Den levande tron – i Kristus Jesus

På den stora Bok- och biblioteksmässan i Göteborg 2003 var det en känd svensk författare som hade ett seminarium där Gamla testamentet behandlades. Budskapet som gavs vid detta tillfälle, enligt rapporteringen i pressen, var att Gamla testamentet är otidsenligt och därför kan ’skrotas’. Även den dåvarande ärkebiskopen deltog i seminariet och han understödde denna tanke.

Nu kan man naturligtvis förfära sig över att människor, som för övrigt inte förväntas äga några kunskaper eller insikter i Bibeln, för fram sådana tankar, men det är allvarligare när ’representanter’ för kyrkan är okunniga. Tyvärr är det så, att det har skett en utveckling under 1900-talet i vårt land där vi, också som kristna, har tappat mycket av den djupare kunskap och insikt i Gamla testamentet som var helt självklar för tidigare århundradens kristna.

När vi läser i Nya testamentet ser vi att Jesus undervisade om att Gamla testamentet handlar om honom. Det räcker att vi här tar fasta på ett sådant bibelställe: Om ni trodde Mose, skulle ni tro på mig, ty om mig har han skrivit (Joh. 5:46). Även apostlarnas undervisning visar detta: gång på gång läser vi om hur apostlarna utifrån Skrifterna predikade om Jesus Kristus. I Ps. 16:10 står det: … du skall ej lämna min själ åt dödsriket, du skall ej låta din fromme se förgängelsen. Både Petrus och Paulus predikar i Apostlagärningarna om Jesu uppståndelse från de döda utifrån denna vers i Psaltaren (Apg. 2:27–32, 13:32–35).  Och det inte bara predikades på det sättet – det lyssnades även på samma sätt. I Berea tog människorna emot ordet med all villighet och forskade dagligen i Skrifterna för att se om det kunde förhålla sig så som apostlarna sade (Apg. 17:11).

Det finns således något som ’måste gå upp för oss’ när det gäller Gamla testamentet, och Gud vill öppna våra ögon precis som Jesus öppnade apostlarnas sinnen, så att de förstod Skrifterna (Luk. 24:45). Låt oss därför börja från början.

I begynnelsen

I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Detta är Bibelns första mening, och den berättar om hur allting har kommit till. Ordet för ”begynnelse” på hebreiska, som är Gamla testamentets språk, kan emellertid lika väl översättas med ”förstling”. En lika korrekt översättning av denna mening är därför: I förstlingen skapade Gud himmel och jord. ”Förstlingen” syftar här på Kristus som enligt Bibelns samstämmiga vittnesbörd fanns före allt skapat eftersom han är Gud. Första ordet i Bibeln är alltså Kristus Jesus, Messias! Detta bekräftas också i Nya testamentet. Begrunda ett ögonblick följande två bibelställen! I Kolosserbrevet 1:15–16 skriver Paulus om Jesus: Han är den osynlige Gudens avbild, förstfödd före allt skapat. Ty i honom skapades allt i himlen och på jorden … Vidare har vi de mäktiga orden i Rom. 11:36 som vi ständigt borde bära med oss i våra hjärtan: Av honom, genom honom och till honom är allting. Honom tillhör äran i evigheter, amen. Det är i Kristus dessa ord har sin djupaste mening.

Kvinnans skapelse

Det finns i Skriften en djup hemlighet i orden om mannen och kvinnan som en bild för Kristus och församlingen. Så här beskrivs kvinnans skapelse i 1 Mos. 2:21–22: Då lät HERREN Gud en tung sömn falla över mannen, och när han hade somnat tog han ut ett av hans revben och fyllde dess plats med kött. Och HERREN Gud formade en kvinna av revbenet som han tagit av mannen och förde henne fram till honom. Det hebreiska ordet för ”revben” betyder även ”sida”. På något sätt, som vi inte kan förstå med vårt förnuft, har det alltså skett en ’delning’ av mannen när kvinnan skapades. Kvinnan blev tagen av mannen. Det är i det här sammanhanget också värt att notera att en kvinna endast bär den ena av mannens båda könskromosomer (XY för mannen, XX för kvinnan). Gud gjorde detta genom sitt ord – han behövde inte skära som en kirurg. Fortsättningen visar att delningen gällde mer än ett renskalat revben: Då sade mannen: ’Ja, denna är nu ben av mina ben och kött av mitt kött. Hon skall heta m a n i n n a, ty av man är hon tagen’ (v. 23 i 1917 års översättning). Observera orden: ”kött av mitt kött”! Att jag väljer att citera just denna vers från den gamla bibelöversättningen beror på att den översättningen (med maninna) bäst återger den bibliska innebörden. Det hebreiska ordet för maninna går egentligen inte att översätta.

Kristus och församlingen

På ett djupare plan gäller denna skildring Kristus och församlingen. Adams tunga sömn är samtidigt en bild för Jesu död genom vilken församlingen skapades. Som Eva är tagen av mannen och bildar en fullständig enhet med honom (maninna), så är också församlingen ett med Kristus dvs. ben av hans ben och kött av hans kött. Inför Gud har Eva samma ställning som Adam, och inför Gud har församlingen samma ställning som Kristus. Paulus förklarar detta närmare i Ef. 5:30–32. Han skriver att vi är lemmar i Kristi kropp! Och han fortsätter: Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hust­ru, och de två skall vara ett kött. Denna hemlighet är stor – jag talar om Kristus och församlingen.

Precis detta har Kristus gjort! Han är mannen som lämnade härligheten hos sin himmelske far, och det kom en stund då han även tvingades lämna sin mor, Maria. Varför gjorde han det? Svaret är, att han ville hålla sig till sin hustru som är församlingen. Och vad står det sedan? Det är hisnande: de två skall vara ett kött. Ser du det? Kan du ta det till dig? Denna hemlighet är stor – jag talar om Kristus och församlingen.

Förenad med Kristus

Detta betyder, att om du är förenad med Jesus i tron på syndernas förlåtelse, så är och har du inför Gud allt det som Jesus är och har. Du är ben av hans ben och kött av hans kött. Hans ställning inför Fadern är också din ställning inför Fadern. Varför är vi då så klentrogna, och varför ser vi så mycket på oss själva? Låt oss i stället se på Kristus och på vilka vi är i Honom – varje dag och varje stund (Rom. 8:1). På denna grund kan Paulus utropa: … nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig (Gal. 2:20).

Gud … förde henne fram till mannen (1 Mos. 2:22). Låt oss mer än allt annat be om en väckelse där många låter sig ledas fram till mannen Kristus!

Ingemar Rådberg

Universitetslektor, Lödöse