Det är med positiva intryck man återvänder från Wollaita, den del av Etiopien där majoriteten av Lutherska kyrkans medlemmar bor. I mars fick vi tillfälle att besöka flera av de c:a 25 lutherska församlingar som finns i området. Vid den första kyrkan vi kom till var ett stort antal församlingsmedlemmar sysselsatta med att plöja en åker. Hälften av inkomsterna därifrån skulle tillfalla församlingen. Onsdagen räknas där nere som en ”Herrens dag” och på den arbetar man med något i hans rikes tjänst. Jag hörde om någon som hade en höna och som hade bestämt att de ägg den värpte onsdagar och lördagar skulle tillfalla kyrkan.
Det är med positiva intryck man återvänder från Wollaita, den del av Etiopien där majoriteten av Lutherska kyrkans medlemmar bor. I mars fick vi tillfälle att besöka flera av de c:a 25 lutherska församlingar som finns i området. Vid den första kyrkan vi kom till var ett stort antal församlingsmedlemmar sysselsatta med att plöja en åker. Hälften av inkomsterna därifrån skulle tillfalla församlingen. Onsdagen räknas där nere som en ”Herrens dag” och på den arbetar man med något i hans rikes tjänst. Jag hörde om någon som hade en höna och som hade bestämt att de ägg den värpte onsdagar och lördagar skulle tillfalla kyrkan.
I den första kyrkan, såväl som i de fem andra den eftermiddagen, samlades de församlingsmedlemmar som var i närheten inne i kyrkan. Qes Israel eller qes Dauit informerade på wolaitinja om den konferens som skulle hållas i Soddo under helgen, någon ledde i bön och till sist reste sig alla och bad Fader Vår på amharinja. Samma program i de fyra kyrkor vi besökte nästa dag. Först tänkte jag att det väl bara blev rutin när man skulle bedja Herrens bön var gång, men när jag sen tänkte efter lite djupare slog det mig att det aldrig kan vara meningslöst att på plats efter plats bedja ”Tillkomme ditt rike, Ske din vilja”, för det är ju just Guds vilja att hans rike skall komma, att alla skall bli medborgare i det riket och bli frälsta för tid och evighet. Den stora roll bönen spelar i Wollaita är säkert hemligheten bakom församlingarnas tillväxt.
KOM IN OCH BE!
Ett exempel är en nybyggd, fin wollaitahydda, där man än så länge bara haft gudstjänst två gånger. På min fråga vad det var som gjorde att man byggde en kyrkhydda just på denna plats, fick jag till svar att den större kyrka som vi besökt några kilometer bort, höll på att bli för trång och därför beslöt några församlingsmedlemmar att bygga en ny kyrka på den plats där de bodde. På ett annat ställe stod en församlingsföreståndare ute och väntade på oss och ville att vi skulle gå in och dricka kaffe. Tyvärr hade vi inte tid till det, eftersom det höll på att bli sent. ”Då måste ni i alla fall komma in och bedja”, sa han och det kunde vi naturligtvis inte säga nej till.
EKONOMISKT SJÄLVSTÄNDIGA
Vid ett tidigare besök i Wollaita gjorde det ett djupt intryck på mig, när qes Israel föll på knä på den nya plats församlingen i Humbo stad blivit tilldelad, lade sin högra hand på marken och bad Gud välsigna det ord som skulle sås ut på denna plats så att det skulle bli till frälsning för många. Det är för att få pengar till tomträtten som den lilla församlingen på ett 15-tal personer har bett missionen om hjälp med en summa på 2 400 birr. Församlingarna där nere är annars ett föredöme för övriga delen av kyrkan när det gäller att vara ekonomiskt självständiga. Och just när man hör om hur de själva samlar in pengar, bli man så mycket mer villig att hjälpa dem med det de tycker känns övermäktigt. Så har t.ex. medlemmarna i Damot Bosa redan samlat in 1 200 birr för att bygga till sin kyrka. Ungdomarna har samlat in samma summa som grundplåt till en gitarr men de önskar ändå få ytterligare en från Sverige.
Församlingarna nere i Wollaita är ett föredöme för övriga delen av kyrkan när det gäller att vara ekonomiskt självständiga. Och just när man hör om hur de själva samlar in pengar, bli man så mycket mer villig att hjälpa dem med det de tycker känns övermäktigt.
FRED OCH ENHET IGEN
Det var med glädje och förhoppning som församlingen i Soddo planerade för konferens. De önskade att den skulle bli en manifestation av den fred och enhet som nu råder i församlingen efter långvariga inre stridigheter. De hade inbjudit talare från både Addis och Asella. Under lördagen och söndagen samlades över 3 000 åhörare, inte bara från våra församlingar utan även från andra evangeliska kyrkor i Soddo. Från qes Bahta, qes Mekonnen, qes Lars (Hjort) samt från ato Per-Ebbe (Ingvert) fick denna stora skara höra ett fulltonigt evangelium om den frälsning som Kristus berett åt alla.
Bed för församlingarna i Wollaita, liksom för alla andra församlingar inom Lutherska kyrkan att Guds ord allt framgent får ljuda rent och klart utan att var uppblandat med människomeningar och annan barlast. Låt oss även bedja med Lina Sandells ord ”Herre, låt ditt rike komma dit det icke kommit än, öppna väg, där väg ej varit, och giv trogna såningsmän!”
Fridshälsningar från Hanna-Karin och Workneh Hechamo