Glädje i Herren

Sorgen och glädjen, de vandrar tillsamman, medgång och motgång här tätt följes åt.
Skyar med solsken, och suckar med gamman skiftar alltjämt på vår jordiska stråt.
Jorderiks gull
stoft är och mull.
Himlen allen är av salighet full.
Sv. ps. 269. Thomas Kingo 1681; Britt G. Hallqvist 1983.

”Gläd er alltid i Herren”, säger Paulus i Fil. 4:4. Men är det rätt? Det är ju inte bara det att våra egna sorger kan binda oss. Dem kan vi efter behag göra vad vi vill med. Men det har vi inte lov att göra med andras sorger. Kan det inte finnas så mycket sorg och nöd i världen och omkring mig, att det skulle vara hjärtlöst, ja, rent av syndigt att vara glad? Den hederlige soldaten Uria säger: ”Min herre Joab och min herres tjänare har slagit läger ute på marken. Skulle jag då gå in i mitt hus för att äta och dricka?” 2 Sam. 11:11. Det ville han inte. – Landet är i krig. De andra ligger vid fronten. Skulle jag då gå hem och njuta livet tillsammans med min hustru? Nej.

Visst har han väl rätt? Ska vi vara glada och låta världen utanför ligga som den har bäddat?

Ordet står där emellertid: ”Gläd er!” Låt oss se närmare efter vad aposteln säger. Han tillägger: ”i Herren.”

GLÄDJE I BIBLISK MENING

I Bibeln är glädje inte alltid identisk med jordisk glädje. Det är inte alltid vi kan glädja oss över våra förhållanden och villkor. Det finns så mycket som kan spela in och få ner humöret på nollpunkten. Men vi får alltid lov att vara glada i Herren. Det innebär nämligen att vi gläder oss över Guds milda sinne, som möter oss i Jesus Kristus. Vi får tacka för Guds frälsning, som står fast mitt i helvetets bränningar. Gud vill inte att mörker och förtvivlan i världen och hos mig själv ska hindra glädjen från att bo i mitt hjärta. Att glädjas betyder i biblisk mening att glädja sig med Guds milda sinne. Vi förmanas att låta vår mildhet bli känd av alla människor. ”Låt alla människor se hur vänliga ni är”, fortsätter aposteln i Fil. 4:5.

Glädjen ska alltså spridas utan snäv begränsning. Paulus säger att den bör bli känd av alla människor. En sådan glädje är för kristna inte bara en möjlighet utan också en plikt.

Sorg och nöd kan lägga sordin på vår munterhet – men inte på vår glädje i Herren. Och inte heller på vår önskan att göra varandra glada. ”Nu måste vi ha fest och glädja oss”, sade fadern till den äldre brodern i Jesu liknelse om den återfunne sonen (Luk. 15). Evangelium berättar för oss att Gud har skyndat emot oss och slagit armarna om oss. Vi har därför anledning att med psalmisten i Ps. 126 utbrista: ”Herren har gjort stora ting med oss, och vi är glada. Herre, låt våra fångar komma åter liksom strömmarna i Negev. De som sår med tårar skall skörda med jubel. Gråtande går de ut och bär sitt utsäde. Med jubel kommer de åter och bär sina kärvar.”

När solen värmer öppnar sig blommorna. När Jesus Kristus andas på orden, slår det ut blommor på alla Bibelns blad och evangelium
lyser från dem. Det är detta som kan väcka glädje i ett sorgset sinne.

GLÄDJE I HOPPET

I Rom. 12:12 säger Paulus: ”Var glada i hoppet, tåliga i lidandet, uthålliga i bönen.” Det är alltså hoppet som är drivkraften. Det ger tålamod i lidandet. Det är tröttsamt att gå en lång och tung väg, men dubbelt tröttande, om man inte vet ifall man har gått vilse och kanske bara kommer längre bort ju mer man går. Men visshet om att man är på rätt väg och kommer att nå målet med tiden, bara man inte ger upp, ger krafter och uthållighet.

Hoppet är drivkraften. Det är också hoppet som ger tålamod i lidandet och uthållighet i bönen. Det kan komma tider, då bönen till synes tar mer än den ger. Det är när lidanden och tvivel tär på den. Då uppstår lätt frågan: ” Kommer det månntro över huvud taget något svar?”

Har du sett ett fartyg passera långt ute till havs? Det försvinner och du tänker att det är spårlöst borta. Men efter ett tag hör du böljor sakta skvalpa mot stranden. Det är svallvågorna. Fartyget lämnade spår efter sig, men det märker du först nu. Bönen sätter också spår. Gud svarar. Det hoppet ger uthållighet, även i lidandet.

Hoppet ger krafter; det känns som om lasset blivit lättare. I verkligheten är det krafterna som blir större. ”Han ger den trötte kraft och ökar den maktlöses styrka. Ynglingar kan bli trötta och ge upp, unga män kan falla.

Men de som hoppas på Herren får ny kraft, de lyfter med vingarna som örnar. De skyndar i väg utan att mattas, de färdas framåt utan att bli trötta” Jes. 40:29‒31.

VILKET HOPP?

Måhända kan det inte ställas någon mera avslöjande fråga till en människa än för det första: Vad hoppas du på? Att det nog går bra? Att lysande tider stundar? Att det säkert slutar som du vill att det ska sluta? Är det det du hoppas på – eller står ditt hopp till Jesus Kristus? Det förra hoppet sviker förr eller senare, det senare sviker aldrig.

Och för det andra: Gläder du dig i hoppet? När det inte finns någon glädje i hoppet är hoppet dött. Om du inte är glad i hoppet, vad beror det i så fall på? Är Kristus för ringa eller är lidandet allför svårt? Du ska inte tänka ringa om Kristus! Var glad i hoppet! Det glädjefyllda hoppet till honom ger uthållighet även i tider av lidande.

TÄNK INTE RINGA OM GUD!

Om du är av lite äldre datum har du säkert sett en brutal kusk stå och piska ett par hästar, som inte kan få ett tungt lass upp ur gropen det står i. Det är en förfärlig syn. Men i verkligheten är det sådan många tror att Gud är. De tycker att han bara låter piskan gå över dem med svidande och hotfulla ord, för att de ska ta sig samman. Men sådan är inte Gud. Han ger inte den trötte kraft med pisk och slag.

Han gör det genom att bereda den trötte vila. Nu finns det ju knappast något ord i Bibeln som inte den sorgtyngde kan tolka som piskrapp, som gör ont och kräver gärningar av oss. Men det finns å andra sidan inte heller något ord som inte Gud kan öppna, så att det visar vad Gud har gjort för dig. När solen värmer öppnar sig blommorna. När Jesus Kristus andas på orden, slår det ut blommor på alla Bibelns blad och evangelium lyser från dem. Det är detta som kan väcka glädje i ett sorgset sinne.

”Lova Herren, min själ, ja, hela mitt inre skall prisa hans heliga namn! Lova Herren, min själ, och glöm inte alla hans välgärningar, han som förlåter dig alla dina synder och botar alla dina sjukdomar, han som återlöser ditt liv från förgängelsen och kröner dig med nåd och barmhärtighet, han som mättar ditt begär med sitt goda, så att du blir ung på nytt som en örn” Ps. 103:1‒5.

Guds herravälde är orubbligt och hans nåd oföränderlig. Framför dig har öppnats en dörr som ingen kan stänga. Därför bör ingenting få kväva glädjens ton inom dig.

Glädjetonen i hjärtat kan nog skifta melodi under årens gång och när erfarenheterna växlar. Men om den helt förstummas, så se efter om inte också något annat har skett: att du själv har blivit för stor, att världen har tagit makten över ditt sinne, att synden har lagt sig klibbig och seg över hjärtats strängar eller att du rent av har vänt dig bort från Gud.

Det påstås att en krossad fiol kan sättas i stånd igen och då få en ännu skönare klang än tidigare men att detta kostar arbete. Det vet jag inte, men att ett sorgtyngt hjärta kan få sin glädjeton tillbaka, det vet jag.

”Gläd er med dem som är glada, gråt med dem som gråter” Rom. 12:15. Låt inte gråten ta ifrån dig rätten att glädja dig med Gud!

Ivar Holm Nielsen predikant i ELM, Danmark