Bröder, ni har lärt av oss hur ni skall vandra för att behaga Gud. Och det är ju så ni lever. Nu ber och uppmanar vi er, i Herren Jesus, att låta ert liv ännu mer överflöda i detta (1 Tess. 4:1).
Bibeln har flera ord för vad vi brukar sammanfatta i ordet förmaning. Förmaningen har en stor plats i Bibeln, både i de skrivna breven (några är rena förmaningsbrev) och i den bibliska förkunnelsen.
Förmaningen i Bibeln är oftast stärkande: den uppmuntrar och tröstar till att leva det nya livet i Kristi efterföljd och den manar till att inte ge upp kampen mellan det gamla och det nya.
Förmaningen i denna betydelse utgår helt från evangeliets kraft och verklighet. Endast genom uppmuntran ”i Herren Jesus” finner vi kraften och viljan till att ”ännu mer överflöda” i helgelsen. På evangeliets grund uppmuntrar Herren Jesus sina lärjungar till att vara ”salt och ljus i världen”. På samma grund uppmanar aposteln Paulus den nydöpte till att ”söka det som är där ovan”. Den bibliska förmaningen är inte alls lag utan en skön evangelisk predikan om Guds goda vilja och en uppmuntran till den kristne att förkovra sig i den. Förmaningen motsvarar på detta sätt närmast lagens tredje bruk (som en god regel).
Förmaningen i Bibeln är ibland även varnande och bestraffande, den ställer domen över synden framför en kristens ögon. Så kan Herren Jesus varnande säga: Den som förnekar mig inför människorna, honom skall också jag förneka inför min Fader. Och aposteln Paulus kan bestraffande säga: ty ingen otuktig eller girig människa skall ärva Guds rike. Sådana ”domsförmaningar” är ämnade att slå sönder självsäkerheten och väcka gudsfruktan hos den kristne – för att han ska hålla sig kvar vid nåden.
Alla troende uppmanas att förmana och uppmuntra varandra (Kol. 3:16, Rom. 15:14, Hebr. 3:13). Församlingens ledare, predikanter och präster skall tala ”förmaningens ord” (Apg. 13:15, 15:32) och ”uppmuntra var och en, som en far sina barn, att leva ett liv värdigt Gud” (1 Tess. 2:11–12). Gåvan att förmana är dessutom en särskild nådegåva som ges till församlingen (Rom. 12:8).
Bibeln uppmanar oss således till att både ge och ta emot förmaning. Varför har vi så svårt med det? När klimatet nu hårdnar i samhället bör vi mer än någonsin, visa kärlek till och omtanke om våra kristna bröder och systrar genom att ge förmaningens ord. När det nu sker så många avfall ifrån Jesus bör vi tacksamt ta emot förmaningens ord. Det är inget mindre än evigheten som står på spel. Vi bör i kärlek uppmuntra varandra att fly synden och förbli hos Jesus. Himmelens härlighet är vårt gemensamma mål, inget får hindra detta!
Jag skriver inte detta för att få er att skämmas utan för att tillrättavisa er som mina älskade barn (1 Kor. 4:14).
Jan-Ulrik Smetana
Missionsgårdspastor, Fridhem