Till vänster innanför porten till Smala Gränd 5 i Stockholm i den fastighet i vilken Roseniuskyrkan är belägen ligger en mindre samlingslokal – Gränden. Där samlas ungdomar regelbundet under terminerna till andakt och gemenskap.
Kaffedoften slår emot mig när jag öppnar dörren och stiger in på Gränden. Jag har just kommit dit för att lyssna på föredrag och träffa mina vänner i Roseniuskyrkans Ungdom (RUM) i Stockholm. I kväll är det Per-Staffan Johansson som ska tala över ämnet Sanningens gränser i en gränslös tid. Han är ju en ganska omtalad föredragshållare, känd från Svenska l’Abri i Mölle, men jag kan faktiskt inte påminna mig att jag hört honom någon gång tidigare. Det ska bli spännande.
Som vanligt på ett ställe där det är gott om studenter har klockan med några minuter hunnit passera den tid då vi skulle ha börjat, innan alla har hängt av sig ytterkläderna och kommit på plats. Sorlet lägger sig när Sonia Lunnergård går fram till talarstolen. Vi hälsas välkomna och får som inledning dela några tankar om Guds gränslöshet och våra begränsningar.
När vi tillsammans sjungit om den kärlek som inte kände någon gräns (Korset där Jesus gav sitt liv) är det dags för Per-Staffan.
Föredraget börjar med att visa på den gränslöshet vi upplever i dagens samhälle. Det är en gränslöshet mellan länder – aldrig har resten av världen funnits så nära och lättillgänglig som nu – men det är också en gränslöshet i fråga om hur man kan tillåta sig att leva. Mot detta ställs sedan den frihet inom givna ramar som Gud har gett oss.
Talaren använder bilden av en fågel, som kan flyga bara om den har sin tyngdpunkt på rätt ställe. Om all tyngd skulle hamna i huvudet eller stjärten på fågeln, skulle den störta i backen när den försökte utnyttja sin frihet att flyga. På motsvarande sätt behöver vi ha vår tyngdpunkt i Gud och i de regler han har satt för våra liv för att kunna få verklig frihet.
Många visa ord blir sagda, och jag är inte säker på att jag riktigt förstår allt, men liknelsen om fågeln tycker jag var bra. Det är sådant man kan komma ihåg länge efteråt.
När föredraget är slut får vi tillfälle att ställa frågor. Det blir lite diskussion om homosexualitet, om huruvida man får kompromissa med saker och ting på kort sikt för att vinna människor på längre sikt och om vilka strömningar som är på gång i den allmänna moraldebatten.
När frågorna sinat bryter vi för fika. Det blir mackor och te eller kaffe, som vi för det mesta har på lördagskvällarna. Vi går och hämtar i köket och slår oss ner vid borden för att prata och umgås. Även det är en viktig funktion med lördagskvällarna på Gränden. För att dra in pengar till föreningen skickas ett lotteri runt medan vi fikar. I dag kan man vinna te, espressokaffe eller godis. När alla har fikat färdigt blir det dragning. Sen får vi ställa fler frågor till Per-Staffan. Till sist avslutar vi med aftonbön.
Det har varit ännu en lördagskväll på Gränden. Jag kan gå hem med något nytt att tänka på om vem Gud är och vad det har för betydelse för mig i mitt liv. Jag har fått träffa mina vänner, vi har fått prata, sjunga och be tillsammans. Det har varit en välsignad kväll.
Rebecka Karlsson studerande, Stockholm