Bananer, bananer, bananer – under tre dagar i Wollaita blev vi bjudna på bananer i sådant överflöd att Ingrid Nilsson helst inte vill se bananer på ett tag! Bananer serverades till kaffet i så gott som varje församling men vi blev också bjudna på rostade kikärtor, ibland även kokta ägg, kokt sötpotatis och bulla, en sorts gröt, som tillagas av roten eller stammen på inset, s.k. falsk banan.
Som om detta inte varit nog, fick vi också med oss hem bananer, papaya, avocado och ananas som bevis på den äkta kärlek vi möttes av från dessa kristna bröder och systrar – en kärlek, som vi fick ta emot som representanter för er, kära missionsvänner i Norden. Ni skulle varit med!
Men låt mig nu förmedla det tack som allt detta var uttryck för, ett tack för att ni hjälpt till så att det finns plåttak på flera kyrkor och gitarrer i många församlingar. Medlemmarna ber för vännerna i Sverige, och jag hoppas verkligen att ni också ber för dem, för vid nådastolen kan vi alla mötas.
Vi, det var Per Olof och Ingrid Nilsson, som är i Etiopien på några veckors privat besök, Viktoria Skilling samt min man Workneh och jag, som kom till Wollaita redan på tisdagen. På torsdagen utökades sällskapet med Jan-Åke Johansson, Johnny Bjuremo och prästerna Mekonnen och Abraham från Asella resp. Qersa.
FEMTIO FÖRSAMLINGAR
Kyrkoledarna blev så glada att vi kunde köra runt med två bilar den dagen, för då kunde ju så många fler församlingar få besök. Tio församlingar på tisdagen, tre på onsdagen och så tio plus tolv på torsdagen! Men eftersom församlingarna nu uppgår till närmare femtio var det många som blev utan besök. Inte för att vi kan förstå det, men ordföranden, ato Taddese, sade att sådana här besök lever församlingen på hela året. Så stor uppmuntran är det för dem! Och jag som trodde att det var vi som blev uppmuntrade över att få se hur Guds ord har framgång och hur Guds rike växer.
Anledningen till att vi kunde hinna med så många församlingar var att kyrkorna på sina håll ligger tätt. – Ungefär som missionshusen i Skåne, kommenterade Jan-Åke.
EN FANTASTISK RESA
Var det på grund av lättja som ni bara hann med tre församlingar på onsdagen? undrar kanske någon. Knappast. Den dagen startade vi tidigt och kom hem långt efter mörkrets inbrott, för vi var i Kindo, det pastorat som ligger längst mot sydväst i Wollaita-området. Fyra timmar tog det att köra de c:a åtta milen dit och tre timmar tillbaka, så då kan ni förstå att vägen inte var någon autostrada precis. Men vilken fantastisk resa! En väg med branta backar, milsvida vyer ända bort till bergen i Kullo Konta med Omofloden som slingrar sig långt, långt nere i dalen, och så alla dessa fantastiska människor! Evangelister som går backe upp och backe ner för att förmedla det glada budskapet! Och det vanliga kyrkfolket som gör så gott de kan och arbetar för sin församling.
Inte någon plats såg vi, där inte församlingsborna lagt manken till och gjort så gott de själva kunnat, men en del saker tycker de nu börjar gå över deras förmåga. Säkert har den unge prästen Abraham från Qersa lärt sig mycket under dessa dagar och fått mycket att tänka på! Visst är folket i allmänhet fattigare i Arsi-området, men bara att se arbetsviljan i Wollaita måste ha varit lärorikt och inspirerande för honom! Och att läsa om det ger väl er missionsvänner inspiration att hjälpa till? Det hoppas jag! ”Gör det lilla du kan…” Och gör det medan du kan!
BESÖK I KULLO KONTA
På fredagen körde två bilar till Kullo Konta. Då besöktes området för första gången av LCEt:s generalsekreterare ato Gudeto. Eftersom församlingarna där blivit informerade i förväg, hade en stor skara samlats i Shaba. Efter en kort andakt av qes Abraham, informerade ato Gudeto bl.a. om att MBV beviljat plåttak till fyra kyrkor, vilket mottogs med applåder.
Dessutom diskuterade man utbildning av evangelister för prästvigning, en mycket aktuell fråga, eftersom det inte finns en enda luthersk präst bosatt i området. Så hade Workneh glädjen att få överlämna tre gitarrer som kommit från Sverige – nya applåder! F.ö de första gitarrer de fått i Kullo Konta, liksom också de första takplåtarna. Där är mer att göra, eftersom Kullo Konta-synoden nu räknar 15 församlingar. Glädjen var stor och man bad Workneh framföra deras tack till MBV. Och så serverades festmåltid och som måltidstryck bertz, honungsdricka. Kullo Konta är känt för sin fina honung.
Allt är visst inte bara frid och fröjd i Wollaita. Termiter har börjat förstöra bärande pålar under flera stora och välbyggda kyrkor, eftersom man inte haft råd att förstärka grunden med sten och cement. På det andliga området finns det också krafter, som vill rasera den grund som församlingarna där skulle bygga på. Inflytande från andra kyrkor, som inte erkänner barndopet och som inte ser nattvarden som ett sakrament, vill infiltrera församlingarna inom Lutherska Kyrkan där nere. Djävulen ser inte med blida ögon på hur hans makt ifrågasätts. Att han har stor makt visar sig genom att dyrkan av den onde faktiskt florerar på flera platser. Hans hantlangare, så kallade trollkarlar, har enorm makt över människorna.
Men vi vet att Jesus har vunnit seger över ondskans alla andemakter och det är det budskapet som behöver förkunnas. Detta evangelium är det enda som kan ge människohjärtat frid och glädje.
Hanna-Karin Stark-Hechamo missionär, Etiopien