Tradition och förnyelse

Alla som någon gång haft en krukväxt vet att det ställs krav för att den ska överleva. Utan rätt skötsel dör den. Å ena sidan krävs ett mått av konstanta betingelser. Växten kräver ljus, den dör snabbt om den hamnar i garderoben. Den behöver vatten regelbundet för att överleva. Temperaturen i rummet bör vara någorlunda konstant, de flesta inneblommor dör ute i vinterkylan.

Men på sikt håller det inte att bara sträva efter att så lite som möjligt ska förändras i miljön runt plantan. Den klarar sig inte år efter år i samma kruka, på samma plats och i samma jord. Efter hand måste det till en förnyelse av vissa betingelser i växtmiljön. Jorden i krukan kan behöva bytas, man kan behöva dela på växten och vissa blommor mår bra av en tid i en radikalt annorlunda miljö för att sedan komma tillbaks i en ny blomningsperiod.

Det är skillnad på att förvalta något som är levande, jämfört med något som är dött. För döda blommor, i ett herbarium, handlar allt om att bara hålla miljön oförändrad. Så lite förändring som möjligt i temperatur, fuktighet och ljusförhållanden. För levande blommor handlar det om att balansera konstanthet med förnyelse av växtbetingelserna, för att blomman ska överleva.

Resonemanget kan överföras på det andliga livet i en kyrka eller ett kristet sammanhang. För att livet ska fortgå krävs både tradition och förnyelse.

Lika litet som blomman kan det andliga livet ryckas ur sitt rätta sammanhang och ändå överleva. Ett spirande andligt liv växer ur den kristendom som Jesus och apostlarna förkunnade. Kraft till växt ges genom ett liv som känns igen från de heligas historia: bön, omvändelse från synd, ett lyssnande öra mot Guds Ord, ett liv i kärlek, trohet mot församlingen, med mera. Alltså att vi ansluter till den tradition vi redan står mitt i.

Men livet dör ändå efter hand om vi inte kan ta emot en förnyelse. Om vi har som enda mål i vår verksamhet att allting bara ska vara ett efterliknande av det som varit, går vi mot en säker undergång för våra sammanhang. Allt liv kräver förnyelse. Utmaningen är att balansera tradition med förnyelse.

Att sköta en krukväxt är svårt; bara de med gröna fingrar kan få en krukväxt att leva riktigt länge. Det är inte lättare att förvalta ett andligt liv, och dessutom handlar det om något oskattbart, mycket mer värt än den dyraste orkidé. Det är lätt att drabbas av osäkerhet och motvilja inför allt nytt. Men vi får inte skrämmas till passivitet och obenägenhet till förändring. Det är något levande vi har i våra händer, något som kräver stor varsamhet, men också djärvhet och dådkraft när rätta tillfället är inne.

Dessutom går vi ledda av en som är större, en som har allting i sin hand. En som har vana både att bevara, och radikalt omskapa och förnya. Livets Herre, Jesus Kristus.

Petter Kollberg, Halmstad