”Genom världen en liten skara tågar hemåt till fridens hus” – Guds folk, det som en gång kallades ”vägen”. Ett folk på vandring från träldomslandet mot det utlovade, underbara landet. Bilden av detta folk av gäster och främlingar här i världen – framtidsfolket – är tecknad i Skriften. Börje Svensson ger oss en detaljrik reproduktion av denna förunderliga tavla, vars ”härlighet världen ej ser…”
”Trängd och jagad den jämt skall vara”, denna lilla skara. Både qes Bahtas och Gunnel Gustavssons upplevelser bekräftar att framgångsteologernas kartor inte alls stämmer överens med verkligheten. Och Nils-Göran Nilsson har intervjuat en familj, som inte funnit någon ”varaktig stad” och som nu har flyttat till ett missionsfält i norr.
Guds folk – försonat med Gud och i försoningens tjänst, med uppdrag att bjuda in till den sabbatsvila som står åter för detta folk. Roland Gustafsson belyser både storheten i den lilla skarans uppgift och den fasta grunden för denna.
Guds folk – främlingar och gäster här och nu, men alls icke beklagansvärda. Ibland får de fira högtid mitt i öknen och förnimma att några droppar blott ur livets älv kan skänka en frid som övergår allt förstånd, något varom världen dessvärre intet vet. Två reportage i detta nummer låter oss ana detta.
Guds folk – berett att bryta upp, när molnstoden höjer sig. Anders Månsson antyder att de egna invanda traditionerna kan behöva prövas i ett sådant läge…
Guds folk – du hör väl hemma i detta folk? Du håller väl noga reda på dina identitetshandlingar – i den heliga Boken? För det finns ju en annan hop av vandrare, en annan, bred väg och ett helt annat slutmål än himlen.
Sam-Arne Nilsson