Ett nådens år lider mot sitt slut. Till Liv avslutar med detta nummer sin fjärde årgång. Redaktionen har mött uppskattning och tacksamhet. Vi har fått positiv kritik, även kritik som lätt kunde uppfattas som illasinnad. En numera avliden predikant sade en gång med tanke på sådana kritiker: ”Bara de inte har rätt!” Plats för självrannsakan! Vi har f.ö. att böja oss i stoftet inför Gud, ge honom all ära och säga att vi är ”onyttiga tjänare” (Luk. 17:10). Trots allt har både Herren Gud och våra värderade läsare haft tålamod med oss. Det är vi djupt tacksamma för!
”Jesus är Herre.” En mycket god Herre. Och stor. Visst förekom det inslag under L 2000 som hade kunnat undvaras. Besynnerliga traktater och småskrifter spreds i kulisserna, karismatiska ungdomar passade i kvällningen på att visa upp sig och sitt, munkar tog tillfället i akt att krama om nunnor, t.o.m. två åt gången, som Kyrkans Tidning påpassligt iakttagit och tydligen tagit som sin behållning… Men det som lever kvar i minnet är ändå den genomgående, klara och gripande betoningen av att den korsfäste och uppståndne Jesus är Herre. Han blir det inte, som en talare uttryckte det, ”när alla röster i Florida är räknade”. Han är Kyrkans Herre.
Hetsade av marknads- och andra krafter rustar vi svenskar oss nu för ett nytt makalöst julfirande. Vad är det som ska firas? Den hysteriska julbrådskan och hela den glittrande fasaden vittnar om att det inte är alla herrars Herre som står i centrum, han som var rik men blev fattig för vår skull, för att vi genom hans fattigdom skulle bli rika, han som i full frihet valde att bära och borttaga världens synd – den börda som annars ofrånkomligen skulle tryckt oss alla ned i den eviga förtappelsen – han som bland de otacksammas flock, som han vill nämna sina, önskar se också dig och mig.
Jesus är din Frälsare. Låt honom också vara din Herre!
Sam-Arne Nilsson