Vi har säkert olika värderingar när det gäller vad som är viktigt för oss. Det kan vara utbildningen, arbetet, kamratkretsen, familjen, vid-sidanom- uppdragen o.s.v. Visst är det svårt ibland att prioritera rätt.
Men det finns en prioriteringskamp som betyder så oerhört mycket mer än vardagens val. Ditt och mitt liv är som en resa. Resan är påbörjad och många av oss har kommit långt från utgångsläget. Vad är det som är målet för oss? Vad är ditt och mitt mål för evigheten? Det är fråga om himmel eller helvete!
Ingen menar sig nog välja det senare, men resan kan så lätt sluta där, om inte Herren får hejda oss. Jesus uppmanar tydligt och klart: ”Sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också!” Matt. 6:33. Först Guds rike – det är att prioritera rätt!
”Var är du, vart går du? Vem leder och styr nu din väg?” står det i en gammal läsaresång, och så pekar nästa strof på, att ”är jorden ditt allt, o, hur fattig du är!” Ja, det är sant, för detta jordiska ska vi lämna. Har vi valt så fel, går vi evigt förlorade, om inte Guds Helige Ande får överbevisa oss om att vi vandrar på syndens och dödens väg och leda oss in på den väg som drager till livet.
Vi måste föras till Jesus, som är syndares Frälsare. Han har gått i vårt ställe, burit vår synd upp på korsets trä och med sitt blod betalat för precis alla. Vem som helst får ta sin tillflykt till honom och tro sina synders förlåtelse. Vad skulle kunna vara mera värt än att få äga Guds frid i sitt hjärta och till slut flytta hem till Jesus?
I Jesu efterföljd här i tiden behöver det också bli omprioriteringar. Särskilt när en kristen människa som allra tydligast sett Guds trofasthet och kärlek, blir det angeläget för henne att fler människor ska lära känna Jesus. Men varför svalnar glöden för egen och för andras frälsning så fort? Är inte bönestunderna och bibelordet längre viktiga? Och när vi ser och hör den andliga nöden omkring oss eller hör och läser om den i andra länder – varför är vi så ljumma och tänker mest på att själva få allting här på jorden så välordnat som möjligt? Skulle inte den Herre och Frälsare som gav sitt liv för oss få några av mina bästa år i sin tjänst, ja, hela mitt liv? Och skulle jag inte ge något tillbaka av de gåvor han först gett mig?
”O, Gud, väck oss innan det är för sent!”
Arthur Einarsson, ordförande i NSMm