Vi ser kors på kyrkor, i hem, på böcker, på flaggor, på gravstenar, som smycken… Vi ser kors av trä, metall, keramik, guld, silver, sten och tyg. Ändå måste vi fråga oss: Ser vi verkligen korset? Känner vi till korsets mening? Ser vi korsets förbannelse, korsets skönhet, korsets välsignelse och vårt behov av korset?
Vi ser kors på kyrkor, i hem, på böcker, på flaggor, på gravstenar, som smycken… Vi ser kors av trä, metall, keramik, guld, silver, sten och tyg. Ändå måste vi fråga oss: Ser vi verkligen korset? Känner vi till korsets mening? Ser vi korsets förbannelse, korsets skönhet, korsets välsignelse och vårt behov av korset?
Den romerske juristen Julius Paulus ansåg att korsfästelse var värre än att brännas på bål. Att korsfästas var mera förfärligt än att få halsen avhuggen. Det var hemskare än att dö genom att vilddjur slet delar av kroppen. Seneca skriver: ”Finns det någon som skulle föredra att tyna bort i smärta genom att den ena lemmen efter den andra dör, eller genom att låta livet försvinna droppe för droppe, i stället för att en gång för alltid andas ut sitt sista andetag?” Bibeln talar om att ”smaka döden”. Den som dör en långsam död smakar döden.
DEN MEST KVALFULLA DÖD
Innan soldaterna hängde upp den dömde på korset torterade de honom. För det mesta var det två soldater som utförde tortyren med kort piska försedd med läderremmar. På dessa remmar var små järnkulor eller skarpa benbitar fästa. Soldaterna klädde av offret, band hans händer ovanför huvudet mot en stolpe och piskade rygg och ben. Den misshandlade bar tvärbjälken till korset till en plats utanför stan, där stolpar var resta. Soldater drog kläderna av honom och fällde honom till marken, så att han låg på rygg med armarna längs korsets tvärbjälke. Med den korsfästes händer spikade i tvärbjälken lyfte soldaterna upp denna på plats. Till slut spikade de fast fötterna, oftast med den ena foten över den andra mot ett fotstöd. Varje gång den korsfäste försökte ta ett djupt andetag, var han tvungen att häva sig upp. Han hade svårt för att säga något och fick kramp. Till slut dog den korsfäste av kvävning.
VÅRA SYNDER KORSFÄSTE JESUS
Är inte det kristna budskapet befängt? Hur kan något gott komma av ett grymt tortyrredskap? Är den frisk som säger att han inte vill berömma sig av något annat än Jesu kors? Hur kan vi tala om korsets själavård?
Hur ska vi förstå vad korset står för, om vi inte ser något av det förfärliga som finns i hjärtat och som Jesus dog för? Jesus säger: Inifrån, från människans hjärta, utgår onda tankar, otukt, stöld, mord, äktenskapsbrott, girighet, ondska, svek, lösaktighet, avund, hädelse, högmod och dårskap. Dessa tankar är aktiva tankar, fula tankar, snuskiga tankar. Våra onda tankar korsfäste Jesus. En präst frågade en ung man: Tror du inte att de som varit gifta länge kan tänka på skilsmässa när de grälar? Jo, svarade han själv, inte bara skilsmässa. Det kan hända att de, när de varit som mest ilskna, har velat döda sin äkta hälft. Jesus säger: Från hjärtat kommer mord. Mord korsfäste Jesus. Inte ens de som drar sig undan vår sexfixerade kultur för att leva ett rent liv kan fly sina otuktiga tankar. Vår otukt korsfäste Jesus. Protesterar du mot att du skulle vara en tjuv, då får du ta den diskussionen med Jesus. Våra stölder korsfäste Jesus. Mycket av det vi säger gäller andra. Åtskilligt är inte sant och inte snällt. Våra falska vittnesbörd korsfäste Jesus. I vårt hjärta kritiserar vi Gud för svält, krig och annat ont i världen. Våra hädelser korsfäste Jesus. Allt det andra som Jesus nämner som girighet, ondska, svek, lösaktighet, avund, högmod och dårskap är orsak till Jesu död. Så förskräcklig är min synd. Jag arma människa. Vem kan frälsa mig?
FÖR MIG!
Gud vare tack för Jesus Kristus! Han kan det. Hemligheten är Guds kärlek. Jesus förvandlar korsets förbannelse till välsignelse, för Jesus friköpte oss från lagens förbannelse, när han blev en förbannelse i vårt ställe. Athanasius säger: ”Guds Ord offrade sitt eget tempel och sin köttsliga kropp för alla och betalade skulden genom sin död.”
I Petrus och Paulus-kyrkan i Weimar hänger ett konstverk, som Lucas Cranach den äldre påbörjade. Lucas Cranach den yngre avslutade konstverket. Målningen visar Jesus på korset. Vid foten av korset mellan Martin Luther och Johannes Döparen står Lucas Cranach. Johannes Döparen pekar på Jesus, Guds Lamm, som tar bort världens synd. Luther håller en Bibel i sin hand och pekar med sitt finger på Hebr. 4:16, 1 Joh. 1:7 och Joh. 3:14–15. Vid sidan om korset uppstår Jesus från de döda och krossar döden och djävulen under sina fötter. I bakgrunden håller Mose de tio buden, medan döden och djävulen driver en syndare mot helvetet. I bakgrunden till höger tågar israeliterna genom Röda havet. I öknen hänger kopparormen på en stång. Vid sidan om sjunger änglarna för herdarna.
En kraftig blodstråle, som sprutar ut från Jesu sida, verkar malplacerad. Den hamnar på Lucas Cranachs huvud. Jag förstår att Lucas Cranach vill säga att det var för honom. ”Jesus dör för mig.” – Det är korsets själavård!
MIN ONDA NATUR MÅSTE KORSFÄSTAS
I vår tid är det inne med själavård, krishantering, terapi m.m. Präster och andra människovårdare vill vara med sin tid och läser psykologi och vetenskapliga arbeten. Emellertid gör inga kurser och ingen själavårdsutbildning vare sig präst eller lekman lämpad till själavårdare, om inte vederbörande själv lever i Kristi kärlek och behöver syndernas förlåtelse. Gör han däremot det, går budskapet om Kristi kärlek från hjärta till hjärta.
Till korsets själavård hör att vi dagligen korsfäster vår onda natur. När du vaknar på morgonen, skulle du med glädje tacka Gud för allt han gett dig till kropp och själ. Känner du olust, då är det din onda natur. Den måste korsfästas. Du blir retad. Det är din onda natur. Den måste korsfästas. Kanske lockas du att tjäna pengar på oärligt sätt. Det är din onda natur. Den måste korsfästas. Har du fallit i synd och tröstar och förlåter dig själv. Det är din onda natur. Den måste korsfästas och dödas.
Synd är brott mot Gud och ofta också mot medmänniskan. Syndare kan inte ge sig själv förlåtelse och trösta sig med ursäkter. Syndaren ska vända sig till Gud och till sina medmänniskor och be om förlåtelse. Ett hjärta som är ångerfullt behöver höra: ”Dina synder är dig förlåtna för Jesu skull!”
EFTERFÖLJARENS KORS
Så har vi bibelordet: ”Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och ta sitt kors på sig och följa mig.” Till korsets själavård hör att ta korset på sig, att förneka sig själv. Det låter tungt. Så är det inte.
Bakgrunden till människans kors är Kristi kors. Hans kors sträcker sina armar från den första människans första dag till den sista människans sista dag. Jesus går in i lidandet och kämpar med det onda, tills alla fiender är besegrade. På Golgata bär Jesus summan av det elände som vår bortvändhet från Gud har betytt. Varje olycka som människan råkar i, all nöd som människan hamnar i och varje sjukdom är koncentrerad i Kristi kors. Det finns ingen tortyr, inget bekymmer, ingen ångest, ingen död som inte är lagd på Kristus. Ambrosius säger: ”Som människa bar han hela min smärta … Min var smärtan, och min var den tunga bördan han bar … tillsammans med mig och för mig lider han…”
Ser du Jesu smutsiga purpurmantel? Den är vårt fördärv. Ser du törnekronan? I begynnelsen hade vi härlighetens krona, den krona som Kristus åter ska skänka på den yttersta dagen åt dem som vinner seger. Kungaspiran är utbytt mot en narrkungs järnstav. Jesus står där så som var och en av oss skulle stått där. Att ta korset på sig och förneka sig själv betyder att ta på sig det Kristus har gjort för oss. Han har burit varje bekymmer, varje börda, allt elände, hela vår syndaskuld i vårt ställe. Gör Paulusorden till dina: ”Jag är korsfäst med Kristus, och nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig.” Amen. Halleluja!
Mats Giselsson