Roar Lavik, dansk präst, är en av dem som under 2003 skriver bibelstudierna. Utifrån några texter i Johannesevangeliet hjälper han oss att lära känna Jesus som själavårare.
Roar Lavik, dansk präst, är en av dem som under 2003 skriver bibelstudierna. Utifrån några texter i Johannesevangeliet hjälper han oss att lära känna Jesus som själavårare.
Judarna brukade färdas utanför samariternas områden. Samariterna brydde de sig inte om. De hade brutit lagen och ingått äktenskap med ickejudar och därför ansåg judarna dem vara orena. Faktiskt hade de bara förakt till övers för dessa människor.
Jesus bland de föraktade
Men Jesus ”var tvungen att ta vägen genom Samarien”. Varför det? För att det var Guds vilja och ledning! Gud hade en uppgift för Jesus där! Det är Guds vilja att Jesus ska söka upp varenda människa – antingen hon nu är en ansedd religiös ledare eller en djupt föraktad syndare! Detta iakttar Jesus mycket noga (jfr. 9:4 och 10:18).
Utanför Sykars stad satte Jesus sig ned vid brunnen, trött av vandringen. Det är faktiskt uppmuntrande att läsa att Jesus var trött. Det visar att han är sann människa med mänskliga egenskaper. Han kunde bli trött, uppgiven och gråta. Därför kan han också i dag helt och fullt sätta sig in i din situation, oavsett vem du är och hur du nu har det. Han vet vad det vill säga att vara människa. Det har han prövat på rent fysiskt.
Men var då inte också lärjungarna trötta? Jo, naturligtvis. Hade det inte räckt med att sända tre eller fyra av dem efter mat? Jo. Varför sände Jesus i väg dem alla? Därför att han visste att han skulle föra ett själavårdssamtal, som måste äga rum mellan fyra ögon.
Kvinnorna brukade hämta vatten utanför staden tidigt om morgonen eller sent på kvällen. Man undvek hårt arbete under den varmaste delen av dagen – då höll man siesta. Men just när solen står som högst på himlen kommer den samaritiska kvinnan ut till brunnen för att hämta vatten. Besynnerligt!
Även om Jesus på många sätt liknar en judisk rabbi, bl.a. i sin klädedräkt, uppträder han helt annorlunda, när kvinnan kommer till brunnen. I stället för att vända bort ansiktet och inte bevärdiga henne med så mycket som en blick, tilltalar han henne, ja, uttrycker rent av en önskan: ”Låt mig få dricka.” På detta sätt tar Jesus initiativ till ett själavårdande samtal.
Levande vatten
Jesus tar sin utgångspunkt i vattnet – det vatten som var en börda för kvinnan. Jesus möter oss där vi är – mitt i vår vardag. In i vår aktuella situation förkunnar han det frigörande evangeliet för oss: Gud har en gåva att ge dig (jfr. 4:10 och 3:16)! Tänk, att det första Jesus säger är att Gud har en gåva i beredskap åt dig!
Att bli kristen är inte att fatta något beslut, att arbeta med sig själv eller anstränga sig med religiösa övningar. Att bli kristen är att ta emot Guds gåva – helt oförtjänt och gratis. Vad är det för en gåva?– Det är det levande vattnet!
I Mellanöstern är det inte olja utan vatten som är ett problem. Utan vatten – inget liv! På många håll är det svårt att skaffa vatten. Man har därför anlagt kanaler och rörsystem och samlar noggrant upp det regn som faller under regnperioden, bl.a. från hustak och klippor. Tänk t.ex. på hur judarna på Massada – mitt i öknen – kunde uppehålla livet med hjälp av vatten från cisterner. Vatten leddes ner i djupa övertäckta brunnar eller klipphålor för att man skulle undvika att det skräpades ner och dunstade bort. Det uppsamlade vattnet användes sen fram till nästa regnperiod. Det är stillastående vatten, som efter en tid försvinner – det är dött vatten.
Annorlunda blir det om man har möjlighet att borra en brunn som står i förbindelse med grundvattnet. Den får ett oavbrutet tillflöde från en underjordisk vattenåder. En sådan brunn torkar aldrig ut eftersom nytt, friskt vatten oavlåtligen tillförs. Den är en beständig och outtömlig källa – det levande vattnet.
Det levande vattnet är en bild av evigt liv! Att Jesus vill skänka levande vatten betyder att han vill ge liv, som aldrig upphör. Det eviga livet är att personligen känna Jesus. Han är själv det eviga livet, och den som tror på honom har evigt liv (Joh. 17:3). Det förunderliga är att den som dricker levande vatten ur denna andliga källa själv kommer att bli ett källsprång (Joh. 7:38)!
Avslöjad – och likväl älskad
För att kunna hjälpa kvinnan vidare i andlig erfarenhet måste Jesus avslöja henne och få henne att bekänna sin synd. Men när Jesus visar oss synden i våra liv är han inte ute efter att krossa oss. Jesus krossar aldrig ett brutet rör. ”Gå och hämta din man och kom tillbaka hit.” Med denna uppmaning talar Jesus till hennes hjärta och samvete. Kvinnan måste tillstå att hon inte har någon man. Det var en indirekt bekännelse, för hon hade en man, men han tillhörde någon annan. Ännu är sanningen dock inte helt uppdagad. Därför sätter Jesus fingret direkt på den ömma punkten: ”Det är rätt det du säger, att du inte har någon man. Fem män har du haft, och den du nu har är inte din man.”
Det kan mycket väl hända att du blir förskräckt över att Jesus vet allt om dig, t.o.m. det som du håller för att vara fördolt och hemligt. Men Jesus känner dig, känner dig bättre än du själv gör. Allt i ditt liv ligger öppet för honom. Likväl älskar han dig. När han avslöjar din synd, gör han det för att han vill frälsa dig.
Kanske är det synden som är orsak till att kvinnan ger sig ut efter vatten mitt i den stekande solen. Hon vill undvika de andra kvinnorna, som måhända mobbar, föraktar eller hatar henne. Men Jesus söker upp också den människa som lever ensam i skymundan.
Jesus är Messias
Genom det själavårdande samtalet går det gradvis upp för kvinnan att Jesus är Messias. Det antyder hon med orden: ”Jag vet att Messias kommer. När han kommer skall han låta oss veta allt.” Då försäkrar Jesus henne: ”Det är jag, den som nu talar med dig.” (Jfr. Ps. 2, 2 Mos. 3:14 med Joh. 6:20; 8:24, 28; 13:19; 18:5, 8.) Därmed uppenbarar Jesus sig inte bara som Messias utan också som den Gud som har uppenbarat sig genom hela GT. Jesus säger med detta: Det är jag som har slutit förbund med Abraham. Det är jag som uppenbarade mig för Mose i den brinnande busken. Det är mig David åkallade som sin herde.
Det är fantastiskt att Jesus så direkt uppenbarar sig som Messias för denna kvinna. Många judar föreställde sig Messias som en politisk kung, som skulle befria dem från den romerska ockupationsmakten. Därför föredrog Jesus att kalla sig Människosonen framför Messias. Men inför denna kvinna, som förbinder Messias med allt som ska uppenbaras, kan Jesus försäkra att han är Messias. Vad det är underbart när en människa verkligen får se Jesus!
Konsekvenserna av Jesu själavård
I mötet med Jesus upplever kvinnan att hon blir renad från hela sitt belastande förflutna. Hon blir en helt ny människa. Utan dröjsmål måste hon in i staden för att vittna om honom, som har gjort henne fri från syndens skuld och gett henne evigt liv. Det finns ett samband mellan att vara befriad från synden och att vara ett frimodigt vittne.
Fundera över varför hon lät sin vattenkruka stå!
Kvinnan betvivlade inte att det var Messias hon mött, men hon valde en indirekt bekännelse, en inbjudan till envar att själv lära känna Jesus. ”Kom och se!”
Vi kan vittna på olika sätt, men det måste alltid få leda till att människor personligen får erfara vem Jesus är. Föräldrar kan peka på Frälsaren för sina barn, men barnen måste själva komma i kontakt med honom.
Genom kvinnans vittnesbörd förs hela staden till Jesus. Det levande vattnet har blivit ett källsprång inom henne. Det är frälsta syndare Jesus använder i sin tjänst!
Jesus vill tala med dig!
Lägg märke till allt som skiljer Nikodemus och den samaritiska kvinnan åt (Joh. 3 och 4)! De framstår som de största tänkbara motsatser: han är man, hon är kvinna. Han är jude, hon en samarit. Han är en ansedd man i ett utvalt folk, hon en ringaktad kvinna ur ett föraktat släkte o.s.v. Genom att ange de yttersta motpolerna vill Jesus säga dig, att oavsett vem du är, oaktat vad du har gjort, utan avseende på vad du kan ha för rykte, vilken nationalitet du än bär – så vill Jesus tala med dig! Han älskar dig! Han vill ha gemenskap med dig! Han är en gåva till dig! Han vill ge dig evigt liv!
Roar Lavik, präst och bibelskollärare, Hillerød, Danmark