INTE OORDNINGENS GUD.
Redaktör Lena A. Artman. Utgiven av Svenska Kyrkans Fria Synod. 212 sid. Sjutton kvinnor och män har bidragit till innehållet, som är uppdelat i fem avsnitt: Patriarkalism – feminism, Guds goda ordning, Leva grundmönstret, Frihet och ordning samt Vägen vi går.
”Inför det arbete som för närvarande pågår då det gäller förslag till nytt gudstjänstspråk i Svenska kyrkan känner många gudstjänstbesökare undran, oro och förvirring”, skriver Lena A-Artman i förordet och fortsätter: ”Denna bok har kommit till som ett svar på det rop om hjälp som vi har hört från enskilda människor runt om i vårt land. [– – –] Sjutton skribenter har utifrån olika utgångspunkter behandlat frågan om ordning – inordning – oordning – underordning.” Boken behandlar alltså det aktuella och kontroversiella ämnet vem som ska bestämma ordningen – i kyrkan, mellan man och kvinna etc.
Får då läsaren någon hjälp? Ja, i rikt mått. Man får till att börja med klart besked om att det finns en högre instans än den demokratiska majoriteten, en Högsta instans, som redan har fastställt goda ordningar, vilka alla människor mår väl av att respektera och följa. Den som behöver ett erkännande av att det förekommit kvinnoförtryck – även inom kyrkan – får det, reservationslöst och oförbehållsam, redan i den första artikeln ”Fadersvälde – en stötesten?” av Fredrik Hector. Man får samtidigt bevis för att Bibeln inte ligger bakom eller uppmuntrar någon form av nedvärdering av kvinnan i förhållande till mannen. Däremot hade tydligen redan tidiga kyrkofäder, barn av sin tid, svårt att se och erkänna denna sanning. De drog egna slutsatser och har olyckligtvis fått åtskilliga efterföljare historien igenom. Det är bra att detta sägs.
Guds ordningar har absolut karaktär och är inte förhandlingsbara. Det är därför man inte hjälper kvinnor genom att låta dem bli präster (vilket de ändå aldrig kan bli) hur gärna de än vill. Guds ordningar kräver lydnad, och lydnad har välsignelse med sig. På den här punkten är Inte oordningens Gud mycket tydlig – och kommer naturligtvis att väcka ursinne bland alla dem för vilka jämlikheten, fattad på vår tids sätt, är högsta och enda norm.
Stil och kvalitet varierar de olika inslagen emellan. I vissa avsnitt får det personliga tyckandet visst utrymme, i andra görs det teologiska djupdykningar. Förhållandet mellan just lydnad och frihet avhandlas av Berth Löndahl. I hans tänkvärda artikel ”Friast av alla och allas tjänare” finner man fascinerande passager. Låt mig citera något:
”När människan fördrivs från paradiset, så lämnar Gud det också, blir människa, inkarneras för att fullfölja den lydnad som människan inte förmår infria.
Ur den lydnaden föds friheten så som uppståndelsen förutsätter korset. I Getsemane är svaret ännu öppet. Faderns förväntan på sin son är tydlig, ingen tvekan råder om varför Jesus är sänd. Ändå ber Jesus när stunden är inne om att få slippa, ’Fader, låt denna bägare gå förbi mig, om det är möjligt’ (Matt. 26:39). Men Fadern tiger, himlen öppnar sig inte, ingen duva sänker sig ned, inga skaror sjunger om Jesus som den välsignade, inga lärjungar bekänner sig till honom. De sover. Jesus skälver av ångest inför beslutet och dess konsekvenser. Och hela kosmos skälver i detta ögonblick av tvekan, skall Jesus hörsamma Petri förmaning att ingenting får hända honom eller skall han förbli lydig Faderns vilja intill döden så att hela världen försonas genom honom då han bär vars och ens synd upp på korset. Jesus kunde valt annorlund, just därför blir lydnaden sann. Lydnaden, så avgörande för mänskligheten, var frivillig för Jesus.”
Den goda friheten finns för alla människor innanför bestämda gränser. De gränserna har Gud satt, inte för att plåga människors barn, utan såsom vår gode himmelske Fader.
”Skriften är ett studiematerial”, sägs det i förordet, ”alltså någonting som man arbetar vidare med i hem och församling. Därför är den självklart inte uttömmande i sin behandling av ämnet.” Nej, kanske inte uttömmande, men mycket intressant – en bok man vill läsa med pennan i hand för att göra understrykningar – verkligt givande och uppfriskande för alla som är utsatta för världens hån och förföljelse för att de vill lyda Gud mer än ministrar, ärkebiskopar och andra människor.
Sam-Arne Nilsson
TRAKTAT OM LITURGIN I DEN SVENSKA KYRKAN av Bengt Hägglund
Kyrkliga Förbundets Bokförlag. 40 sid.
Det faktum att jag med min lågkyrkliga bakgrund känner mig som en liturgisk analfabet och kan tycka att vi klarar oss bra med våra enkla gudstjänstordningar får inte fungera som ursäkt för att jag inte sätter mig in i det nya handboksförslaget och reagerar, medan remisstiden varar.
Det kan vara krävande att bilda sig en egen uppfattning, men det finns hjälpmedel. Prof. em Hägglunds skrift är ett utmärkt sådant. Dessutom intressant, för häftet rymmer en historisk tillbakablick ända till reformationstiden. Just i detta vida perspektiv framstår det nuvarande förslaget med dess löjeväckande eftergifter för feminismens med säkerhet ytterst tillfälliga trend som – katastrofalt. Under bruk av förledande termer som ”allmänkyrklig” och ”ekumenisk” monterar man ned de sista resterna av en förträfflig evangelisk kyrkoordning. Sabotage blir här en nästan väl svagt ord.
”En liturgi i upplösning” lyder en av skriftens 11 underrubriker. Några citat kan få visa att omdömet knappast är överdrivet: ”I fortsättningen hette det förut: ’Herren är i sitt heliga tempel. Hans tron är i himmelen…’. Det är ett bibelcitat, hämtat från Ps. 11:4. Utan hänsyn därtill har man nu föreslagit att orden ändras till: ’Du, Gud, är i ditt heliga tempel. Din tron är i himlen…’ (s. 122f), m.a.o. till ett tilltal till Gud, där man upplyser Gud om att han är i sitt tempel och att hans tron är i himlen.
Detta med ’tronen i himlen’ tar man emellertid tillbaka längre fram i agendan, där man vill ersätta den urgamla uppmaningen ’Upplyften era hjärtan till Gud’ (Sursum corda) med ’Öppna era hjärtan för Gud’. Det sker med följande motivering: Uppmaningen att upplyfta våra hjärtan uppfattas i dag ’som ett budskap om en Gud som är över oss, en överordnad, hierarkisk gestalt till vilken vi måste upplyfta oss själva för att kunna genomföra ett möte’ (s. 78f). Jag avstår från att kommentera.”
Nog måste man hålla med Bengt Hägglund om att ”det minsta man kan begära är, att liturgins språk skall vara ren svenska. Det ’inklusiva språkets’ ideologi kan inte dispensera från den naturliga grammatikens krav.”
Den allmänna språkliga torftigheten får tillsammans med usel liberalteologi – jämte eftergifter för Rom – genomslag överallt: ”Vill man i liturgin följa den nya bibelöversättningen, råkar man illa ut, när man kommer till den aronitiska välsignelsen, där Bibel 2000 ändrat konjunktivformerna ’Herren välsigne och bevare’ till indikativformer ‘Herren välsignar och beskyddar’. Det är ett ställe, som med full evidens har visats vara felöversatt, om man ser till sammanhanget med den följande versen (4 Mos. 6:24–26 och 27). Men det är först när den överföres till liturgins situation, som den nya versionen blir omöjlig. Den skulle betyda att prästen träder fram vid gudstjänstens slut och s.a.s. i egen regi utlovar den välsignelse som endast Gud kan ge. Den optativa formen är den adekvata. Det bör uppmärksammas, att kyrkohandboksgruppen hellre ser att gudstjänsten avslutas på annat sätt än med välsignelsen, detta för att undvika ett trefaldigt upprepande av ordet ’Herren’.” Skaffa boken, studera den, samråd med Bibel- och bekännelsetrogna vänner och agera!
Sam-Arne Nilsson
ETT ÄR NÖDVÄNDIGT av Hans Erik Nissen.
Luthersk Litteraturmission och BV-Förlag. Inb. 384 sidor.
Hans Erik Nissen är präst och rektor vid bibelhögskolan i Hillerød, Danmark, och en mycket god luthersk förkunnare. Boken är tidigare utgiven både på danska och norska och har framför allt i Norge fått mycket stor spridning. Bakom den svenska översättningen står Gunilla Staxäng, Ingrid Holmqvist och Bengt Lunnergård.
På ett enkelt och rakt sätt pekar Nissen på både synden och nåden i Kristus. Korta satser – nästan telegramstil – gör språket lättillgängligt. Bibelorden är i huvudsak hämtade från Svenska Folkbibeln. Nissen skriver personligt och närgånget – de relativt korta men ”intensiva” andakterna lämnar inte någon oberörd.
”Personligen har jag fått mycket föda för min egen själ genom denna bok, som jag läst i norsk översättning. Den är så rik på själavård. Boken är skriven av en som dagligen behöver Frälsaren”, säger Henrik Staxäng.
Har vi inte tillräckligt med andaktsböcker? invänder någon. Jo, men blir de lästa?
Precis som vi är i behov av varierad kost, så behöver vi ibland byta andaktsbok. Nissens nya bok tror jag har goda förutsättningar att bli en klassiker, som kan bli till stor välsignelse för vårt sekulariserade land.
Jag vill varmt rekommendera alla Till Livs läsare att köpa hem ett exemplar för eget bruk. Ge gärna också bort ett ex. i julklapp! Lämplig gåva även för den som är ovan vid Bibelns språk!
Förhandsbeställ gärna så får du boken lagom till jul! Beställ direkt på nätet http://www.bv-forlag.se eller via Luthergården, Box 39, 911 21 Vännäs, tel/fax 0935-518 72, eller från BV-Förlag, Smålandsvägen 48, 286 39, Örkelljunga, tel 0435-521 77, fax 0435-522 05, e-post: thomas.s@bv-forlag.se.
Jens Lunnergård
KAN MAN LITA PÅ BIBEL 2000? av Leif Johansson.
Förlaget Dragen ut, Borås, 90 sid.
Om någon läsare fortfarande anser Bibel 2000 vara en god och tillförlitlig översättning av Den Heliga Skrift, rekommenderas studium av denna lilla bok. Författaren anför metodiskt och tydligt mängder av exempel på hur otron fått styra översättningen. Inte precis någon uppbygglig läsning, men den kan vara nyttig; den kan bota ev. övertro på vetenskap och teologiskt fackfolk.
Från Luthersk Litteraturmission, Luthergården, Box 39, 911 21 Vännäs, kan man rekvirera ett gratishäfte – Jesus i Bibel 2000. Häftet har samme författare och motsvarar i stort kapitlet om Jesus i Kan man lita på Bibel 2000?
Sam-Arne Nilsson
GRUND & GRÄNSER II. Utgiven av Bertil E. Gärtner. 60 sid. Pris 25 kr. Mötet i Linköping 1997 antog en deklaration om kyrkans tro och liv, Grund och gränser. På ett kortfattat sätt ställdes här fram fem punkter i kyrkans klassiska tro – om Gud, om Jesus och människornas frälsning, om uppenbarelsen, om lagen och kristen livsstil, samt om kyrkan.
Efteråt var det många som efterlyste en utförligare genomgång av de fem punkterna. Därför uppdrog biskop Gärtner åt Göran Beijer, Pekka Heikkinen och Fredrik Sidenvall att ta fram material till en utförligare skrift. Detta material har sedan Erik Petrén bearbetat till en löpande framställning.
Lagom till Linköpingsmötet låter nu biskop Gärtner denna skrift gå ut, med titeln Grund & gränser II. I sitt förord anbefaller han den som ett material till fördjupning av kunskaperna i trons sanningar, och föreslår konkret: ”Samla gärna några vänner, läs och samtala till fördjupning.”
Hurdan är då Grund & gränser II? Åtskilliga tror sig kanske kunna säga det på förhand. Men de märker snart att det ändå inte stämmer. Den präglas inte av polemik – såsom nog somliga hade väntat. Inte heller är den en upprepning av slitna formuleringar – såsom nog en del tagit för givet. Enkelt uttryck inbjuder Grund & gränser II till en vandring, på vilken vi – som nutidsmänniskor – får se trons sanningar med friska ögon och märka deras bibliska kraft.
Just detta är angeläget. Ofta låter det i våra dagar som om man inte längre kan tala om några fasta sanningar. Som om vi egentligen inget kan veta om Gud. Här i Grund & gränser II får vi bättre besked. Redan i första stycket som bär rubriken ”Gud är” poängteras det att även om vår kunskap om Gud är begränsad, så vet vi ändå tillräckligt. Vi vet att han är en personlig Gud som tar kontakt med oss. Vi vet det, därför att Gud uppenbarat sig för oss i Jesus Kristus.
Dispositionen i skriften följer de förut nämnda fem punkterna, men framställningen har delats upp i ett 40-tal korta stycken, vart och ett med sin rubrik. Varje sådant stycke avslutas med bibelhänvisningar.
Som ett exempel på innehållet kan vi välja stycket om Guds avbild i den första avdelningen. Människans tanke bevarar i minnet det som varit, hon sträcker sig med planer in i framtiden. Genom språket bygger hon gemenskap. Hon ställer frågor om meningen, hon vet att hon skall dö. Och än mer: hon kan lära sig skilja mellan rätt och orätt och bli medveten om den skillnaden. Hon har av Gud fått förtroendet att förvalta skapelsen. I detta skall hon vara Guds medarbetare. Detta innefattar mångfald:
”Till skapelsens mångfald hör att Gud skapade människan till man och kvinna. Till skapelsens ordning hör att de båda skall samverka. I den uppgift de har fått att befolka hela jorden har de var sin funktion, båda lika nödvändiga och lika värda. I sin samverkan med mannen blir kvinnan inte mindre kvinna utan mer, och i sin samverkan med kvinnan blir mannen inte mindre man utan mer. Även när nya kulturer och samhällsformer ger män och kvinnor nya och annorlunda roller, förblir de män och kvinnor.”
Därför att människor är olika varandra kan de samverka och komplettera varandra i många sammanhang. Människan är skapad för gemenskap. Gud har skapat oss till att i alla dessa former av mänsklig gemenskap se på varandra som Guds avbild.
Till sist kommer en aspekt som inte är så vanlig men så mycket mera tänkvärd:
”Skapad till Guds avbild, är människan inte bara så att hon gör ett och annat som något liknar det Gud gör i världen. När någon följer Sonen på korsets väg, blir det tydligt att människan är skapad att ge sitt liv för andra. Det hör till normalt jordiskt människoliv. Man kan inte ge sitt liv åt en annan utan att riskera det, varje kvinna som har fött barn vet det. Även i svår nöd finner människan utvägar att göra något för en annan. Det ger henne ingen förtjänst inför Gud, det är bara ett vittnesbörd om vad hon är skapad till, att återspegla honom som är korsfäst från världens skapelse.”
I den andra avdelningen, ”Om Jesus och människornas frälsning”, handlar de första sidorna om hur människan vänt sig från Gud. Därmed har det som Gud menat blivit förvridet, ”så att somliga kommer över och andra under. Somliga anses mer värda, andra mindre”. Det blir förakt och förtryck, det blir avund och hat. ”De svagaste tystas och tillintetgörs.” Att världen på något sätt är i olag är lätt att se. ”Men hur illa det verkligen är ställt, med världen och med en själv, det vill man helst slippa se. I sin fångenskap under makterna värjer människan sig mot sanningen. Den kan bara Guds Helige Ande uppenbara.”
Gud har dock inte lämnat ut människorna åt ondskans andemakter. Han har gett dem sin lag. Men för att besegra det onda krävs ”kraftigare tag”:
”Det onda kom in i världen genom människan. Så måste det också övervinnas i människan. Människan själv klarar inte av det. Det gör bara Gud. Så måste Gud bli människa för att i människan vinna seger över alla sina fiender. [– – –] Att denne Jesus föds till ett liv på jorden är det viktigaste som hänt i människosläktets liv. Därför är det rätt att vi räknar tidens gång från denna händelse, både framåt via våra dagar in i framtiden och bakåt mot världens begynnelse.”
Tredje avdelningen handlar om uppenbarelsen. Människor söker Gud – utan att kunna nå fram. Men Gud söker och finner oss. I Gamla testamentet är Gud den Osynlige som låter höra sin röst. I tidens fullbordan kom Gud så att människor inte bara kunde höra honom utan också fick se honom, i människan Jesus från Nasaret. ”I Jesus har Gud uppenbarat så mycket av vem han är som människor kan och behöver veta. [– – –] Detta vill Gud göra känt för alla människor i alla tider. Därför har han gett oss den Heliga Skrift, som från sitt första blad till sitt sista vittnar om Guds väldiga gärningar i Jesus Kristus. [– – –] I det som vi måste veta för vår kristna tro och för vårt liv som kristna är Skriften omedelbart klar och tydlig. [– – –] För att kunna ta emot dessa rika gåvor måste människan, antingen hon är i gudstjänsten eller läser i sin avskildhet, öppna sitt sinne, lägga egna funderingar och känslor åt sidan och lyssna till Guds tilltal. Man talar om att läsa i ’frälsningsavsikt’, dvs. att utsätta sig för Guds Ord och låta Gud handla med en som han vill.”
Grund & gränser II har en genomgående prägel av själavård. I de två sista avdelningarna, ”Om lagen och kristen livsstil” samt ”Om kyrkan”, blir denna prägel mer framträdande. Två citat får belysa detta. Det ena är från stycket ”Kristet liv är mänskligt liv”: ”Kristna människors liv är människors liv. [– – –] De är inte bättre än andra, men de vet mer om sina fel och känner vägen till honom som tar emot syndare och förlåter dem och därav har de en egendomlig glädje. Kristna vet om synden, lär sig känna igen dess yttringar och försöker hålla den kort. Handlingar som uppenbart strider mot kallelsen att leva som Guds avbild och till Guds ära avhåller de sig från och i en efterkristen eller helt okristen omgivning sticker sådant av och märks.”
Det andra citatet är från stycket ”Trons väg”: ”Förälskelser varar sällan riktigt länge. Även den där första glädjen i den levande Gudens närvaro och beröring mattas och svalnar. Särskilt unga människor kan då börja se på ’sin religiösa period’ som en övergående fas i livet. [– – –] I det läget behöver en människa stöd och vägledning. Hon behöver höra att hon inte har sitt kristna liv bakom sig utan framför sig. Tomheten hon känner betyder inte att Gud har övergett henne, sparsamheten med upplevelser är tvärtom ett steg i Guds handlande med henne. Sådan tuktan kommer tillbaka längre fram.”
Grund & gränser II omfattar 60 sidor. Givetvis kunde man önska att vissa punkter blev utvidgade, likaså att fler delar av den kristna tron kunde bli belysta. Men med tanke på att skriften är avsedd att användas i samtalsgrupper har ett mindre format med korta stycken sina fördelar.
Gustav Börjesson