Människan lever inte bara av bröd, utan av varje ord som utgår från Guds mun. Matt. 4:3–4.
Jesu frestelse följde omedelbart efter hans dop och detta inte bara av en händelse. I dopet invigdes Jesus till att gå korsets väg. I bättringens dop blev han inte ålagd att bättra sitt liv, som var rättfärdigt, utan han blev i stället gjord till synd, när all vår synd lades på honom. Då börjar kampen mellan konungen i Guds rike och denna världens furste.
Djävulens frestelser går alla på något sätt ut på att visa Jesus en väg att undgå korset. Men det är värt att lägga märke till att det inte är djävulen som tvingar Jesus ut i öknen, utan det är Guds Ande som för honom dit. Att frestas och att segra tillhör Sonens uppdrag.
Också för oss börjar djävulen sina hårdaste angrepp när vi döps eller kommer till tro på Jesus. Tidigare var vi ju döda slavar åt denna världens furste. Då var han nöjd och behövde just inte bråka med oss. Men när en människa döps och kommer till tro på Jesus händer det ofta att hon, sedan himlen öppnats och hon fått höra av Gud: ”Du är mitt barn, min älskade”, förs ut i öknen och ansätts hårt av djävulen, som vill förföra den han har förlorat.
De där ökenfrestelserna, som kan se olika ut för olika människor, har det gemensamt att de – precis som när Jesus frestades – ifrågasätter Guds Ord och vill få oss att tvivla på det. Djävulen vill förleda oss till att i stället tänka på oss själva och göra det bästa vi kan för oss själva.
När Jesus fastat i 40 dagar och 40 nätter blev han hungrig. Då kom frestaren fram och sade till honom: ”Om du är Guds Son, så befall att de här stenarna blir bröd.” Satan frestade Jesus med något till synes gott, medan han samtidigt försökte så ut tvivel på sanningshalten i orden att Jesus skulle vara Guds egen Son. Vore han det skulle han ju kunna förändra sin egen situation. Jesus frestas att lämna den väg han kommit till jorden för att gå, att överge sin förnedring som människa under synden för att i stället använda sin gudomlighet till att tjäna sig själv.
Det står i Matt. 3:9 att Gud kan väcka upp barn åt Abraham av stenar. Självklart kan han då också göra sten till bröd. Men här blir det tydligt att Jesus är den andre Adam. Det var inte som Guds Son han blev frestad, utan som människa. Därför svarar han inte heller: ”Guds Son lever inte bara av bröd…” utan: ”Människan lever inte bara av bröd…” Frågan är inte vad Människosonen, som är Guds Son, kan göra, utan vad människan, människosläktet, skall göra. Det är här i öknen inte Gud som skall vinna seger över satan, utan människan, kvinnans säd, som skall besegra sin störste fiende. Därför använder Jesus inte sin gudomlighet till att bevisa att han är Guds Son utan det vapen som vi människor har tillgång till och skall använda mot djävulens frestelser, nämligen Guds Ord.
Olof Göransson, predikant, Bjurholm