Av hans fullhet har vi alla fått, nåd utöver nåd (ur Joh. 1:14–18).
Är det en skam att be om nåd? Ja, bakom ligger ju alltid någon form av misstag eller brott. För den stolta människan är det alltid svårt att be om nåd. Då måste man erkänna fel. Men hur är det med Guds nåd? Är det förnedrande att bekänna synd och be Gud om nåd?
Nåd utöver nåd låter oss ana en stor rikedom av nåd. Den har sitt ursprung i Guds fullhet, och vem har ett mått som kan mäta den? Och när det heter ”nåd utöver nåd” kan vi kanske också ana att nåden har två funktioner.
- Guds nåd är till för alla vars liv inte står i harmoni med Guds vilja. Straffet för människors upprorsgärningar mot Gud efterskänks genom Guds nåd. Detta är nådens grundfunktion.
- Men Guds nåd gör mer. Den upprättar en människa. Gud kröner oss med nåd och barmhärtighet (Ps. 103:4). Krönt med nåd! Det innebär att Gud återtar oss till sina barn. Vi återfår den status vi hade i Skapelsen.
Det finns i GT en berättelse som ger oss en strålande bild av vad Guds nåds fullhet innebär. I 2 Sam. 9 berättas att kung David frågar: Finns ingen kvar av Sauls släkt, mot vilken jag kan visa barmhärtighet (nåd)? Situationen var den att Sauls kungadynasti hade störtats, och enligt tidens sed var medlemmarna av den störtade konungens släkt i princip fredlösa. De kunde ju tänkas göra anspråk på tronen. David får veta att det finns en ättling kvar: Mefiboset från Lo-Debar. Denne inställer sig för konungen med en skräckslagen fråga om vad hans avsikt är, när han kallar till sig ”en sådan död hund som jag”.
Då händer något märkvärdigt. Konungen säger att han vill visa barmhärtighet (nåd), såsom Gud är barmhärtig. Mefiboset får leva, dödsdomen lyfts av – det är den ena sidan av Guds nåd. Därtill återfår han sin ställning som prins och sin släkts arvegods. Som bevis på sin återvunna värdighet får han äta vid konungens bord varje dag. Det är den andra sidan av Guds nåd. Ynnest, upphöjelse, ära!
Över oss alla vilar en dödsdom. Någon som stod oss nära lämnade oss under året som gick. Andra kommer att göra det i år. Kanske jag? Kanske du? Vi tillhör fel kungadynasti, dödens kungadynasti, som störtades på Golgata. Men vi kan räddas! Vi kallas att inställa oss inför segraren på Golgata. Han erbjuder oss sin nåd – både som förlåtelse och upprättelse.
Bön: Brist ut i jubel min själ: Herren ger nåd och ära! (Ps. 84:12.)
Rune Gustavsson
Predikant, Lund