Gud är rättfärdig och långmodig

Begreppet rättfärdig är ett ord inte så lätt att handskas med. Detta har flera orsaker. Ordet rättfärdig hänger ihop med rätt, med pluralis rätter (ej mat), rättvisa, rättskipning och framför allt med ett av Bibelns huvudord rättfärdighet. Allt det här ger associationer av juridik, lag och dom. Om man nu uppfyller det som lagar och förordningar stadgar, är man rättfärdig. Men denna rättfärdighet, som man kan försöka uppnå genom moralisk oantastlighet, genom att hålla lagen, räcker inte. Jesus säger, att om vår rättfärdighet inte överträffar de skriftlärdas och fariséernas, kommer vi inte in i himmelriket. Den rättfärdighet som behövs har sitt ursprung i Gud – i att han är rättfärdig.

 

Guds rättfärdighet och Guds kärlek

När Bibeln säger att Gud är rättfärdig står det förbund i fokus som Gud slutit med sitt folk och som Gud bekänner sig till helt och fullt. I det förbundet är det Guds rätt som gäller, och i stället för att vi ska uppfylla lagen, handlar det nu om Guds kärlek. Så är vi inte vana att tänka när det gäller rättfärdighet.

Men Bibeln gör det. Den berättar oförblommerat om att vi kan vara trolösa, men Gud är trofast. Vi bryter avtalet med Gud, men Gud håller fast vid vad han lovat. Vi gör Guds bud om intet och begår fruktansvärda ting, men Gud är rättfärdig och förlåter.

Så för begreppet ’rättfärdigheten från Gud’ rakt in i hjärtat hos Gud. Att Gud är rättfärdig är – och det gäller ju alla de and­ra ’egenskaperna’ också – inte en god egenskap, som Gud äger vid sidan om alla de andra, t.ex. att han är god, allvis, allsmäktig etc. Beskrivningen av Guds egenskaper har ju till syfte att för oss vittna om Guds väsen. Då gäller det att också försöka ta till sig helheten och samstämmigheten egenskaperna emellan. Rätt­färdigheten hos Gud är släkt med heligheten, med fullkomligheten, med makten, med härligheten. (Ps. 89:15.)

Gud är rättfärdig och den sanningen öppnar för oss porten till att ta del av Guds vilja att sluta ett förbund, inte endast med ett folk, Israel, utan med hela mänskligheten genom Jesus Kristus, den Rättfärdige.

 

Kristi rättfärdighet tillräknas oss

När Jesus uppenbarar hurdan Gud är (Fadern och Sonen är ett), är ju den ende Guden den Gud som ÄR – aldrig något statiskt, aldrig något för sin egen skull, utan utgivande. Gud är rättfärdig och äger den rättfärdighet som till sitt väsen måste få göra andra rättfärdiga. Gud har gett mänskligheten tillbaka det som den förlorade i det stora syndafallet.

Hur gick det till? Vi läser i Rom. 3:21–28: Men nu har Gud uppenbarat en rättfärdighet som inte beror av lagen men som lagen och profeterna har vittnat om – en rättfärdighet från Gud genom tron på Jesus Kristus, för alla dem som tror. Här görs ingen åtskillnad. Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud, och utan att ha förtjänat det blir de rättfärdigade av hans nåd, eftersom han har friköpt dem genom Kristus Jesus.

Gud har låtit hans blod bli ett försoningsoffer för dem som tror. Så ville han visa sin rättfärdighet, eftersom han förut hade lämnat synderna ostraffade, under uppskovets tid. I vår egen tid ville han visa sin rättfärdighet: att han är rättfärdig och gör den rättfärdig som tror på Jesus.

Vad blir då kvar av vår stolthet? Ingenting. Vilken lag säger det, gärningarnas? Nej, trons lag. Ty vi menar att människan blir rättfärdig på grund av tro, oberoende av laggärningar.

 

Jesu blod försonar all orättfärdighet

Så älskade Gud världen att han med Jesus uppenbarade för oss försoningens hemlighet. Den rättfärdighet som Jesus äger vill Gud ge varje människa, då Jesus med sitt blod försonar all synd och orättfärdighet. Han som inte visste av någon synd blev gjord till synd, för att vi skulle bli till rättfärdighet från Gud (2 Kor. 5:21). Och därför skriver Paulus i bibelstället i Rom. 3: så ville Gud visa att han dock var rättfärdig.

Det är i denna Guds kärlek vi orättfärdiga får ta emot den rättfärdighet som Jesus äger, och då finns där inga moraliska eller andra förhandskrav – om du först gör det eller det – utan förutsättningen är en enda: att tro på Jesus, dvs. att lita på att den rättfärdighet han skänker dig med förlåtelsen håller inför Gud och gör dig till ett med Gud! Är det möjligt? Ja, Gud är rättfärdig och sina löften till dig tar han aldrig tillbaka.

 

En ny jord där rättfärdighet bor

En dag ska Gud skapa nya himlar och en ny jord, där rättfärdigheten bor. Varför dröjer han? Gud är långmodig, och vad det är, visar också Jesus tydligt. Det handlar inte om slöhet eller velighet, att man inte riktigt vet vad man skall ta sig före och måste sova på saken. Nej, det är fråga om att med tusen skäl för att sätta en definitiv slutpunkt – nu får det vara nog – ha ytterligare ett perspektiv. Så är det inte för oss vanliga jordevarelser. Vi har ganska kort stubin. Vi tröttnar och vreden tar överhanden, när det som är orätt utmanar oss att stå ut med det outhärdliga.

 

Guds stora tålamod

Jesu lärjungar kunde ibland uppleva hur Jesus blev ytterligt bestämd. Han visade mycket litet förståelse för dem som gjort templets pelarhallar till en marknadsplats. Men det var inte Jesu vrede över allt ont på jorden, i människors hjärtan, i samhällsstrukturer, i kroppar och själar som avslöjade för lärjungarna hurdan Gud är. Det visade i stället Jesu undervisning t.ex. om ett träd, som inte bar någon frukt och som man äntligen borde hugga ner. Det skulle stå kvar. Lärjungarna skulle lära sig mycket om Guds långmodighet. Den är märklig. Man kan näs­tan höra lärjungarna samtala med varandra efter uppståndelsen: Hur kunde han stå ut med oss, fast han ibland hade skäl till att klaga? Hur kunde han ha sådant tålamod med oss? Att han inte tröttnade på oss! Att han aldrig gav igen! Han lät sig spikas fast på korset och under tiden bad han för sina bödlar.

För alla dem som upplever fasorna i krig eller naturkatastrofer har viljan till att vänta kommit till vägs ände. Men Gud är annorlunda. Om och om igen lär oss Bibeln att Guds tidtabell inte är vår. Han kan vänta. Men när tiden är fullbordad, då handlar han.

Detta gäller också nu. När kommer Jesus tillbaka? Är det inte dags att Gud griper in? Skall vi aldrig få uppleva hur Gud skapar nya himlar och en ny jord, där rättfärdigheten bor? Står verkligen Gud ut med allt det som han ser ske på jorden? För honom måste det vara ännu värre än vad det är för oss. Det är ju hans verk som vi förstör.

 

Låt dig frälsas!

Guds långmodighet rymmer allt det som Gud äger av väntan och förväntan, av hopp och kärlek, av vilja att en människa inte spjärnar emot utan låter sig frälsas. Och denna långmodighet får aldrig bli en egenskap jag spelar med. Som om jag kunde säga: jag behöver inte komma i dag för det finns ju alltid en morgondag, jag får nog tid att bli kristen längre fram i livet. Från vår sida finns det bara ett nu, ett i dag om vi får höra hans röst – då måste vi låta oss omvändas.

Men det är för allas vårt eviga väl som Guds långmodighet låter kallelsen gå ut, även till dem som ingen räknar med eller som hålls för onåbara eller oomvändbara. Gud har tid att vänta till den rätta dagen, ty han vill inte att någon människa skall gå förlorad utan att alla skall vända sig till bättring (2 Petr. 3:9).

Vi skall fortsätta att be: Kom, kom snart, Herre Jesus! Men vi skall vara tacksamma för att han inte kommer när vi tycker att han borde komma utan när Gud har bestämt att ingen tid skall vara mer.

Sture Hallbjörner

VDM, Kungälv