Den 11 juni 2005 läser jag ur tidningen Norra Skåne följande lilla tankekorn skrivet av journalisten Marie Strömberg Andersson: ”Jag gillar att planera. Nästan för mycket. Men det finns saker som inte kan planeras. Det spelar ingen roll hur detaljerad resplanen är eller hur mycket energi jag lagt ner på att samla fakta. Det går inte att planera livet. Det finns ingen garanti för en morgondag. Ibland får planeringen sig en ordentlig törn, vägen svänger åt motsatt håll och det dyker upp hinder vi inte räknat med. Även med den bästa kartan i hand, går vi vilse. Kanske är det inte så farligt att tappa fotfästet ibland. Bara vi reser oss igen och fortsätter i livet.”
Visst håller vi med, men när det oväntade inträffar, är det då ”bara” till att resa sig igen och fortsätta i livet?
Vi som vill vara kristna ber i bästa fall med vår mun varje dag till vår himmelske Far: Ske Din vilja. Men dessa tre ord är oftast de svåraste att instämma i med hela vårt hjärta: så länge mina planer och Guds planer stämmer överens, är allt frid och fröjd. Det jobbiga för mig börjar i och med att Gud har en annan tanke och mening med mig och mitt liv än vad jag tycker han borde ha. Detta har du säkert både upptäckt och erfarit och kanske förtvivlats över mer än en gång.
Samtidigt vet du och jag genom Sanningens Ande, som vittnar med vår ande, att Gud alltid vill vårt bästa – fast vi kanske inte alls kan förklara på vilket sätt! Han har nämligen alltid slutmålet i sikte – att, som ’de gamla’ brukade säga, ”vi skulle bärgas för evigheten”. För att uppnå den målsättningen använder och tillåter Herren många olika metoder.
Men det är alltid lika svårt att acceptera att jag har drabbats av cancer, eller att jag har blivit dement, eller att jag blir uppsagd från mitt jobb, eller att jag förlorat en nära anhörig – sådant som förr eller senare händer de flesta av oss. Och även om det mesta går mig väl och mitt liv på jorden blir 80 eller 90 år, har det hela helt uppenbart ett jordiskt slut.
I en tid då vi försöker förstå, förklara, planera och kontrollera så mycket som möjligt, vilket i och för sig inte alltid behöver vara fel, förhåller det sig fortfarande på det viset att Herrens fruktan är vishetens begynnelse. Och denna vishet är något mycket större och djupare än allt vad mänsklig kompetens, kunskap, etik och moral heter.
Att Gud alltid vill vårt bästa, trots all ondska och synd som florerar i och omkring oss, har han bevisat en gång för alla genom att offra sin egen älskade Son. Det Jesus gjort, och varje dag gör för mig och hela världen är, trots att det är omöjligt att förstå eller förklara, svaret på alla mina frågor, frustrationer och lidanden. Jag behöver Jesus, du behöver Jesus, Sverige behöver Jesus, världen behöver Jesus – han som innehåller och är hela Svaret.
Ty så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan äga evigt liv.
Detta gör att vi kan resa oss igen och leva vidare i evighet. Omöjligt att förstå – och ändå är det så.
Per-Martin Hjort
t v sjukskriven, Hässleholm