Bakgrunden till och framväxten av en luthersk kyrka i Eritrea, 1911–1932: eritreansktsvenskt initiativ Alazar Menghestu
HUR GICK DET egentligen till när MBV:s missionsarbete i Afrika började?
För att besvara den frågan har man hittills i princip varit hänvisad till två slags källor:
Dels till gamla nummer av BV:s Missionstidning resp. gamla årsberättelser, dels till en kortfattad skildring i sällskapets officiella historik, Missionssällskapet Bibeltrogna Vänners historia under tiden 1911–1961, skriven sällskapets mångårige ledare, Axel B. Svensson.
Nu har ett mycket intressant arbete utkommit som på ett förtjänstfullt sätt kompletterar bilden av MBV:s tidiga historia, särskilt framväxten av missionsarbetet i Eritrea.
Boken, Bakgrunden till och framväxten av en luthersk kyrka i Eritrea, 1911–1932 – eritreanskt- svenskt initiativ, är skriven av prästen Alazar Menghestu (härefter: AM). Med sin uppväxt i Eritrea har han på ett unikt sätt haft möjligheter att sätta sig in i den afrikanska sidan av källmaterialet. Samtidigt har det faktum att han bor och verkar i Sverige gjort det möjligt för honom att arbeta med primärkällor, litteratur och arkivmaterial som bara finns tillgängliga här i landet.
På ett intressant sätt kompletterar, korrigerar men ofta också belyser och bekräftar AM:s studie ett antal detaljer i MBV:s officiella historik. Inte minst intressanta är hans analyser av missionärernas personlighet och insatser, även om det – återigen – framför allt är männen som hamnar i fokus, särskilt Karl Nyström och Marqos Girmai. Inte minst Regina Girmai (f. Johansson) och Augusta Henriksson hade förtjänat mer uppmärksamhet.
AM lyckas också, om än i all korthet, ge en trovärdig bild av viktiga drag i Axel B. Svenssons personlighet. Där ligger förresten en viktig forskningsuppgift och väntar. Svensson hör, tillsammans med Lewi Pethrus, till de stora men komplicerade personligheterna i svensk kyrkohistoria under 1900-talet.
Boken har många förtjänster och kommer med all rätt att bli ett standardarbete i framtiden. Då är det tråkigt, att den rent tekniskt innehåller ett antal brister. Korrekturfelen är på tok för många, likaså är notapparaten (t.ex. s. 58–59) och litteraturförteckningen ofta bristfälliga. Vissa skildringar är också onödigt snåriga.
Detta är skada, för det handlar om en mycket viktig bok. Den innehåller en grundlig analys av ett viktigt skede i både svensk och eritreansk kyrkohistoria.
RUNE IMBERG
Teol. Dr, rektor på Församlingsfakulteten