En Luther-resa

Resan över Öresund till Helsingör går som vanligt snabbt – man hinner upp på däck och vända. Sen kör bussarna på söder­ut. Vi välkomnas i församlingsgemenskapen av reseledaren Carl Magnus, och han berättar varför man gör denna resa:

– Det är ett led i vårt arbete med vår kyrkas identitet och historia: vad innebär uttrycket evangelisk-luthersk i vår kyrkoordning? Det handlar om att vara tydlig inåt för att kunna vara frimodig i det man gör. En del av vår kyrkas historia och tradition är mycket påverkad av Martin Luther, och en resa hjälper oss att både förstå vår kyrka bättre och få kunskap om våra historiska rötter och om den katolska kyrkan. Sen är det viktigt att göra gemensamma upplevelser i församlingarna – så, nytta med nöje!

Bussen rullar på, en bit ner i Danmark kliver vi av för ett stopp. Värmen slår emot oss – den kalla våren har äntligen gett sig. Busskaffe serveras, en enkel, praktisk och genial konstruktion. Chauffören fäller upp bordet, plockar fram muggar förladdade med utmärkt neskaffe, vattnet fylls på från varmvattentanken och det serveras hembakat – någons omsorg märks tydligt – eller dubbla, färdigbredda knäckebröd om man vill vara nyttig. Tillbaka på sin plats märker man att det är svalt och bekvämt på bussen.

Färjeturen till Rostock är längre, två timmar, och vi rekommenderas att äta. Kön är lång, människor trängs och håller stolar till höger och vänster. Jag hittar en reskompis vid ett bord. Det är trevligt att möta nya människor – när hennes namn dessutom betyder ”nåd” börjar det hela bra.

Färden genom Tyskland går snabbt på Autobahn. På den första sträckan känns hela tiden ett dunk-dunk från skarvarna mellan betongplattorna på den motorväg som byggdes av Hitler på 30-talet. Landskapet är mest stora fält. Inga gårdar syns till. Östs kolchosjordbruk innebar enorma enheter med stora och få gårdar. Ibland åker vi genom skogsområden – ibland blir det sandigt med lågväxande tallar. Ofta ser man klungor av vindkraftverk genom bussfönstret.

Det märks att vi är i f.d. Östtyskland – mycket är renoverat, men mer finns att göra. Invånarantalet har sjunkit efter 1989, arbets­lösheten är mycket hög och få är medlemmar i kyrkan.

Vi tar så småningom in på ett hotell i Delitzsch. God mat, gott sällskap och god säng – så blir det även på de andra två hotellen vi bor på. I tre dagar besöker vi sen bland annat städerna Eisleben, Eisenach, Erfurt, Wittenberg och Leipzig – några av dem har tilldelats tillnamnet Lutherstadt – och lär oss en hel del om Martin Luther och hans samtid. Låt oss besöka städerna och höra vilken anknytning han har till dem!

Luther som student i Erfurt – och ett omtalat åskväder

Martin Luther skulle läsa juridik för att bli jurist – det var faderns råd och även hans investering för en ekonomiskt bättre framtid för familjen. ML fick i Erfurt först en filosofisk grundutbildning, han läste även musikteori och musikvetenskap. Helgonberättelserna var viktiga, de förde kristendomen och den kristna etiken vidare. ML såg 1503 för första gången en latinsk Bibel, och upptäckte att den innehöll mycket mer än de lösryckta texter han hört läsas i kyrkan. Berättelsen om den unge Samuel och hans kallelse gjorde ett starkt intryck på honom.

ML tog en magisterexamen 1505 och påbörjade denna vår även sina juridikstudier – han var nu bildad och tilltalades därför av fadern med ”ni”! Sommaren blev svår för honom; pesten härjade och två bröder och en god vän dog. Och i början av juli, på väg till Erfurt från Mansfeld, råkade ML i Stottenheim ut för ett förfärligt åskväder. Detta skakade om hans liv som nu fick en annan riktning: han lovade den heliga Anna att bli munk om han överlevde. En minnessten är rest där det kan ha hänt.

 

Luther som munk

Redan två veckor senare sökte ML in på Augustinerklostret i Erfurt – en stor besvikelse för familj, släkt och vänner. Pappan blev förtvivlad och arg; nu är det åter ”du” som gäller!

Augustinerklostret var ett strängt kloster – man skulle öva sig i ödmjukhet genom att t.ex. tigga även om man inte behövde det. Munkarna delade sovsal och hade där även var sin studiecell. Dygnet var inrutat och tystnad rådde – man lärde sig teckenspråket för att kunna konversera med varandra. I matsalen lästes högt ur helgonberättelserna.

På fredagen avhandlades ”det stora skuldkapitlet” (i Kapitelsalen, där man dagligen även läste ett kapitel ur ordensreglerna). Inför alla skulle nu skulden bekännas, och för varje synd fanns ett särskilt straff. ML var oerhört noggrann; han letade ständigt efter synder. Hans själasörjare klagade: Har du inga riktiga synder att komma med?

Varför blev Luther munk? Förutom att vara bunden av löftet till heliga Anna läng­tade han efter fördjupning i sitt liv – livet måste vara mer! Han kämpade säkert också med existentiella frågor. Hela livet blev en kamp, eftersom kraven, den ständiga skulden och hotet om straff fanns i både hem, skola och kyrka. Guds existens var självklar för ML, men Gud var enbart den krävande och Jesus var domaren. Kanske skulle han nu i klostret kunna göra tillräckligt mycket gott, så att Gud äntligen skulle vara nöjd med honom och han själv förtjäna nåden.

 

Luther som präst

Kyrkans syn var att Gud verkar genom sakramenten när prästen utför handlingen. Martin Luther prästvigdes 1507 och hade nu denna ’makt’ – men han bävade inför uppgiften. Hans far kom till prästvigningen, men MLs upplevelser imponerade inte på honom. Att hedra sina föräldrar och sörja för dem måste enligt Bibeln vara en viktigare uppgift!

För att bli präst behövdes kunskap i liturgi och om helgonberättelserna, först efter vigningen började ML studera teologi.

Kyrkan och avlatshandeln

Kyrkans syn var (och är) att kyrkan ska förmedla förlåtelse för människans synd – den ges i bikt, syndabekännelse och genom sakramenten. När en människa fått förlåtelse är hon alltså fri. Men ofta behöver hon även ställa något till rätta efteråt, dvs. göra gott mot den människa hon handlat illa mot.

Den katolska kyrkan lärde nu även att den som inte fullgjort gottgörelsen kommer till skärselden när hon dör. Men man kunde av prästen köpa gottgörelse för avlidna släktingar: den dödes namn antecknades och för en summa pengar fick man ett avlatsbrev. Kyrkan spelade på folks rädsla – man trodde sig kunna slippa skärseldens plågor genom att köpa sig fri. Avlatshandeln var utbredd, Peterskyrkan i Rom höll på att byggas – det gällde att få in pengar!

 

Luther i Wittenberg

Martin Luthers undervisning väckte uppmärksamhet – han hävdade Bibelns auktoritet, utan att ifrågasätta kyrkans läropunkter. Han studerade särskilt Guds rättfärdighet i Romarbrevet och Galaterbrevet. Som predikant och biktfader fick han räcka Guds nåd till den förtvivlade. Insikten om ”rättfärdiggörelse genom tro” växte fram hos honom själv och han upptäckte att Gud skänker sin rättfärdighet till den som tror på honom. Detta sker på grund av Jesus död på korset och inte genom alla dessa goda gärningar som krävs av människorna. Genom evangeliet blir ML befriad och modig och han drivs av en vision.

 

Teserna på Slottsporten

I Wittenberg fanns i kyrkorna en mängd olika reliker. Den 1 november 1517 skulle dessa visas. Luther hade dagen innan i bikt gett syndernas förlåtelse till en person och sen sagt att ”som gottgörelse måste du nu göra följande …”, alltså ”visa att du ångrar”. Men då lär vederbörande ha visat fram ett brev och sagt: ”Det behövs inte, jag har köpt mig fri från gottgörelsen!”

Samma dag, den 31 oktober, spikar ML upp de 95 teserna på dörren till Slottskyrkan. Han vill påtala den felaktiga avlatshandeln och inbjuda till debatt, inte protestera mot eller avsätta påven. Men teserna star­tar hela reformationen – de sprids, över­­sätts till tyska och latin och kommer så småningom till påvens kännedom. Han skickar den ene kardinalen efter den andre och ber ML ta tillbaka anslaget. Det blir oro i kyrkan, makten ifrågasätts och pengar till kyrkan riskerar utebli.

Nu är ML inte rumsren längre – men inspirerad och upptäcker mer som är orätt. Till slut kan påven inte tiga längre, han skickar en ”hotbulla” till ML där han kallar honom för ”galten, svinet i min trädgård. Om du inte slutar bannlyser jag dig.” ML struntar i påve och kejsare och bränner brevet inför sina studenter i Wittenberg. Kurfursten Fredrik skyddar honom, för ML är populär i Wittenberg: staden och universitetet har genom honom fått ett stort uppsving.

Det som händer med ML får politiska konsekvenser som han säkert inte hade räknat med. Hela Mellaneuropa blir oroligt, därför att det gamla auktoritära samhället faller; ML befriar män­niskan till fritt tänkande och eget agerande. ML kallas till riks­dagen i Worms 1521 för att ta tillbaka sina skrifter. Han vägrar, blir bannlyst och förklarad fredlös: vem som vill får döda honom eller hans familj och ta ifrån honom allt.

Åter till Wittenberg

Kyrkoenheten var nu bruten, det blev både en kyrklig och andlig oordning, kyrkor förstördes, munkar och nunnor lämnade klostren och sociala nätverk upplöstes – och den katolska minoriteten förtrycktes.

1522 lämnade Martin Luther Wartburg, (en ny påve såg inte som sin främsta uppgift att fånga en kättare) och återvände till Wittenberg där han höll en serie predikningar om att endast tron på Kristus är nödvändig – kärleken kan fördra både mässkrudar och helgonbilder … Lugnet återställdes i Wittenberg, men kyrkan var splittrad och oenigheten stor bland reformatorerna om den fortsatta inriktningen.

1525 gifte sig Martin Luther (43 år gammal) med Katarina von Bora och de fick sex barn. 1529 skrev han både Stora katekesen och Lilla katekesen – till hjälp för undervisning i hem, församling och i det arbete en människa är satt att utföra.

Eftertanke på hemvägen

Martin Luthers verk är större än utrymmet i Till Liv. Luther ville reformera kyrkan, inte splittra den. Många efterföljare till honom tog saken i egna händer och det ledde till schismer och krig. Eftersom furstarnas konfession också bestämde folkets, fick man ett slags statskyrkosystem. I början var det bra, för Luther fick hjälp av furstarna. Men en kyrkas idéer kan inte försvaras med maktmedel. Vårt besök vid Lützen, där Sverige 1632 ”vann ett slag men förlorade sin kung”, påminde om de utdragna religionskrig som följde på reformationen.

Vi såg även Nicolai-kyrkan i Leipzig, där varje måndag män­niskor i slutet av kommunisttiden samlades till måndagsbön – det blev det fria ordets plats och en hjälp för många att överleva. På hemvägen körde vi genom Berlin och såg markeringen där muren en gång stått. Tänk att muren kunde falla utan blodspillan! Enligt Wittenbergs egen hemsida har den stadens förvandling efter 1989 sitt ursprung i den bön om förnyelse som ägde rum i de båda evangeliska kyrkorna.

Det är viktigt att vara insatt i historien för att förstå människors agerande – och hur detta påverkar vår egen tid. En resa kan då vara till hjälp, och dessutom berikas livet av upplevelser och gemenskap med andra.

Eva Andersson

Redaktör för Till Liv, Lund