Efter terrordåden i USA
Efter de fruktansvärda terrordåden i USA frågar Krister Holmström i en ledare för tidningen Trons Värld (20/9): ”Vad kommer president Bush och den amerikanska militärmakten att göra? Användning av kärnvapen har inte uteslutits. Ett massivt anfall mot Afghanistan med tusentals civila offer anses oundvikligt. – – – Många manar till besinning. Ja, vi vill dela sorgen och vi står vid de drabbades sida, men vi är oroliga över vad amerikanernas världsbild och syn på sig själva kan leda till. Klarar de att skilja mellan det känslomässiga kravet på hämnd, som alltid drabbar en sårad stark härskare, och det rättmätigt motiverade behovet av att krossa terrorismens nätverk?” Finns det då orsak till fruktan för de kristna? Nej, det är Gud som har makten: ”Gud är inte nervös över det som händer på jorden i dessa dagar. Den röda tråden genom Uppenbarelsebokens profetiska budskap om den sista tiden är att Jesus har makten både i himlen och på jorden. I första kapitlet presenteras han, vår Jesus, som ‘den förstfödde från de döda och härskaren över jordens kungar’. Ja, vi ska be för president Bush, talibanerna och andra som i mänskliga ögon tycks ha världens öde i sina händer, men inte i fruktan, utan i tro på Honom som har den verkliga makten över världens öde. Han som har makten att ge evigt liv.”
Billy Grahams tal till det terrordrabbade folket
Vid stora och svåra nationella händelser i Sverige brukar ärkebiskopen tillkallas. I USA tillkallar man evangelisten Billy Graham, numera 83 år gammal och sjuk. I Trons värld (20/9) återgavs en del av den TV-sända predikan han höll i National Cathedral i Washington inför bl.a. president Bush på den nationella böne- och åminnelsedagen som hölls fredagen efter terrordåden. Efter att ha talat om styrkan och hoppet som vi kan finna hos Bibelns Gud, fortsatte han: ”Varför tillåter Gud det onda som det här att ske? Det kanske är din fråga just nu. Du kanske rentav är arg på Gud? Jag vill försäkra dig att Gud förstår de känslor du kan hysa. Hundratals gånger under mitt liv har folk frågat mig varför Gud tillåter tragedier och lidande. Jag måste bekänna att jag inte har något fullständigt svar. Jag får, i tro, acceptera att Gud är suverän, och att han är en Gud av kärlek, barmhärtighet och medkänsla mitt i lidandet.” Graham avslutade predikan med att mana amerikanerna att i tid vända om till Herren: ”Händelserna påminner oss också om livets osäkerhet. Vi vet inte när vi kallas in i evigheten. Jag tror inte att någon av dem som klev ombord på ett plan eller promenerade in i World Trade Center eller Pentagon hade en tanke på att detta var deras sista dag i livet. Jag tror inte att den tanken slog dem. Det är därför varenda en av oss behöver ta ställning till vårt andliga väl och överlåta oss till Gud och hans vilja nu. – – – Ja, vår nation har attackerats, byggnader har rasat och liv har släckts. Men nu har vi ett val, som folk och en nation, att återuppbygga på en stabil grund. Låt grunden vara vår förtröstan på Gud.”
Kristendomen tappar mark
I Nya Dagen publicerades 30/8 statistik som visar att kristendomen tappar mark gentemot islam: ”Antalet kristna i världen fyrdubblades under 1900-talet. Samtidigt blev muslimerna sex gånger fler och det är bara islam av religionerna som ökar sin andel av världens befolkning. Fortsätter utvecklingen i samma takt kommer islam att inom hundra år ha gått förbi kristendomen som största världsreligion.” Andelen kristna är idag 31,2 procent medan islams andel är 19,6 procent. ”En del av förklaringen står att finna i befolkningsutvecklingen. Födelsetalen i traditionellt kristna länder är i allmänhet lägre än i muslimskt dominerade.” Men man bedömer att även muslimska missionsinsatser har spelat en roll: ”Under 1900-talet har muslimer missionerat med stor framgång i många länder i såväl Afrika som Asien. Vid förra seklets början fanns knappt islam i stora delar av dessa områden.”
Det demokratiska samhället vacklar
Carin Stenström blickar i Nya Dagen (30/8) tillbaka på utvecklingen det gångna decenniet och konstaterar att 90-talet kännetecknades av accelererande upplösning och förfall inom snart sagt alla områden, bl.a. pekar hon på ”de totalitära tendenserna, åsiktsförtrycket, som blir allt tydligare, lägger ett lock över all debatt, mobbar till tystnad varje avvikande röst. Sverige har sju riksdagspartier och 349 riksdagsledamöter, men i princip endast en enda godkänd uppfattning i varje fråga. Smärre variationer kan möjligen tillåtas. – – – 1991 var enkönade familjebildningar främmande för i stort sett alla partier, politiker och medborgare. Att en sådan fråga skulle kunna dominera en valrörelse var inte tänkbart. Tio år senare har i stort sett alla partier och politiker bytt fot. Snabbt fotbyte är på gång också inom kyrkan. – – – Bristen på åsiktsmångfald och bristen på människor som vågar stå fast vid en uppfattning är skrämmande och farlig i ett demokratiskt samhälle. Överskottet på journalister och medier som agerar åsiktslikriktare och debattstrypare är lika farligt. Kombinationen är en säker indikation på att det demokratiska samhället vacklar.”
Upplevelser och förkunnelse
I den norska missionstidningen Utsyn stod följande tänkvärda reflektion att läsa i en ledare (1/8): ”Av olika skäl har den subjektiva erfarenheten kommit att betyda mer i calvinsk-inspirerad amerikansk teologi och verksamhet än i traditionell luthersk förkunnelse. – – – Nu önskar vi inte att gå i god för en förkunnelse som är så koncentrerad på syndens djup och konsekvenser att eventuell början till frälsningsglädje och upplevelse genast blir effektivt kvävd. Men om vi går i andra diket, och okritiskt hämtar impulser från förkunnelse som knyter frälsningsvissheten till graden av engagemang eller innerlighet, kan vi snart få en skara av kristna som söker upplevelsen. Och predikanter som bedöms (av både sig själva och andra) efter de känslor deras förkunnelse skapar – – – Kanske är det värt att tänka igenom saken? Vi lever ju dessutom i en kultur där upplevelsen betyder mer än det mesta.” red.