Under tiden 28 november – 1 december 2000 anordnades ett seminarium i Arusha, Tanzania, om mission-kyrka-relationer. Arrangör var bl.a. Svenska Missionsrådet (SMR) som erbjudit MBV att delta med två delegater. Vid seminariet deltog drygt 40 representanter, missions- och kyrkoledare från Norden, USA, Kenya och Tanzania. Nämnas kan att ELCK representerades av tre delegater, medan var och en av de övriga fyra understödjande missionsorganisationerna inom ELCK tillåtits att skicka var sin representant.
UTGÅNGSPUNKT OCH DEFINITION
Temat för seminariet var ”Building Partnerhip of Good Quality”. I en svensk kontext är det som bekant negativt att tala om ”partnerskap”. I våra missionssammanhang behövs därför ett förtydligande – det hela rör sig om vikten av att bevara och utveckla goda relationer i samarbetet mellan mission och kyrka. Detta är en problematik som MBV under gångna år mer eller mindre intensivt arbetat med i Eritrea, Etiopien och Kenya. Eftersom de nationella kyrkorna (LCEr, LCEt och ELCK) blir mer självständiga, har behov uppstått att förtydliga vad som är kyrkornas respektive missionens ansvar i det av Gud givna uppdraget.
TEOLOGISK GRUND
Den anglikanske biskopen Joseph Wasonga från Kenya reflekterade inledningsvis över vad som utgör den plattform som kännetecknar ett rätt ”partnerskap”: ”Mänskligheten delar ett gemensamt ursprung; människorna står i en relation och beroendeställning till varandra, är förvaltare av Guds skapelse, har lika värde men olika ansvarsområden samt bör i kärlek samarbeta för att bemästra livets svårigheter.”
De efterföljande diskussionerna visade att det var tämligen svårt att tillsammans få ett tydligt preciserat grepp om grunden för s.k. ”partnerskap” i mission-kyrka-relationerna. Troligtvis berodde det på att en mer horisontell aspekt (människa – människa) företrädesvis kom i fokus. Själv kunde jag, sett utifrån vårt eget MBVsammanhang, konstatera att den primära grunden utgörs av en vertikal aspekt (Gud – människa), som i förlängningen skapar relationer människor emellan. Man skulle kunna uttrycka det på följande sätt: Gud har fört sitt missionsfolk i Sverige samman med kristna bröder och systrar i Eritrea, Etiopien och Kenya. Därför kallas vi för Guds medarbetare ( 1 Kor. 3:9), som vilar på den enda grund som är lagd, Jesus Kristus ( 1 Kor. 3:11). Från denna trygga utgångspunkt kan man tala om ett ”partnerskap” som har goda förutsättningar att utvecklas, där hänsyn bör tas till utnyttjandet av bästa möjliga byggnadsmaterial ( 1 Kor. 3:12– 14).
VILLKOREN FÖR SAMARBETET
Kyrkor och missionsorganisationer hade före seminariet till SMR sänt sina bidrag och redogjort för styrka respektive svaghet i samarbetsrelationerna. På så sätt hade ett preliminärt dokument sammanställts, som angav frågor och problemställningar som behövde diskuteras och bearbetas.
Genom föreläsningar, grupp- och plenarsamtal vidgades vyerna i de aktuella frågorna, och vid seminariets slut sammanställdes en reviderad version – ett arbetsdokument. Som representanter från olika sammanhang konstaterar man hur likartade problemen är, även om man har kommit olika långt i samarbetsrelationerna.
En gemensam nämnare är den ekonomiska beroendeställning som uppstått från sammanhangen i söder till oss i norr. Här har de senaste årens fokusering på biståndsprojekt (t.ex. SIDA-medel) ytterligare bidragit till ett i många fall olyckligt söder till norr-beroende, som definitivt inte alltid befrämjat relationerna parterna emellan.
Vi måste bara erkänna att vi från norr många gånger forcerat våra aktiviteter med en oförsvarbar besserwisser- attityd. Brist på kunskap och kulturkännedom har lett till att det allt- för ofta blivit misslyckade projekt. Våra samarbetspartners i söder har utifrån sina behov av ekonomiskt stöd givetvis haft svårt att kritiskt ifrågasätta våra många gånger påtvingade projekt och aktiviteter.
VÄGEN FRAMÅT
Möten, samtal och kommunikation över huvud taget är utomordentligt nödvändiga parterna emellan! Den gemensamma trosgrund som finns utgör i själva verket fundamentet för allt fortsatt samarbete och behöver ständigt aktualiseras. Gemensamma och enskilda mål, visioner och strategier för arbetet bör regelbundet utarbetas och revideras. Ett antal aktuella uttryck diskuterades och preciserades: inbördes förståelse, redovisning, öppenhet, förtroende, förpliktelse, tydlighet, etc. I relationerna parterna emellan behöver man också komma ihåg behovet av försoning och förlåtelse – vilket i kraft av evangeliet är en konkret verklighet!
I MBV:s relation till samarbetskyrkorna i Eritrea, Etiopien och Kenya har vi under de senaste åren (t.ex. genom en s.k. organisationsstudie MBV – ELCK) arbetat med dessa frågor. Seminariet i Arusha blev en mötesplats som gav nya infallsvinklar och ny utrustning att gå vidare i den påbörjade och mycket spännande vandring som profeten Amos talar om: ”Färdas väl två tillsammans, utan att de har blivit ense om det?” (3:3 ).
Roland Gustafsson, Missionsföreståndare