, särskilt i vår kultur. Mycket bottnar naturligtvis i att levnadsår inte alltid överensstämmer med kroppsligt eller själsligt åldrande. ”
Ännu när de blir gamla …”
”Att bli gammal i gården” ger en nyans av att en viss person hör med till ”hemmabilden” och har erfarenheter och kanske också fått ett visst förtroende. I Ps. 92 beskrivs den rättfärdige som ett palmträd eller en ceder, som är planterad i Herrens gårdar. ”Ännu när de blir gamla skjuter de skott, de frodas och grönskar, för att de skall förkunna, att Herren är rättfärdig, min klippa, han i vilken orätt inte finns.”
Att skjuta skott och frodas och grönska har inte med den kroppsliga vitaliteten att göra. Den avtar och ”vi kläds av”. Inte heller har det med den själsliga vitaliteten att göra. Vi blir glömska och vi känner att vi inte orkar lika mycket som för bara några år sedan o.s.v. Nej, det har med den andliga vitaliteten att göra. Och den i sin tur beror på, var vi är ”planterade”.
Jag har mött människor, som varit helt avsidestagna och så senila, att det inte varit lätt att föra ett samtal. Men när ett känt och älskat Bibelord lästs eller en sång eller psalm sjungits, har personen i fråga lyst upp. Stigarna var upptrampade någonstans i det undermedvetna. Kända och kära omgivningar.
”Sjuttio år eller åttio år, om det blir långt”
Det konstaterade gudsmannen Mose om livslängden (Ps. 90). Men det är samme Mose, som kallas till ”projekt Exodus”, när han själv är åttio år gammal. Ett av många exempel på hur Herren kallar och utrustar. Men oavsett om vi har en mångårig ökenvandring framför oss eller bara en dagsetapp, är vi kallade att förhärliga Herren Jesus både i och med vårt liv och i och med vår död.
O, Jesu, bliv när oss, bliv när oss alltfort,
och sköt oss och bär oss, som alltid du gjort!
Ja, amen, din trohet skall bringa oss fram.
Lov, pris, tack och ära, vår Gud och vårt Lamm!
Einar Göth