”När de vandrade vägen fram sade någon till Jesus: Jag vill följa dig vart du än går” Luk. 9:57.
Bön: Helige Ande, hjälp mig att följa Jesus Kristus, även då det förefaller mig både förbryllande och obekvämt.
Börja med att läsa Luk. 9:51‒62!
Jesus gick Guds väg och följde Guds klocka. Det finns inget ”när som helst” i Guds eviga frälsningsplan. Ingenstans i evangelierna står det att Jesus sprang som om han varit sent ute. Han var alltid på rätt plats vid rätt tid. Beslutsam gick han den bestämda vägen, som han visste skulle sluta i döden. Genom dopet i Jordan hade han vigt sitt liv till döden, och nu går han till offerstaden Jerusalem för att offra sig själv. Försoningen är Jesu eget verk alltigenom. En dog för alla. Ensam trampade han vinpressen utan att någon i folken bistod honom (Jes. 63:3). Men i andra avseenden kallas vi att följa honom.
Att följa Jesus vart han än går är att vara behärskad av Jesu sinne. Det kan man inte säga att Jakob och Johannes är i denna text. De vill kalla ned eld från himlen, för att de som inte tagit emot Jesus ska förintas. Jesus tillrättavisar dem strängt. Han hade nog mycket besvär med dessa bröder, häftiga, hämndlystna och äresjuka. Men Jesus lyckades till slut. Jakob blev den förste martyren och Johannes blev ”kärlekens apostel”. Vi ska inte i första hand be om ursäkt för vår häftighet, hämndlystnad och äresjuka. Sådant ska vi låta Jesus frälsa oss ifrån. Han kan förvandla en lärjunge så att denne kommer att behärskas av Jesu sinne.
Att följa Jesus vart han än går är att först söka Guds rike. Jesus uppmanar oss att i kallelsens och avgörelsens stund beräkna kostnaden av efterföljelsen. Stallets krubba och Golgata kors talar tydligt om Jesu egna levnadsvillkor. Han säger att han inte har någon plats där han kan luta sitt huvud. I den värld där Gud Son blev korsfäst får inte hans efterföljare ha alltför höga anspråk. Det passar inte hans bekännare att tjäna nutidens stora gudar, kung Ego och drottning Levnadsstandard. Be Gud om en självuppoffrande kärlek, som inte väntar sig något tillbaka! Jesus har lovat att vi ska få allt vi behöver för att kunna leva och göra nytta.
Att följa Jesus vart han än går är att inte se sig tillbaka utan hålla ut till slutet. Ingen som ser sig tillbaka sen han satt handen till plogen passar för Guds rike, säger Jesus (Luk. 9:62). Det står ingenstans i Bibeln ”en gång frälst – alltid frälst”. Verkligheten talar emot ett sådant påstående. En av de tolv blev djävulens byte. Som alla de andra blev Judas kallad av Jesus, utvald och utsänd. Demas, en av Paulus´ medarbetare, fattade kärlek till denna världen och övergav både aposteln och sin frälsnings Gud. För att det inte ska gå likadant med oss, säger Paulus att vi ska arbeta med fruktan och bävan på vår frälsning (Fil. 2:12).
”Ja, mina barn, förbli i honom, så att vi kan vara frimodiga när han uppenbaras, och inte behöver stå där med skam vid hans återkomst” 1 Joh. 2:28.
Martin Svensson