Kenya i våra hjärtan

Herre, Herre, hur härligt är inte ditt namn över hela jorden!
Hur härligt skapade du inte Kenya. Landet, luften, ljuset.

Slätterna med sädesfalt och halvöknar där virvelvinden vrider upp dammet i spirande, spännande spiraler. De bländande, torra sandfårorna, som kantas av taggiga akacior och som plötsligt blir forsande, flödande floder när du låter regnet strömma och störta från himlen. De höga, blånande bergen i fjärran, Mount Kenyas snögnistrande toppar, de djupa ravinerna och mjuka dalarna. Kulle efter kulle i det gröna, böljande höglandet.

Dina är alla djuren på de tusende bergen, flockarna av båghornade kor, fåren, getterna, zebrorna, vildsvinen, antiloperna, elefanterna och girafferna, som majestätiskt skrider fram, krokodilerna och flodhästarna i vattnet, lejonen, som söker sitt rov om natten, och hyenorna, de gräsliga asätarna. Likaså fåglarna och fjärilarna, de spelande syrsorna, myrorna och malariamyggen, ja, även de för magen förödande amöborna.

Ja, Herre, hur mångfacetterade och fantasifulla är inte dina verk.

Kenya i våra hjärtan

Viktoriasjöns blanka spegel, nu så förödd av vattenhyacintens gröna, frodiga matta.

Indiska Oceanen med ebb och flod, droppe född av droppe, ett oändlighetens återsken.

Palmer med rasslande blad, ananas och sisal, majsen med dess lila vippor, bananstånden och eucalyptusdungarna, flamträden med deras röda kalkar och jakarandan, så intensiv i sin blåa skirhet mot den djupblå rymden.

Rymden, den om natten sammetssvarta, stjärnbeströdda. ”Jag kan inte räkna dem alla men låt mig då tacka dess mer!” Solnedgångarnas färgspel och regnbågens klarhet över himlavalvet. – Men o, Herre, Herre, hur fryser det inte i hjärtat när åskan går, blixtarna slår och du gläntar på ditt förråd av hagel till att slå ner bönplantorna, fransa bananbladen och förstöra det plockfärdiga teet! Så låter du din sol gå upp över rättfärdiga och orättfärdiga. Hur stekande svettigt är det inte vissa torrtidsdagar då man om kvällen snyter dagens damm ur näsan och önskar att man på samma väg kunde bli av med huvudets tyngd och tankens tröghet.

Kenya i våra hjärtan Herre, Herre, hur härligt är inte ditt namn över hela jorden! Hur härligt skapade du inte Kenya. Folket, stammarna, människorna med olika tungomål som alla ska träda upp inför dig.

Den nyfödde med det blanka, svarta håret, tryggt vilande vid det fyllda bröstet under moderns mjuka och förnöjda ansikte. Det jollrande, skrattande spädbarnet med sina stora, oskuldsfulla ögon, ovetande om stamfejder och felslagna skördar. Den skinntorra, hopskrumpna gumman, som föddes när flygplanet kom till landet. Hennes ansikte lyser av kärlek till barnbarnen, som ärar och hedrar henne, städar hennes hydda och hämtar vatten. Den stolte maasaien på stäppen med den röda manteln och sandalerna av bildäck och sin genomträngande, fjärrskådande blick där han stöder sig mot spjutet. Hans fruar med sina rakade, fettblanka hjässor och penetrerade, utdragna örsnibbar och kilon av pärlkragar kring halsen mockar varje morgon med händerna nattens koläddor från gårdsplanen för att använda dem till bränsle och förbätt ring av bostaden.

Kvinnan i den vattenfattiga trakten som går flera kilometer till gropen och bär tillbaka fulla spannen på huvudet. Kvinnan i den regnrika regionen som ordnat takränna med tunna vid husknuten. Den pompöse pampen som med sin lika välgödda plånbok pöser i baksätet på Mercedesen på väg att värva väljare. Hon som sitter vid vägkanten halva dagen och säljer några tomater och kålblad eller begagnade kläder från utlandet. Det envisa gatubarnet med den gnälliga, vädjande rösten och limflaskan till tröst och flykt. Muslimkvinnan som döljer sig bakom sin slöja, och hennes man som tvättar fötterna inför fredagsbönen i moskén. Kvinnan som fått döttrar och ingen son och som lever i fruktan att kastas ut från hemmet av mannen sedan hon satsat så mycket, till och med geten på trolldoktorn.

Kenya i våra hjärtan

Den universitetsstuderande som skaffat glasögon för syns skull och som kan kasta sten på oskyldiga, intet ont anande, förbipasserande bilister, när missnöjesdemonstrationerna och konfrontationerna med polisen i plexiglas och tårgas äger rum. Den unga kvinnan som smittades under gymnasietiden och nu tynar bort i AIDS – skinn och ben. Har någon sett hennes ansikte? – Gud, hjälp oss att inte väja för det! Maratonlöparen, ständigt på resa till främmande länder ute i stora världen för att springa hem troféer och pengar, levebrödet. Den prostituerade på det stora turisthotellet som med barnens hungergråt ringande inom sig och mot ringa betalning nu säljer sin kropp – som en gång gav liv åt de små – för att skaffa föda åt dem och uppehålla deras liv i slummen. Bilrånaren med pistolen vid den vita kvinnans tinning – han fick bilnycklarna, greps av panik och tryckte av.

Kenya i våra hjärtan

Passagerarna som färdas i de till bristningsgränsen fyllda, allmänna fortskaffningsmedlen och som skriker av fasa när föraren med gasen i botten dånar fram över föga trafikvänliga vägar och gör sanslösa, andlösa omkörningar. Skarorna som flockas i sina glada, färgsprakande kläder på marknadsplatsen för att sälja och köpa. Här finns vadhelst man vill ha, både nytt och begagnat eller återanvänt – tänk på oljelampor av konservburkar – konstfärdiga krukor, högar av majs, kål, lök, tomat och annan mat, kläder, skor och tvål samt magiska mediciner på mattan och musikmaskiner. Ett myller av människor ett sorl av röster.

Kenya i våra hjärtan

De uniformsklädda barnen som väller ut på vägarna vid skoldagens slut – överallt syns de vid denna sena timme. Hemma väntar vattenhämtning och vedhuggning och den osande fotogenlampan. Människorna i Kibera, Nairobis största slum, femhundra- till sjuhundra tusen – vem kan räkna dem? Men du, Herre, vet. Du vet om varenda en av dessa, skapade till din avbild och återlösta så dyrt, många fortfarande vilsna och långt borta från dig. Kenya i ditt hjärta, Herre

Kenya i våra hjärtan

Kenya i våra hjärtan. Herre, Herre, hur härligt är inte ditt namn över hela jorden! Hur härligt är inte ditt namn i Kenya. Herre, du har låtit dig bli uppenbar för dem som inte frågade efter dig, du har låtit dig finnas av dem som inte sökte dig. Till ett folk, som inte var uppkallat efter ditt namn, har du sagt: Se här är jag, här är jag.

Kenya i ditt hjärta, Herre

Kenya i våra hjärtan.
Vi i ditt hjärta.
Kenya i ditt hjärta.

Karin Gunnarsson