Missionssällskapet Bibeltrogna Vänner (MBV) har under sin historia präglats av ett slags ’närhets- och distansförhållande’ till Svenska kyrkan (SvK). Frihet har fått råda i kyrkliga frågor enligt MBV:s klassiska principuttalande: ”Då det gäller kyrkliga frågor, så övar sällskapet ingen kontroll eller påverkan i vare sig den ena eller andra riktningen.” Medlemmar kan därför vara högkyrkliga, lågkyrkliga eller frikyrkliga. Historien visar att denna frihet regelbundet satts på prov, inte minst när någon ansett sig ha ensamrätt till kyrkoprofileringen.
Tro, bekännelse och lära
Under större delen av 1900-talet har det rent stadgemässigt funnits samhörighet mellan MBV och SvK: Bibeln och den evangelisk-lutherska bekännelsen.
I den nuvarande kyrkoordningen, fastställd av kyrkomötet 1999, finns dock en formulering som öppnat för en mer godtycklig bekännelse: ”Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära, som gestaltas i gudstjänst och liv, … är förklarad och kommenterad i Konkordieboken samt andra av Svenska kyrkan bejakade dokument” (förf. kurs, kap 1, §1). Kyrkomötet kan i demokratisk ordning fastställa vad som är kyrkans tro och bekännelse.
Ett sådant exempel är den fastslagna ordningen i ämbetsfrågan, där prästuppdragets villkor fastställts: ”… har förklarat sig beredd att i alla uppgifter tjänstgöra tillsammans med andra som vigts till ett uppdrag inom kyrkans vigningstjänst oavsett deras kön” (kap 31, § 2).
Denna teologiska eftergift för tidsandan har medfört att MBV och andra bekännelsetrogna rörelser allt mer kommit att brottas med förhållandet till SvK.
Lösningsförsök i en tillspetsad situation
På riksplanet har ansatser gjorts för att samla de bekännelsetrogna, t.ex. biskop Bertil E. Gärtners Linköpingsmöten (1997, 2000 och 2002, jfr. www.linkopingsmotet.com). Kyrklig Samling kring Bibeln och bekännelsen (KS) har försökt bygga nätverk mellan dem som brottas med sin identitet i förhållande till SvK. KS inbjöd under åren 2001–2002 till konferenser i Falköping. Trots många gemensamma nämnare kom man till olika slutsatser beträffande åtgärder i det rådande kyrkliga läget. Några var beredda att agera medan andra förordade väntan.
Missionsprovinsen agerar
I augusti 2002 samlades representanter från olika rörelser till ett informationsmöte i Göteborg. Drygt ett år senare bildades Missionsprovinsen (Mpr), med följande målsättning: ”Mpr utgör en struktur av stiftsliknande karaktär som synliggör gemenskapen mellan olika grupper och traditioner som vill stå på Bibelns och bekännelsens grund. Syftet är att rekonstruera kyrkans andliga arv och ta tillvara kallelsen för Guds församling att missionera och kallelsen hos dem som är kallade till ordets tjänst, men som hindras av nuvarande kyrkoordning för Svenska kyrkan.”
Under det senaste året har Mpr förtydligat lärogrund, identitet, ändamål, etc. Nio gudstjänstgemenskaper är anslutna till Mpr och ser fram emot biskoplig tillsyn. Genom internationella kontakter hoppas Mpr under 2005 kunna viga en eller flera biskopar, som i sin tur kan viga unga, kallade kandidater till prästtjänst (jfr. www.missionsprovinsen.se).
Kyrklig Samling avvaktar
KS har i jämförelse med Mpr intagit en avvaktande hållning. Ett nätverk upprätthålls mellan representanter från de bekännelsetrogna sammanhangen, t.ex. genom ”kyrkodagar i Linköpingsandan”. Ordföranden i KS, Yngve Kalin, har under det gångna året manat till vaksamhet och återhållsamhet, vilket återspeglas i överskrifter som: ”Uthållighet är vad vi behöver” och ”Ger man sig tid att vänta, så slipper man ångra förhastade åtgärder” (jfr. www.kyrkligsamling.se). Ett par av lågkyrklighetens representanter, C.O. Rosenius och Axel B. Svensson, citeras och deras yttranden tas till intäkt för att ha en avvaktande hållning i den dagsaktuella situationen.
Kämpa i tro och med ett rent samvete
– Vem gör det rätta vägvalet? – Skall jag agera eller avvakta med avseende på de kyrkliga frågorna? – Kan verkligen ett kategoriskt, vägledande svar ges när förhållandet varierar så från plats till plats? – Har jag något ansvar inför framtiden?
Några har redan gjort sitt val genom att i MBV:s närhet låta sig betjänas i friförsamlingar, nattvardsföreningar, etc. Andra attraheras av Mpr eftersom den i bästa fall kommer att erbjuda ett större kyrkligt sammanhang, i motsats till risken för isolering. Somliga finner, parallellt med föreningslivet, ett välsignat församlingsliv i SvK.
En förmaning att följa är: Bevara tron och ett rent samvete inför Gud – även när det gäller kyrkliga frågor (1 Tim. 1:18–19)!
En framkomlig väg – undvik dikena
Två avvägar bör undvikas: 1) Tendensen till isolering med påföljande marginalisering. Att vara sig själv nog är varken livsbejakande eller missionerande. 2) Tendensen till kompromiss och anpassning. Att vara pragmatisk i sitt tänkande, dvs. göra en eller annan eftergift för den goda saken skull, kommer förr eller senare att visa sig vara ödesdigert.
Budskapet till församlingen i Filadelfia ger anvisning om en framkomlig väg: Se, jag har låtit en dörr stå öppen för dig, en dörr som ingen kan stänga, ty din kraft är ringa och du har hållit fast vid mitt ord och inte förnekat mitt namn. … Jag kommer snart. Håll fast det du har, så att ingen tar din krona (Upp. 3:7–11).
Roland Gustafsson (observatör i MPR resp. KS)