I varje nummer av Till Liv kommer du framöver att kunna ta del av ett bibelstudium. Under 2003 författas några av dem av Roar Lavik. Han kommer utifrån texter i Johannesevangeliet att skriva om Jesus som själavårdare. Läs gärna bibeltexten innan du läser artikeln. Joh. 3:1–21
I varje nummer av Till Liv kommer du framöver att kunna ta del av ett bibelstudium. Under 2003 författas några av dem av Roar Lavik. Han kommer utifrån texter i Johannesevangeliet att skriva om Jesus som själavårdare. Läs gärna bibeltexten innan du läser artikeln. Joh. 3:1–21
Expert – men ändå osäker
Nikodemus var bara ett spädbarn när han blev omskuren och kom in i förbundsgemenskapen med Gud. Från det att han var fem år fick han undervisning i Moseböckerna och profeternas skrifter. När han fyllt tolv år blev han lagens son. Från och med detta hände det många gånger att synagogföreståndaren bad honom att läsa högt ur de heliga skrifterna under gudstjänsten i synagogan. Nikodemus kunde stora delar av Gamla testamentet utantill och han var också förtrogen med tolkningstraditionen och kunde citera de berömda judiska rabbinerna. Han hade högt anseende, och som medlem i Stora rådet (Sanhedrin) var han en av de 71 mest inflytelserika männen i Israel – och expert inom religion, juridik och politik! Ändå kände han djup oro över sitt gudsförhållande. Efter hand hade han börjat inse, att om det fanns någon som kunde hjälpa honom andligt så var det Jesus.
I skydd av mörkret
Många av de andra fariséerna sökte upp Jesus mitt på ljusa dagen – men det var ofta för att lägga ut fällor för honom genom att ställa spetsfundiga frågor. För Nikodemus var det en djupt personlig angelägenhet. Visserligen brukade de skriftlärda ofta diskutera teologiska frågor kvällar och nätter för att kunna tala ostört, men Nikodemus måste erkänna att han uppsökte Jesus om natten för att det skulle ske så obemärkt som möjligt. I själva verket var han rädd för att tappa ansiktet, men oron tvingade honom att söka själavård. Han måste få veta sanningen.
Genomskådad – men ändå älskad
Först ville Nikodemus gärna veta lite mer om Jesus – vem han var och hur han kunde göra så stora tecken. Han ville till att börja med helst hålla samtalet på det teoretiska planet utan att bli personlig. Men Jesus genomskådade honom fullständigt. Nikodemus fick genast känslan av att Jesus kände till allt i hans liv – också de tankar som han knappast vågade erkänna inför sig själv. Det var som om Jesus kände honom bättre än han kände sig själv. Ändå såg han på honom med dessa kärleksfulla ögon.
Du måste födas på nytt!
Du kan inte se Guds rike om du inte blir född på nytt, säger han. Jesus har helt enastående förutsättningar som själavårdare. För han känner alla och vet vad som finns inom oss (Joh. 2:24–25). Han vet allt – också om vårt gudsförhållande! Nikodemus fattar ingenting. Hur skulle han som är vuxen kunna födas en gång till?
Lika lite som Nikodemus kan vi ta till oss andliga sanningar omedelbart. Gud måste själv uppenbara dem för oss. Att födas ”på nytt” betyder att bli född ”ovanifrån” (Joh. 3:31; 19:11) – alltså från himlen. Det är Gud som föder oss!
Att vara med vid en förlossning är en stor upplevelse, eftersom ett helt nytt liv kommer fram. Men att föda ett barn är en smärtfylld process. Barnet gör egentligen motstånd. I ett skede går moderns värkar över i krystvärkar, och under dessa kraftiga sammandragningar föder hon sitt barn.
Vi måste födas av Gud. Vårt motstånd gör att Gud måste genomlida svårast tänkbara smärtor. Han måste ge sitt liv för oss. Men han är beredd att offra allt för att föra oss igenom den nya födelsen. Det är hans suveräna gärning!
Att den andliga födelsen sker ”av vatten och ande” (v. 5) är uttryck för att Gud renar oss och skapar liv genom sitt Ord och sin helige Ande. När Gud har fött dig är du Guds barn! Då har du sett Guds rike och har fått del i det. Det är ett mysterium. Du kan inte förstå hur det sker. Men du upplever verkan i ditt liv, liksom du märker hur vinden påverkar dig.
Ormbiten
Jesus är en enastående själavårdare. För att övertyga dig börjar han sin gärning med dig just där du är.
Kan du komma ihåg berättelsen om hur israeliterna blev bitna av giftormar under ökenvandringen? De hade syndat mot Gud igen. Nu var de missnöjda med mannat, himlabrödet som Gud låtit regna från himlen. Straffet bestod i att Gud sände giftormar som bet dem (4Mos. 21:4–9). Många hade dött och andra låg döende på marken. Då bad Mose Gud att han skulle förlåta folket och ta bort ormarna. I stället för att få se ormarna försvinna fick Mose en underlig befallning. Han skulle sätta fast en orm av koppar på en påle och ställa den mitt bland de ormbitna. Alla som såg upp på kopparormen skulle slippa att dö. När de såg på kopparormen förlorade giftet sin verkan och de var räddade.
Det dödliga giftet
Liksom israeliterna blev ormbitna har vi blivit bitna av den orm som heter djävulen. Han dök upp redan i para disets lustgård. Giftet från honom har förlamat människosläktet sedan dess. Vi har giftet i oss och det förlamar oss. Många är inte medvetna om att de har giftet i sig. Om de inte kommer under behandling, blir följden att de går en fasansfull död till mötes. Bibeln kallar det för den eviga döden – att gå förlorad.
Tänk dig en fånge i en amerikansk dödscell som ska avrättas med en injektion. Han spänns fast, och från det ögonblick då giftet har sprutats in i hans arm dröjer det bara en liten stund innan han dör. Tänk om budskap om benådning skulle nå fram först efter det att han har fått giftet i sig. Det vore fruktansvärt!
Motgiftet – frälsningens evangelium
Men det är vår situation. Medan vi är döende får vi höra budskapet om att Gud vill benåda oss. Gud har satt igång största möjliga räddningsaktion. Han vill rädda dig! För du betyder så oändligt mycket för honom. Därför var han beredd att göra allt, till och med att offra det dyrbaraste han har!
Liksom kopparormen hängdes upp på en påle, har Gud låtit sin egen Son hängas upp på ett kors. Detta för att du och alla döende som vänder om och ser på honom ska räddas.
Det är för din skull som Jesus hängdes upp på korset. Om du riktar uppmärksamheten mot honom ska du inte dö, utan leva. Livet finns i en blick – på Jesus. Om du vänder dig om och ser på honom, förlorar giftet sin verkan i ditt liv. Då är du räddad.
Man kan säga att Jesus är det motgift som Gud erbjuder dig. Medicinen är oändligt dyr. Den har kostat Gud mer än man kan säga i ord – hans egen älskade Sons död. Men han vill så gärna ändra den hopplösa situation som du är i och ge dig framtid och hopp. Gud erbjuder dig botemedel helt gratis. Det är en gåva, han ger dig den alldeles oförtjänt. Du får den bara. Jesu liv offrar han på korset för att göra dig frisk!
Det gäller ditt liv! Se på Jesus! Låt honom inte ha offrat sitt liv förgäves för dig.
Jesus har frälst dig!
Du ska inte vänta på någon speciell upplevelse – för då kommer du att bli besviken gång på gång över att ingenting händer. Din själavårdare talar om för dig att du är frälst. Det skedde för 2000 år sedan på ett kors utanför Jerusalem. Där dog Jesus för dig!
När du liksom israeliterna vänder dig om och riktar blicken mot honom som blev korsfäst för din skull, ser du att han har frälst dig! För när du upptäcker att han dog för din skull, då tror du på honom, då är du frälst, då har du evigt liv! ”Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom”, som kommer till honom, ser på honom, ”inte skall gå förlorad utan ha evigt liv” (v. 16).
Konsekvenserna av Jesu själavård
Jesus hade förutsagt sin död för Nikodemus: ”Människosonen måste bli upphöjd” (v. 14). En dag stod Nikodemus vid Jesu kors och såg med egna ögon hur det hade gått i uppfyllelse – med döden som följd (Joh. 19:38– 42)! Jesus var som kopparormen. Han hade blivit upphöjd för att alla som vände sig till honom skulle få leva! Han hade genom sin död givit det motgift som kunde frälsa världen!
Nikodemus hade länge varit Jesu lärjunge i hemlighet. Men nu hade han fått en helt ny frimodighet! Det hade börjat när han sökte upp Jesus om natten. Detta möte hade skapat något helt nytt i honom. Nu steg han fram i dagsljuset och var med om att lägga Jesus i graven, för han ville så gärna visa honom den allra största ära.
Roar Lavik, präst och bibelskollärare, Hillerød, Danmark