Vi känner igen dessa stora och mäktiga namn som getts åt barnet i krubban.
De är också egenskaper som kan förvandla och påverka vår vanliga vardag – och vårt eviga liv.
Israeliterna ansåg att valet av namn var mycket betydelsefullt. Namnet skulle inte användas bara för att skilja en person från en annan. Det skulle framför allt vara ett uttryck för bärarens egenskaper, personlighet och väsen. En person kunde alltså framstå som den han verkligen var genom sitt namn.
Gud har presenterat sig genom sitt namn
Gud har i sitt ord och i sina gärningar avslöjat sitt väsen och sitt namn. Jag är Gud den Allsmäktige, säger han till Abram (1 Mos. 17:1). När Gud kallade Mose att gå till Egypten för att föra israeliterna ut ur träldomen, ville Mose veta namnet på den som sänt honom. Han behövde det för att kunna legitimera sig inför folket. Gud sade: Så här skall du säga till Israels barn: Jag Är har sänt mig till er (2 Mos. 3:14). Jag är A och O, säger Herren Gud, han som är och som var och som skall komma. Så presenterar Gud sig själv (Upp. 1:8).
I Israels folks historia har Gud sedan alltmer uppenbarat sitt namn genom konungar och profeter. Vi kan inte förstå den fulla innebörden av Guds namn. Det finns inget annat namn att jämföra med. I Guds namn finns hela rikedomen av hans nåd och barmhärtighet.
Jesus – Guds väsens avbild
Ett barn blir oss fött, en son blir oss given, läser vi i julepisteln, Jes. 9:2–7.
Jesus Kristus är den största och slutgiltiga uppenbarelsen av Guds namn. Sedan Gud i forna tider många gånger och på många sätt hade talat till fäderna genom profeterna, har han nu i den sista tiden talat till oss genom sin son. Sonen utstrålar Guds härlighet och uppenbarar hans väsen (Hebr. 1:1,3). Genom Jesu frälsningsgärning, genom nåden och sanningen i dess fullhet har Guds namn förhärligats och uppenbarats för oss. Jesus är uppfyllelsen av GT:s löften om en Frälsare. Herrens ängel sade till Josef i en dröm: Maria skall föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus, ty han skall frälsa sitt folk från deras synder (Matt. 1:21). Namnet Jesus betyder ”Herrens frälsning”. Paulus skriver: Alla Guds löften har i honom fått sitt ja. Därför får de också i honom sitt amen (2 Kor. 1:20). Gud håller vad han lovar. Hans namn är sanning och trofasthet. I sin översteprästerliga förbön ber Jesus: Fader, jag har uppenbarat ditt namn för de människor som du tagit ut ur världen och gett mig (Joh. 17:6).
Hans namn är Under
”En undrens Gud är Herren Gud. Vem kan förneka det?” Så sjöng Einar Ekberg på sin tid. I Ps. 77:15 läser vi: Du är den Gud som gör under, du har uppenbarat din makt bland folken. (Sv. Folkbibeln delar namnet Underbar i Råd i två namn.)
I evangelierna har Jesu underverk en central plats. De är beviset på att han är Guds Son. Jesus säger: De gärningar som Fadern har gett mig att fullborda, just de gärningar jag utför, vittnar om att Fadern har sänt mig (Joh. 5:36). En gång sände Johannes Döparen två av sina lärjungar till Jesus för att fråga honom, om han var den som skulle komma, den utlovade Messias. Jesus svarar: Berätta för Johannes vad ni har sett och hört: Blinda ser, lama går, spetälska blir rena, döva hör, döda uppstår och för fattiga förkunnas glädjens budskap (Luk. 7:22). Endast Gud kan göra sådant. Jesus är undrens Gud.
Hans namn är Rådgivare
Gud är stor i råd och mäktig i gärningar (Jer. 32:19). Inga mänskliga begränsningar finns hos honom. Jesus uppfyller alla kriterier på en god rådgivare. Han saknar varken vishet, insikt eller förmåga att ’se runt hörnet’. I honom är vishetens och kunskapens alla skatter gömda (Kol. 2:3). Han är underbar i råd. Han som skapat oss känner oss bättre än vi själva gör och han vet vad vi behöver. Hans omsorg om oss är stor, och redan innan vi presenterar våra problem för honom, har han lösningar på dem. Dessutom älskar han oss och är angelägen om att leda oss rätt i livet, men han vill också att det eviga livet skall bli vårt. Framtiden är ingen hemlighet för honom. Han äger den.
Hans namn är Mäktig Gud
Jesus är skaparen av himmel och jord. I honom skapades allt i himlen och på jorden, det synliga och det osynliga (Kol. 1:16). Naturens färgspel på hösten, vågornas kluckande mot stranden eller den stjärnbeströdda himlen låter oss ana något av hans storhet och upphöjdhet. Hans ära och härlighet har inga gränser. Himlarna vittnar om Guds härlighet, himlavalvet förkunnar hans händers verk (Ps. 19:2).
För honom, den Allsmäktige, är ingenting omöjligt och ingenting fördolt (Luk. 1:37). Han har alla resurser till sitt förfogande. I missionsbefallningen säger han: Jag har fått all makt i himlen och på jorden. Han har också den makt och kraft som behövs för att vara en fullkomlig Frälsare (Hebr. 5:9).
Hans namn är Evig Fader
En god far är en kärleksfull far. Gud är en god far. I sin kärlek har han genom Jesus Kristus förutbestämt att vi skulle tas som hans barn (Ef. 1:5).
Innan världen skapades, och långt innan våra föräldrar hade en aning om oss, fanns vi i Guds hjärta tillsammans med Jesus. Det gjordes upp en plan för vår frälsning. Jesus skulle ta det fulla ansvaret för oss. Gud vågade skapa oss, trots att han visste, att vi skulle falla i synd. Jesus skulle bära syndens straff i vårt ställe.
För några år sedan läste jag en berättelse om en far som skulle straffa sitt barn för en förseelse som barnet gjort. Straffet var att få sova ensam på den kalla, kusliga och mörka vinden. På kvällen kunde fadern inte somna. Han låg i sin säng och tänkte på sitt barn. Faderskärleken tog överhanden. Han gick upp på vinden, tog barnet i sin famn och la det i den sköna sängen där nere. Själv tog han barnets plats på vinden. Sådan är Jesus. Han tar mitt straff, och jag får hans förlåtelse. Han är en god far.
Hans namn är Fridsfurste
De ovan nämnda namnen är ett uttryck för de egenskaper Jesus har. Men just dessa egenskaper kvalificerar honom till att vara Frälsare och Fridsfurste.
När Jesus föddes sjöng änglaskaran: Ära vare Gud i höjden och frid på jorden, till människor hans välbehag (Luk. 2:14). När Jesus red in i Jerusalem på väg till Golgata och försoningsdöden sjöng lärjungaskaran: Frid i himlen och ära i höjden (Luk. 19:38). I syndafallet hamnade människan på krigsfot med Gud. Jesu död innebar en förlikning mellan dem. I kraft av försoningen på korset är Jesus vår frid (Ef. 2:14–16). Budskapet om denna frid kallas för fridens evangelium. Friden, alltså djupast sett Jesus själv, erbjuds åt alla människor, åt dig och mig. Du och jag får ta emot i tro. Då vi har förklarats rättfärdiga av tro, har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus (Rom 5:1).
Sven-Ingvar Tuvesson
Predikant, Hjärup