Hur är det när vi i gudstjänsten bekänner våra synder? I den form av syndabekännelse som används i många församlingar säger prästen: ”Herre, hör nu varje hjärtas tysta bekännelse” och gör sedan ett uppehåll. Och även när bekännelsen har en annan form blir det i slutet ofta ett moment av tystnad. Vad är det vi då nämner?
Det kan gälla något ont som vi har gjort: ”Herre, förlåt att jag sade så till henne, att jag var sådan mot henne.” Men det kan också gälla sådant som fattas hos oss: ”Herre, jag är dålig på att visa tålamod, dålig till att älska. Förlåt mig, Herre.” Hos mer än en som sitter i gudstjänsten blir detta en verklig nöd: Varför är det så dåligt med frukten i mitt liv?
Men om vi kommer till Herren med denna nöd har han en överraskning för oss. Han visar oss den hemlighet som heter ”Andens frukt” (Gal. 5:22).
När aposteln Paulus talar om Andens frukt ser han Jesus framför sig. Han ser hur Jesus levde och handlade medan han gick omkring på jorden. Och han vet att detta som Jesus då var och gjorde, det har den helige Ande nu med sig till oss. Han ser ett skeende med flera steg:
• I dopet vid Jordan kom Anden över Jesus
Evangelierna berättar om hur Jesus blev döpt av Johannes vid Jordan. När han steg upp ur vattnet öppnades himlen och den helige Ande sänkte sig ner över honom i en duvas skepnad. Johannes såg detta och när han vittnade om det sade han: Jag såg Anden komma ner som en duva från himlen och bli kvar över honom (Joh. 1:32f).
• Anden stannar över Jesus
Efter dopet förs han av Anden ut i öknen för att frestas av djävulen. När han framträder i Nasarets synagoga läser han ur Jesajas bok: Herrens Ande är över mig, ty han har smort mig och tillämpar detta på sig själv (Luk. 4:17ff). Så fortsätter det. Anden stannar över Jesus.
• Jesus levde hela vägen i kärlek och godhet och
allt som Jesus var och gjorde har Anden samlat upp
Och nu sker något nytt, något som inte synts på jorden sedan Adam föll. Jesus står emot frestelserna! Han håller fast vid Fadern. Han ger ut sig i kärlek. Han lever inte för sig själv. Han vandrar omkring och gör gott. När han blir smädad ger han inte igen. Han helar fienden, han ber för dem som spikar fast honom vid korsbjälken. Hela vägen är Anden över honom. Och allt som Jesus är och gör, det samlar Anden upp för att ge det till oss. Jesus lovar detta i förväg när han talar om Anden: Han skall förhärliga mig, ty av det som är mitt skall han ta och förkunna för er (Joh. 16:14).
• Anden är utgjuten över oss med allt som Jesus har skaffat
Vi har fått Jesu Ande! Kanhända fattar vi detta bättre om vi påminner oss det som berättas om Elia och Elisa i 2 Kung. 2. Den dagen då Elia skulle bli upptagen till himmelen sade han till Elisa: ”Bed mig om vad du vill att jag skall göra för dig, innan jag tas ifrån dig.” Elisa sade: ”Må en dubbel arvslott av din ande komma över mig.” Elia svarade: ”Du har bett om något svårt. Men om du ser mig, när jag blir tagen ifrån dig, då kommer det att ske dig så.” I samma stund kom en vagn med hästar av eld och tog Elia med sig. Elisa såg det. Han tog upp Elias mantel, som hade fallit av honom. När han kom till stranden av Jordan, tog han manteln och slog på vattnet på samma sätt som han sett Elia göra, och sade: ”Var är Herren, Elias Gud?” Då delade sig vattnet såsom det gjort för Elia. När några av profetlärjungarna såg detta, sade de: ”Elias ande vilar på Elisa.”
• Det är denna frukt från Jesus som Anden låter växa fram i oss
På samma sätt har det blivit för oss. Jesu Ande vilar på oss. Det är detta jag nu får ta till mig – i tro! Själv kan jag inte få fram någon frukt. Men i dopet har jag fått Anden – Jesu Ande. Det jag inte kan, det förmår han göra – i mig!
Gustav Börjesson
Präst, Sätila