När Prim och Tripla sökt nya ledare, har det på senare år ofta varit unga personer, som själva har sjungit i körerna, som tagit på sig uppgiften. Jag har ställt några frågor till en del av dem, som just nu är ledare för Prim- och Triplakörerna.
När Prim och Tripla sökt nya ledare, har det på senare år ofta varit unga personer, som själva har sjungit i körerna, som tagit på sig uppgiften.
Jag har ställt några frågor till en del av dem, som just nu är ledare för Prim- och Triplakörerna.
Har du sjungit i Prim eller Tripla?
– Både Prim och Tripla.
Har du minnen därifrån?
– Glada, härliga och ljusa minnen. 60 barn i Primkören, som sjöng för full hals. Spännande att pröva på en andra stämma. Körläger och turnéer.
– Det roligaste var att sjunga upp; speciellt i ”Den stora stjärnan”, när alla de ”stora, vuxna” från Tripla var med.
Vad fick dig att ta uppgiften som ledare?
– Mitt hjärta har alltid klappat extra varmt för barn, sång och musik. Jag kände att det kunde vara spännande och passa mig, när jag fick frågan om att spela till sångerna i Primkören.
– Både Prim och Tripla har betytt väldigt mycket för mig under min uppväxt. Har fått många goda vänner och en kristen gemenskap, som jag värdesätter högt. Jag vill att andra barn också ska få uppleva detta.
Vad tycker du är jobbigast?
– Förberedelsearbetet. Nya sånger kommer inte på löpande band. All planering. När man känner att man inte riktigt hinner med.
Vad är roligast?
– Att öva in nya sånger. Att sjunga och träffa ungdomarna. Att sjunga tillsammans med barn är väldigt roligt. De är mycket duktiga, spontana och glada. Man får en extra kick, när de sjunger precis som man säger.
– Det är en känsla som inte kan beskrivas utan måste upplevas – att stå framför en barnkör, som av hjärtat och med hela sin röst- och lungkapacitet sjunger om Jesus, vad han är och har gjort för oss. Barnens ögon lyser och strålar av glädje. De har så mycket att ge och lära mig. Det är en förmån vi får tacka Gud för.
IRENE ENARSSON