PÅ DEN TIDEN – innan vi talade om ”läger” – samlades vi, som då var unga, till ungdomsdagar, ett begrepp som för oss hade en mycket positiv klang. Även vid andra möten där Guds ord förkunnades samlades många ungdomar. Vi cyklade, åkte tåg eller buss och en och annan kom t.o.m. i bil. Vi var under ungdomsdagarna utrustade med tallrik, bestick och mugg och så förstås toalettsaker, sovsäck och luftmadrass.
Vi minns denna tid som en lycklig period i livet. Det var inte bara möjligheten att träffa jämnåriga och likasinnade, som var drivkraften till dessa ungdomssamlingar, även om detta var en viktig faktor, utan också en önskan att få höra Guds ord. För många var det kanske klent med verksamheten på hemorten och det var svårt att finna kamrater med kristna intressen där.
Många av oss hade växt upp i BV-hem och hade påverkats av Guds ord redan i unga år. Många ungdomar uppmuntrades av sina föräldrar att delta i ungdomsdagar, som anordnades på skilda orter inte minst i södra Sverige, och i konfirmationsundervisningen på Strandhem, som startade 1947, och som för många blev en avgörelsens tid. Andra leddes av andra bevekelsegrunder till dessa samlingar. Men vilket motivet än var, så var det Gud som förde oss dit för att komma till tals med oss.
Det var en period i vårt liv då Gud på ett särskilt sätt sökte oss. Och vi kände Guds kallande röst inom oss. Vi står i stor tacksamhetsskuld till föräldrar och andra som Gud använt för att leda oss in på ”vägen”.
Den sociala aspekten var inte den minst viktiga under ungdomstiden. Vi fick många goda vänner, kanske för resten av livet. Ibland kunde kontakterna leda till fasta och lyckliga äktenskapliga förbindelser.
När några vänner i Malmö för en tid sedan var samlade och talade om gångna tider, mindes vi med glädje och tacksamhet vår ungdoms dagar, då vi träffades och knöt kontakter och vänskapsband. Många av oss upplevde en verklig omvändelse under denna period. – Men hur är det i dag? Vi kanske inte alltid känner den andliga värme som vi gjorde den gången. Då är det tryggt att veta att vår Frälsare är densamme i dag. Från hans sida har ingenting förändrats, även om det många gånger genom åren har gått snett för oss. Han står fortfarande vid hjärtats dörr och klappar. Varje dag får vi öppna för honom och ta emot ny nåd och förlåtelse.
Formerna för verksamheten har naturligtvis genom åren förändrats. Dagens ungdomar samlas till läger, seminarier och andra samlingar. Sång- och musikrepertoaren har utvecklats. Men budskapet är detsamma för dagens yngre generation som det var för oss. ”Det är ett fast ord och värt att på allt sätt mottagas, att Kristus Jesus har kommit i världen för att frälsa syndare.” (1 Tim. 1:15.)
För Roseniusföreningen i Malmö
LENNART HENRYSSON