Saligare att ge än att ta – ett samtal med en eritreansk pastor

Ungdomar i Umeå och Vännäs har under året haft som missionsprojekt att samla pengar till en motorcykel åt pastor Iyassu Tesfai i den Lutherska Kyrkan i Eritrea (LCEr). När Missionssällskapet Bibeltrogna Vänner firade årskonferens på Missionsgården Fridhem i Vännäs, den 15–17 juni var han en bland gästerna och Daniel Brandt passade på att intervjua honom.

 

Ungdomar i Umeå och Vännäs har under året haft som missionsprojekt att samla pengar till en motorcykel åt pastor Iyassu Tesfai i den Lutherska Kyrkan i Eritrea (LCEr). När Missionssällskapet Bibeltrogna Vänner firade årskonferens på Missionsgården Fridhem i Vännäs, den 15–17 juni var han en bland gästerna och Daniel Brandt passade på att intervjua honom.

– Det är en eritreansk församling i Stockholm som bjudit mig till Sverige, berättar Iyassu. Medlemmarna ville att jag skulle tjäna som pastor under sommaren. De har stått för resa och allt. Väl i Stockholm ringde jag till Roland Gustafsson, för jag ville naturligtvis gärna passa på att komma upp hit!

Namnet iyassu  är tigrinjans motsvarighet till Josua. Iyassu föddes 1962  i en kristen familj i Eritrea.

– Jag gick i skola från sex till tolv års ålder. På kvällarna hade vi bibelskola hemma. Förutom att vara lärare vid akademin, var min far bibellärare för mig och mina bröder. Vi sjöng sånger, läste ur Bibeln och övade vårt andliga liv med vår far.

–Varför blev du pastor?

– Det började med far. Han hade fått tre döttrar och önskade sig en son. Han gjorde då som Hanna, Samuels mor: han bad till Herren om att få en pojke och lovade att ge denne till honom. Så föddes jag. Det är grunden till mitt kall. En dag när jag var 18  år kallade vår pastor i LCEr mig till sig. Han ville att jag skulle gå på bibelskola i Asella i Etiopien ett år och därefter tjäna Gud. Jag förklarade att jag trodde det skulle bli en svår uppgift, men han svarade bara att när jag såg ut över församlingen skulle jag vara frimodig som ett barn.

– På bibelskolan blev jag undervisad av Josef Oredsson. Jag kom tillbaka 1984  och tjänade Gud som evangelist i tio förberedande år. År 1994  blev jag prästvigd och har sedan dess fått tjäna som pastor.

–Vad är det för skillnad mellan en evangelist och en pastor?

– En evangelist arbetar fr.a. med att sprida evangeliet. Han förrättar inte dop, nattvard eller ceremoniella handlingar. Att vara pastor är trevligare än att vara evangelist. Man tjänar människor som respekterar en. Det är betydligt tuffare att vara evangelist, men tio år som evangelist är en bra pastorsutbildning, tycker jag.

– MBV har arbetat i Eritrea i 90  år. Hur kan vi hjälpa er i framtiden?

– Jag vill betona att detta är min högst personliga uppfattning, men jag tror att det vore bra för oss att stå på egna ben. Vi har varit mottagare alltför länge. Det står i Bibeln att det är saligare att ge än att ta. Därför vill jag att vi ska bli givare, inte bara mottagare. Å andra sidan är vår situation besvärlig. Vårt land är fattigt på grund av kriget. Därför tror jag att MBV behöver stödja oss, men inte med pengar, utan med utbildning i teologi på högre nivå – högskole- och doktorandutbildning. Det tror jag vore bra.

– Hur kommer motorcykeln till nytta?

– Jag betjänar tre församlingar: Tzelema med 52 , Ghohchea med 35  och Mendefera med 41  medlemmar. Jag håller gudstjänst 6.30–8.00  och 9.00–11.00  varje söndag. Motorcykeln är helt avgörande för att jag ska hinna med dessa ställen. Det var Per- Martin Hjort som berättade att en ungdomsgrupp i Sverige lovat att betala den. Det är vi mycket glada för. Vi väntar på er!

– Har du något ställe i Bibeln du tycker särskilt bra om?

– Jag tycker om hela Bibeln, svarar Iyassu och skrattar. Men särskilt mycket tycker jag om Psalm 23 , från första till sista vers. Den är ett vittnesbörd om att Gud är också min gode herde och att hans nåd och rättfärdighet ska följa mig för evigt ända hem.

Daniel Brandt

Foto: lightstock.com / Tina Vanderlaan