Många ungdomar brinner för Jesus och vill gärna leva ut sin tro. De längtar efter att dela med sig av vad de funnit. Men många känner att de inte får tillräckligt utlopp för sin energi och vilja till nyskapande i föreningarnas samlingar.
Många ungdomar brinner för Jesus och vill gärna leva ut sin tro. De längtar efter att dela med sig av vad de funnit. Men många känner att de inte får tillräckligt utlopp för sin energi och vilja till nyskapande i föreningarnas samlingar. Jag har fått intrycket att generationsklyftan har ökat. Ungdomar söker sig hellre till ungdomssamlingar och läger, där de känner att de inspireras, än till gudstjänsten på söndagsmorgonen.
Men kyrkan symboliserar Kristi kropp, och alla dess lemmar – hur obetydliga de än verkar i människors ögon – fyller en viktig funktion. Vi behöver nötas mot varandra i en gemenskap där alla får utrymme att växa. Församlingen är en av de få platser där alla åldersgrupper finns representerade. Den gemensamma nämnaren för denna udda blandning av människor är Kristus.
När jag fick frågan om jag ville ställa några frågor till komminister Lars Artman om detta, visste jag inte riktigt var jag skulle börja, men med KUS:s inspirationsdag i färskt minne spann vi tillsammans vidare på några av de funderingar som då väckts.
Vad tror du det är som skiljer dagens ungdomar från tidigare generationer?
– Det har aldrig varit så komplicerat att vara människa som nu. Att finna sin egen identitet är svårare än någonsin.
Förstår du ungdomar?
– Nej, men jag lyssnar och försöker fatta.
Vad är ungdomar för något?
– Gränspersoner med långa tankar. De brottas med frågan ”Vem är jag?”
Tror du att detta sökande kan leda till en revolt mot de gamla traditionerna?
– Ibland, för unga människor vill göra sina egna erfarenheter och inte leva på andras.
Tycker du att söndagens gudstjänst är en viktig del i det kristna arvet som unga bör bära vidare?
– Ja, sedan den första kristna tiden har de kristna haft just Jesu segerdag som samlingsdag. Den överenskommelsen har varit ett stöd och en hjälp.
Får ungdomarna ett tillräckligt stort utrymme i den kristna gemenskapen?
– Nej!
Varför?
– Förhållandet mellan yngre och äldre är mycket ojämlikt. I de flesta diskussioner får de äldre ett övertag. Den som har varit kristen länge har fler ord att klä sina tankar i och kan många fler namn på olika känslor.
Vad kan man göra för att överbrygga olikheterna?
– Samtala! Ett samtal går inte ut på att angripa varandra. Bra kommunikation uppstår i en atmosfär av vänlighet och humor.
Tror du att en anpassning av gudstjänsten skulle locka fler ungdomar?
– Nej, snarare en ”avpassning”.
Vari ligger skillnaden mellan anpassning och ”avpassning”?
– Den kristna utmaningen är inte att ge människorna det de vill ha utan det de behöver. Den kristna gudstjänsten är ett rikt flöde av tilltal, svar och gemenskap mellan gudsfolket och deras kung. Men i det flödet ska det finnas plats för alla personlighetstyper.
Hur ser din framtidsvision ut?
– Kommunikation över alla gränser, mellan alla grupperingar.
Har du någon särskild uppmaning till unga människor?
– Var gärna en sökare, men nöj dig inte med det utan sök efter att bli en finnare. Vad är det man ska söka efter?
– Ge dig ingen ro förrän du funnit ditt sätt att vara kristen.
Intervju: Magdalena Einarsson