Hur kan trohet prägla våra liv i en tid då snabba ryck gäller?
Jesus sänder människor i vår väg att öva på. Vi får då lära av Jesus – se hur han gjorde.
Vi vet vad som utmärker den moderna människan: Hon hänger med i utvecklingen. Hon höjer sin standard. Hon tror på framtiden. Men det har inte undgått oss att det nu också finns en postmodern människa. Hon tvivlar på att det finns något som håller. Hon rör sig hela tiden – från en åskådning till en annan, från ett sammanhang till ett annat, från en förbindelse till en annan. Hon är främmande för trohet.
I detta läge har vi dubbel anledning att se på Jesus – på hans trohet.
Jesus – trogen i allt
Först och främst är han trogen mot Fadern. Men samtidigt är han trogen i sidled, mot lärjungarna, människorna och folket.
Han är trogen mot lärjungarna. Vi ser i evangelierna hurdana de var – tröga till att tro och upptagna av sig själva. En annan lärare hade tröttnat på dem. Men Jesus tog sig tid med dem. Han tillrättavisade dem. Han höll ut i trohet.
Vi ser detta särskilt i hans förhållande till Petrus. Jesus varnade Petrus på vägen ut till Getsemane: Tuppen skall inte gala i natt, förrän du tre gånger har förnekat att du känner mig. Petrus tog inte varningen till sig. Han föll. Men i den stunden då tuppen gol, vände Jesus sig om och såg på Petrus (Luk. 22:34, 61). Det var ett tecken på att han inte lämnade honom. Sedan, på påskdagens morgon, fick Petrus en särskild hälsning (Mark. 16:7) och längre fram på dagen fick han ett personligt möte med Jesus (Luk. 24:34).
Jesus släppte honom inte. Han höll ut i trohet.
Samma trohet visade Jesus mot folket. Han förebrådde städerna i Galileen (Matt. 11:20ff). Han grät över Jerusalem och folkets blindhet, men in i det sista fortsatte han att undervisa på tempelplatsen (Luk. 19:41ff). Han höll ut i trohet.
Anden ger oss av Jesu trohet
Denna trohet hos Jesus har inte stannat borta i historien. Den kommer till oss – genom den helige Ande. Jesus handlar med oss såsom med Petrus. Han är lika trofast till att upprätta och helga oss. Men samtidigt sker något mera med oss när vi tror på honom. Anden flyttar Jesu trohet in i oss. Anden driver oss till att på samma sätt hålla ut i trohet.
Paulus berättar hur det har blivit för honom. Han måste röra sig bland alla slags människor. Men han är trogen mot dem alla. Han håller ut med deras egenheter. För de svaga har han blivit svag för att vinna de svaga. För alla har han blivit allt för att han i varje fall skall frälsa några (1 Kor. 9:20ff). När de felar stöter han dem inte ifrån sig. När de är avoga mot honom är han lika trogen mot dem som förut:
Jag talar fritt till er, bröder i Korint. Mitt hjärta står öppet för er. Ni har det inte trångt hos mig, det är i ert eget bröst som det är trångt. Ge mig lika för lika – till er som är mina barn
säger jag så – och öppna era hjärtan, ni också (2 Kor. 6:11ff).
Vi har medmänniskor
som behöver oss
Hur var detta möjligt för honom? Svar: Det var Guds Ande som drev honom. Samme Ande drev Bruce Olsson att i flera år dela motilonernas liv medan han väntade på ett tillfälle att ge dem evangeliet. Han fick kraft att hålla ut. Samme Ande driver Theresa-systrarna till att ta hand om de döende på Calcuttas gator, ge dem en bädd och vårda dem. Många finner det meningslöst. Men de håller ut i trohet.
Och nu vi själva – har vi inte människor i vår närhet som är beroende av vår trohet? Det kan vara en upprorisk tonåring. Eller en glömsk kollega. Eller en släkting med oroliga nerver. Eller en bekant som har blivit drogberoende. Eller en granne som ligger lam och stum på sjukhemmet. Andra i omgivningen har kanske tröttnat och gett upp. Och kanhända känner vi likadant. Vi klagar i bönen: Herre, du ser hur svårt detta är, jag vet inte hur jag ska orka med det.
Då svarar Herren Jesus: Mitt kära barn, jag vet hur du har det. Jag vet att du inte klarar detta själv. Men min Ande är hos dig. Och Anden kommer att ge dig ny trohet, gång på gång, dag för dag. Såsom jag höll ut med Petrus och de andra, så kommer Anden att ge dig trohet, så att du håller ut med dem du har omkring dig.
Så är det – Andens frukt är trohet.
Gustav Börjesson
Prost, Sätila