DET GICK INTE ATT KOMMA UNDAN. Mijailo Mijalovic försökte väl så gott han kunde, när han rusade ut ur NK efter dådet mot utrikesminister Anna Lindh, men försöket misslyckades. Hans flyktväg var kantad av blodfläckar och DNA-spår. Ända nere i Södertälje i fickan på ett par blodfläckade byxor, som han försökt göra sig av med, hittade polisens utredare hans fingeravtryck på ett litet papper. Och i varuhusen hade övervakningskamerors ögon följt en stor del av hans rörelser och registrerat hans närvaro på brottsplatsen vid den aktuella tidpunkten. Flyktförsöket var fåfängt; lagens långa arm drog till slut nidingen inför domstol.
Skönt att denne missgärningsman åkte fast! Hoppas han nu får strängast möjliga straff… Medan jag sitter och tänker så, får jag besök av aposteln Paulus, som kommer och påminner mig om Guds ord, som säger: Men du – varför dömer du din broder? – – – Vi skall ju alla träda fram inför Guds domstol. – – – Alltså skall var och en av oss göra räkenskap för sig själv inför Gud. – – – Alla måste vi ju träda fram inför Kristi domarsäte, för att var och en skall få igen sitt livs gärningar, allteftersom han har handlat, de må nu vara gott eller ont. Träda fram ”sådana vi är” står det i en översättning. Tänk, att efter nådatidens slut stå inför Kristi domstol till fullo avslöjad, klädd i sina synder och utan varje ursäkt. Finna att alla smutsiga spår är upptäckta, varje steg i livet iakttaget och registrerat. Jesus försäkrar att vi har att göra räkenskap inte bara för alla elaka och fula ord utan också för varje fåfängt ord. Hur många onödiga ord har inte flugit över mina läppar? Tänk, att behöva stå till svars för dem alla… – Det här är allvarligt! Gud har i sin barmhärtighet i förväg talat om vad som väntar oss vid vägens slut, där evigheten tar vid. Har då inte alla människor också rätt att få reda på saken? Tänk om ärkebiskopen slutade sprida sina flummiga kärleksfantasier, ställde sig i spetsen för landets alla präster, pastorer och predikanter och uppmanade dem att gå ut och tala om för folk att Gud tydligt kungjort att vi alla ska ställas inför hans domstol för att möta våra livs gärningar och göra räkenskap för dem. Skulle inte sådan lagens förkunnelse skapa förutsättningar för väckelse genom att för många sovande syndare aktualisera den riktigt brännande frågan: Hur ska jag finna en nådig Gud?
Denna fråga har lyckligtvis ett svar på Bibelns blad. Än i dag står det skrivet: Kom och låt oss gå till rätta med varandra, säger Herren. Först kommer en befallning att göra bättring: Tvätta er och gör er rena.Tag bort era onda gärningar från mina ögon. Sluta att göra det som är ont. Lär er att göra det som är gott, sök det rätta… I en gammal översättning följer därpå imperativen ”Så kommer då sedan”. Dvs. när jag har försökt tvätta mig ren och grundligt misslyckats med min bättring och står där som den störste bland syndare, kallar Herren Gud på mig: Kom nu till mig! Kom så och låt oss gå till rätta med varandra, säger Herren. Om era synder än är blodröda, skall de bli vita som snö, och om de än är röda som scharlakan, skall de bli vita som ull. Herren Gud har nämligen sänt sin egen Son i världen, kastat allas våra synder på honom och låtit honom bära straffet t.o.m. för mina många fåfänga ord. Det var därför han var tyst inför dem som plågade honom. Så får jag träda inför Guds domstol med Kristi livs gärningar, för han är min rättfärdighet. – Det här är evangelium! Och också det har varenda människa rätt att höra, och var och en som kallar sig Verbi Divini Minister – Guds ords tjänare – har en förpliktande uppgift att ropa ut: Människa, dina synder är dig förlåtna för Jesu Kristi skull! Detta får vem som helst tro, t.o.m. en ministermördare, ja, faktiskt även jag.
SAM-ARNE NILSSON
Redaktionsmedlem, Stockholm