I Joh. 15:16 står det: Vad helst ni ber Fadern i mitt namn, det skall han ge er.
Vi vet att vi inte alltid får det vi ber om. Gud ger oss i stället det Han tycker gagnar oss bättre. Hur veta då, om jag blir bönhörd? Får man bli besviken på Guds handlingssätt?
Tacksam för svar till ”Ledsen och trött av vandringen”.
Min vän!
Du är ledsen och trött. Då är du en av dem som Herren Jesus kallar till sig: Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila (Matt. 11:28). Du får komma med de känslor du har. Du får utgjuta ditt hjärta, du får säga allt till honom, också att du känner dig besviken.
Vi minns hur det var i barndomen när något gick oss emot. Det var något vi ville ha eller göra, men vi fick det inte. Vi grät och klagade. Då tog mor eller far oss i famnen. De lät oss klaga, kanske t o m banka i protest. Vi fick sitta i famnen. Vi fick sitta där och stilla oss. Vad hände då med oss? Det var inte säkert att vi fattade varför vi inte fick som vi ville. Men vi kände famnen. Vi visste att vi var älskade som barn.
Så är det för oss hos Gud – vi är barn och får komma som barn. Vi får gå in i Guds famn. Och det första han vill är att stilla oss. Låta oss känna att han älskar oss, att han är vår Far och vi är hans barn.
Efter hand kan vi då ta till oss att vi är – barn. Men det är svårt för oss. Och det är särskilt svårt för oss moderna människor. Vi är vana vid att tänka att vi själva råder över vårt liv. Men det är fel. Det är Gud som ger oss livet. Och han har menat något särskilt med oss. Vi ska vara hans barn. Vi ska likna honom i godhet och kärlek. Vi ska bära god frukt.
Men vi kan inte själva frambringa god frukt. Herren måste verka det i oss. Han måste undan för undan ge oss det vi behöver. Det är om detta Jesus talar i det bibelställe som du återger. Han säger: Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt om er att ni skall gå ut och bära frukt, sådan frukt som består, för att Fadern må ge er vad ni än ber honom om i mitt namn (Joh. 15:16).
Alltså: Gud ger oss det vi behöver för att bära frukt. Det är alldeles säkert. Det kan vi veta.
Det är som aposteln Paulus skriver i Romarbrevets åttonde kapitel: Vi vet att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa, för dem som är kallade efter hans beslut (v. 28). Vi vet att det är så. Men vi kan inte alltid själva se det. Då vet vår gode Fader hur vi känner det. Och han väntar på att vi ska komma in i hans famn. Han är inställd på att än en gång hjälpa oss att tro att han ger oss det vi behöver, fast vi har svårt att själva se det.
Gustav Börjesson
Prost, Sätila