GUDSFRUKTANS HEMLIGHET…
Åtskilliga gånger under kyrkoåret läser vi trosbekännelsens ord om världens Frälsare: ”Avlad av den helige Ande, född av jungfrun Maria…” I juletid påminns vi särskilt mycket om Jesu födelse i Betlehem. Hos Herrens vänner väcks då en längtan att djupare få skåda in i Guds frälsningsrådslut. Aposteln Johannes gläntar på dörren till gudsfruktans hemlighet och skriver: ”Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning” (Joh. 1:14).
Paulus hade insikt i Kristi hemlighet, som uppenbarats genom Anden (Ef. 3:3‒4). Han sammanfattar salighetslärans stora grundsanning med orden: ”Och erkänt stor är gudsfruktans hemlighet: Han som blev uppenbarad i köttet, bevisad rättfärdig genom Anden, sedd av änglarna, predikad bland folken, trodd i världen, upptagen i härligheten” (1 Tim. 3:16).
Hemligheten ligger fördold i Ordet, och de som tillhör Guds familj är ”uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv” (Ef. 2:20). En rätt lära om Kristus är kristendomens innersta kärna, och den bibliska bekännelsen måste fasthållas av församlingen i synnerhet i avfallets tider.
ÄR DET PROFETISKA ORDETS FULLBORDAN…
De som inte i tron bygger på apostlarnas och profeternas grund vandrar i mörker och villfarelse. Hur många är det inte i vårt land idag som förkastar och förnekar det profetiska ordet och därmed också förnekar Kristus. Men Herrens ord står fast, och frälsningens hemlighet leder ännu genom Anden många syndare till liv och salighet.
”Han har låtit oss få veta sin viljas hemlighet, enligt det beslut som han hade fattat i Kristus, den plan som skulle genomföras när tiden var fullbordad: att i Kristus sammanfatta allt i himlen och på jorden” (Ef. 1:9‒10). ”Så mycket fastare står nu det profetiska ordet för oss, och ni gör rätt i att hålla er till det som till ett ljus som lyser på en mörk plats, tills dagen gryr och morgonstjärnan går upp i era hjärtan… ingen profetia har burits fram genom någon människas vilja, utan ledda av den helige Ande har människor talat vad de fått från Gud” (2 Petr. 1:19, 21).
ÄR BARNET SOM ÄR OSS FÖTT AV EN JUNGFRU…
En Herrens ängel kungjorde hemligheten för Josef och sade: ”Josef, Davids son, var inte rädd att ta till dig Maria, din hustru, ty barnet i henne har blivit till genom den helige Ande. Hon skall föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus, ty han skall frälsa sitt folk från deras synder. Allt detta skedde, för att det skulle uppfyllas som Herren hade sagt genom profeten: Se, jungfrun skall bli havande och föda en son, och man ska ge honom namnet Immanuel, det betyder Gud med oss” (Matt. 1:20‒23). Ängeln syftar på profeten Jesaja, som skriver (enl. Karl XII:s kyrkobibel): ”Derföre skall Herren sjelf gifva eder ett tecken; si, en Jungfru är hafvandes, och skall föda en son, den skall hon kalla ImmanuEl” (Jes. 7:14). ”Ty oss är födt ett barn, en Son är oss gifven, hvilkens herradöme är uppå hans axlar; och han heter Underlig, Råd, Gud, Hjelte, Evig Fader, Fridsförste” (Jes. 9:6).
ÄR DEN RENA ANDLIGA MJÖLKEN…
Mänsklighetens långa adventshistoria är fylld av oro och strid, ångest och längtan. Även uppfyllelsen av Skrifternas profetior har ägt rum under ofrid, krig och blodsutgjutelse. Det vilade ingen fridfull julstämning i stallet vid Frälsarens födelse. Det som hände förde med sig möda och oro för vandrarna från Nasaret.
Julen kallas glädjens och fridens högtid, men få är de som gläds över Frälsarens födelse nu vid seklets och årtusendets jul. Det kommersiella firandet har undanskuffat det bibliska budskapet. Mörker och töcken råder över land och folk.
Men julevangeliets berättelse är enkel och lättförståelig. Ett litet barn kan ta till sig dess innehåll och i sin fantasi följa med Maria och Josef på vandringen till Betlehem i Juda. Med målningar och julkrubbor kan vi illustrera, hur det nyfödda barnet under nattens timmar lindas och får slumra på en stråbädd i det kyliga stallet. Andlig mjölk för de små… Låt oss gå till krubban tillsammans med dem.
Från oro och mörker, från glitter och flärd
I julkvällens stillhet jag ställer min färd
Med Betlehems fattiga vallaremän
Till krubban och stallet det låga igen.
ÄR FAST FÖDA, LÄRA OM RÄTTFÄRDIGHET…
”Ingen som lever av mjölk är mogen för en undervisning om rättfärdighet. Han är ännu ett barn. Den fasta födan är till för vuxna” (Hebr. 5:13-14). För Paulus är Kristi människoblivande gudsfruktans hemlighet. När han betraktar Jesu krubba, skriver han: ”Men när tiden var fullbordad sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under lagen, för att han skulle friköpa dem som stod under lagen, så att vi skulle få söners rätt” (Gal. 4:4‒5). Aposteln vill ständigt se mer av Kristus. ”Inte som om jag redan har gripit det”, säger han, ”men jag jagar efter att gripa det, eftersom jag själv har blivit gripen av Kristus Jesus” (Fil. 3:12).
Kristus fullbordade Guds lag, den lag som uppenbarar för mig att jag står i skuld inför den evige Guden. Kristus är ”lagens slut, till rättfärdighet för var och en som tror”. Den troende blir inte dömd efter lagen utan efter evangelium. Det vilar en evig rättfärdighet över mig. Jag är salig i tron, fri ifrån lagen och inte längre förbunden att fullgöra den genom egna verk och gärningar. Det är för övrigt omöjligt för varje människa.
Men lagen har i Kristus blivit högt ärad, ty Guds enfödde Son har blivit lagd under den. ”Inför Gud betraktas jag i Kristus som om jag aldrig begått en enda synd”, och rättfärdigheten är oföränderlig. Det är en hemlighet att jag samtidigt är syndare och rättfärdig. Det är fast föda. Endast Guds Ande kan uppenbara evangeliet för syndare.
Det vilar en evig rättfärdighet över mig. Jag är salig i tron, fri ifrån lagen och inte längre förbunden att fullgöra den genom egna verk och gärningar. Det är för övrigt omöjligt för varje människa
ÄR SYNDERNAS FÖRLÅTELSE…
Frihet från lagen är detsamma som syndernas förlåtelse. Om jag skall dömas efter lagen, får jag inte förlåtelse för en enda synd. Men nu heter det: ”Han skall frälsa sitt folk från deras synder.”
Johannes fick genom en uppenbarelse höra den nya, himmelska sången. De som sjunger har övervunnit i kraft av Lammets blod. ”Du har blivit slaktad, och med ditt blod har du åt Gud köpt människor av alla stammar och språk, folk och folkslag” (Upp. 5:9).
I Uppenbarelsebokens inledning skriver Johannes om Jesus Kristus, den förstfödde från de döda, att han har friköpt oss från våra synder med sitt blod. Paulus talar t.o.m. om Guds blod och skriver att Kristus ”utlämnades för våra synders skull och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull” (Rom. 4:25). Gud blev människa för att i tidens fullbordan utgjuta sitt blod till syndernas förlåtelse. ”Avlad av den helige Ande, född av jungfrun Maria, pinad under Pontius Pilatus, korsfäst, död och begraven, nederstigen till dödsriket, på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda…” Det heter i en gammal psalm: Och vore ej det barnet fött, förtappat bleve då allt kött. Nu frälsning bjuds åt alla.
Tänk om vårt svenska folk under den kommande julen hade fått lyssna till förkunnelsen om syndernas förlåtelse, så som den ljudit i våra bygder i tusen år. Tänk om präster och predikanter hade predikat, vad Guds Ande önskar: ”Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att de som tror på honom inte skall gå förlorade utan ha evigt liv. Ty inte sände Gud sin Son i världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom” (Joh. 3:16‒17). Men gudsfruktans hemlighet och den rätta julfröjden är fördold för många. De flesta nöjer sig med den ”julstämning”, som världen erbjuder.
ÄR EN FÖDELSE AV VATTEN OCH ANDE…
Jesus sade till Nikodemus: ”Den som inte är född på nytt kan inte se Guds rike” (Joh. 3:3). Det finns många Guds Ords förkunnare, som inte känner gudsfruktans hemlighet. Det är till sådana Jesus säger: ”Jag har aldrig känt er” (Matt. 7:23). Man tänder adventsljus, man firar jul, man ställer man upp julkrubbor och berättar om Jesu födelse, men hjärtat är kallt för världens Frälsare. Man söker trösta sjuka och döende, men man förstår inte att tala med dem om Guds nåd i det barn som är oss fött.
Simeon i templet hade genom Guds Ande fått frid i sitt hjärta. ”Herre, nu låter du din tjänare sluta sina dagar i frid, så som du har lovat. Ty mina ögon har sett din frälsning, som du har berett att skådas av alla folk”, säger han (Luk. 2:29). Han har barnet Jesus i sina armar, och morgonstjärnan går upp i hans syndarehjärta. Det kunde sägas om honom som om publikanen i templet: Han gick hem rättfärdig.
Lennart Axelsson predikant, Bjärnum