REDAKTIONEN •
Kristendomen, judendomen och islam har det gemensamt att de är uppenbarelsereligioner. Det betyder att de respektive heliga skrifterna gör anspråk på auktoritet i egenskap av att vara ord från Gud, Skaparen. Den judiska tron skiljer sig från den kristna genom att Nya testamentet inte erkänns. Jesus erkänns inte som Messias, Kristus, och därför inte heller de skrifter som hävdar att han är det.
Vilka skillnader finns då mellan Bibeln och Koranen? Det är en intressant och viktig fråga som belyses väl i inledningen av en artikel i danska Budskabet (nr 3-2007), varur vi hämtar ett kortare avsnitt (s. 17–18). Artikeln har till kommit med anledning av att en ny översättning av Koranen till danska nyligen utkommit. Alex Dahl Karlsen skriver:
”… Koranen skiljer sig mycket från Bibeln. För det första är Bibeln – som namnet säger – ett bibliotek. Den består av 66 böcker, som har tillkommit under mycket lång tid och med många olika författare: kungar, politiker, präster, skriftlärda, profeter, hantverkare, lantbrukare. … Koranen har tillkommit under en period av några få år. Den kom till på grund av en mans … uppenbarelser.
För det andra finner vi många genrer i Bibeln: poesi, ordspråk, personliga vittnesbörd, profetior, lagar och förordningar för församlingsliv, berättelser och krönikor/historieskrivning. I Koranen finner man profetior, förordningar och lagar, men inte berättelser. Det är i stort sett icke-sammanhängande berättelser eller teman, som tas upp. De kommer huller om buller sinsemellan. Därför är de flesta koranutgåvor ordnade så, att de längsta kapitlen kommer först och de kortaste sist. Det är nämligen inte meningsfullt att ordna dem kronologiskt.
För det tredje: Koranen ser annorlunda på sig själv än vad Bibeln gör. Bibelns författare är inspirerade av den helige Ande, eftersom Herren fick dem att tala Guds ord och skriva ner det. Därför ska inte en prick av Skriftens ord förgå, utan Guds ord är inkarnerat. Det har talats på olika platser, under olika tider och i olika situationer. Därför är Gud visserligen en, och hans väsen visserligen detsamma, men Bibelns språk är dels hebreiska, dels grekiska och dels arameiska. Därför tar berättelserna också stor plats, och de bibliska författarnas olika livssituationer och personligheter märks tydligt. För sök bara att jämföra Johannesevangeliet med Markusevangeliet. Centrum i inkarnationen är ju Jesus, men inkarnationen gäller alltså hans ord, eftersom Jesus själv är Guds ord: Gud har talat in i människans värld på människospråk, ja, Gud blev själv människa.
Koranen ger sig också ut för att vara Guds ord. Men den är inte inkarnerad. Därför finner man inga historiskt förankrade berättelser i Koranen (det närmaste jag kunde hitta var sura 71 – Noah). I övrigt enbart hänvisningar till Jesus, Marias son, David, Noa med flera, men bara för att understryka en poäng. Massor av gånger be skrivs Koranen som ’nersänd från Himlen’. Koranens gud har inte inkarnerat sitt ord. I princip skulle Koranen ha sett ut på exakt sam ma sätt om det hade varit A. Johansson från Målilla som var Sändebudet. Det betyder också att det i princip är ett missförstånd som jag sitter med (som läser den i dansk översättning, övers. anm.). Guds språk och Koranens språk är arabiska. Riktiga muslimer läser Koranen på arabiska och reciterar den på arabiska. En över sättning till turkiska, danska med flera språk är en nödlösning, som också bör innehålla den ’riktiga texten’ på arabiska. Därför är det inte helt rätt att kalla denna översättning (som inte innehåller det arabiska originalet) för Koranens guds ord.” (Övers. från danskan av Gunilla Davidsson. Bearb. av red.)
Vi finner således i Bibeln en i tiden utsträckt uppenbarelse av den Oändlige, i en mängd olika mänskliga sammanhang, på olika tider och platser. Vi ser en mottagarorienterad Gud, som ”anpassar sig” till den begränsade människan och hennes livsvillkor – utan att Gud fördenskull upphör att vara densamme till sitt väsen och sina egenskaper. Vi läser till och med att Gud blir människa och därigenom den största av alla Guds hemligheter uppenbaras. Messias kallas i Gamla testamentet Immanuel – Gud med oss (Jes. 7:14). Gud är nära oss och lovar att vara med oss alla dagar intill tidens slut (Matt. 28:20).