Det fjärde budet: Hedra din fader och din moder, för att det må gå dig väl och du må länge leva i ditt land.
Här ställer Gud mig inför livets hemlighet. När vi tagit del av Lennart Nilssons bilder har vi gripits av förundran. Så märkligt är det med livet. Det är en gåva av Gud. Och jag har fått den genom min far och min mor.
Därför har Gud gett dem en särställning. Han vill att jag ska älska min nästa, både grannen och främlingen, både vännen och ovännen. Men mina föräldrar ska jag hedra. De bildar en livets länk mellan Gud och mig. Genom dem har jag fått mitt liv.
Och det är mer. De har lett mig fram i livet. De skötte mig och matade mig. De lärde mig att gå och tala. De har lotsat mig fram, undan för undan till dess jag blivit vuxen och kan ”stå på egna ben”. Det är Gud som har drivit dem till detta.
Vi ser det omkring oss i naturen. Vi ser hur fåglarna matar sina ungar och lär dem att flyga. Så har Gud skapat alla varelser, han har lagt denna omsorg i deras natur. Det gäller också oss människor.
Vi kan läsa härom på de första bladen i Bibeln: Gud har gett mannen och kvinnan åt varandra, han har instiftat äktenskapet och uppdragit åt makarna att föröka sig. ”Kan då en mor glömma sitt barn så att hon inte förbarmar sig över sin livsfrukt?” (Jes. 49:15.) Föräldrar drivs till att ta vara på sina barn, leda dem, fostra dem och stödja dem tills de kan ge sig ut i livet. Nu påminner Gud mig om detta, och säger: Hedra din far och din mor!
Och det är ännu mer. De har skolat mig för att leva i samhället. Familjen är samhället i miniatyr, ja, den är kärnan i samhället. Så om jag i mitt hem har fått lära mig att leva i lydnad och gemenskap, har jag blivit förberedd för de krav som ställs på mig i samhället. I detta bud har Gud också gett mig ett löfte: ”Hedra din fader och din moder för att det må gå dig väl och du må leva länge i ditt land.”
Här talar Gud till oss som vår gode Fader. Han vill att vi ska ta hans ord till oss i tro på honom som vår Fader.
Detta gäller dig som har blandade känslor när du tänker på ditt hem. Dina föräldrar har haft sina svagheter och sina fel. Ändå har Gud tagit dem i sin tjänst. Nu vill han hjälpa dig att se hur han står bakom din far och mor. De är givna åt dig – av honom. Därför ska du ha aktning för dem. Detta kan bli en process som tar tid, men den befriar dig och lyfter bördan av dig.
Och det gäller dig som nu själv är förälder, och kämpar med problemen. Här – i detta bud – kan du se att det är Gud själv som har ställt dig där du står. Han står bakom dig. Han har gett dig denna uppgift. Låt detta ge dig mod och trygghet när du leder och fostrar dina barn. Samtidigt är han din Far, och du får komma till honom som ett barn, bekänna dina misslyckanden och hämta både förlåtelse och kraft.
Det gäller också dig som står mitt uppe i livet med föräldrar som än så länge inte behöver dina praktiska omsorger. Här talar Gud om för dig vad du ska göra för dem. Du ska visa dem din aktning. Du ska hedra dem. Detta ska du prioritera. För din far och din mor har en särställning. Det är genom dem som Gud har gett dig livet.
Gustav Börjesson
Prost, Sätila