Låt oss lägga bort allt som tynger … och låt oss ha blicken fäst vid Jesus. Ur Hebr. 12:1–2
Är Guds helgonskara världstillvänd eller världsfrånvänd?
Du har kanske hört talas om den lille pojken som hade haft en dröm. Han såg Jesus komma med alla sina änglar för att hämta hem helgonskaran till himlen. Han såg också sin far – men för honom blev det nu en stor överraskning. Änglarna gick förbi honom. Han fick inte komma med därför att han hade för mycket lera och jord på stövlarna. De jordiska tingen har tagit överhand. Han hade anpassat sig efter denna världen. Hur lätt är det inte i dag att bli världstillvänd!
Guds helgonskara lever ett annorlunda liv. De har hjärtat i himlen och fötterna på jorden – men mitt i sin strävan låter de inte detta bli det enda viktiga. Jesus är den dagliga drivkraften och den som får prägla deras vandring. De riktar inte blicken mot det synliga utan mot det osynliga (2 Kor. 4:18). Pilgrimerna blir världsfrånvända. De känner sig inte längre hemma på jorden utan ser sig som gäster och främlingar (Hebr. 11:13). De lever i ett heligt hopp om ett liv hemma hos Herren Jesus. Därför gläder de sig redan över att allt som vållar dem sorg – synd, ondska och sjukdom – en dag ska vara borta.
Aposteln Johannes ser ett kännetecken på hela den frälsta skaran. Alla har Jesusnamnet och Fadersnamnet skrivet på sina pannor (Upp. 14:1). Gud har satt sin stämpel på dem och vill uppfylla dem med visshet om rätten till barnaskap. De tillhör ett avskiljt folk, därför att Jesus åt sig renat ett egendomsfolk, som är uppfyllt av iver att göra goda gärningar (Tit. 2:14).
Ett annat kännetecken är att de kommer ur den stora nöden och har tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod (Upp. 7:14). Att vara med i helgonskaran betyder att man en dag kommer ut ur den här världen med erfarenhet av nöd och trångmål. Bibeln lär inte att vi ska slippa lidande och trångmål. Visst är det kristna livets grundton glädje, men den föds fram ur bedrövelsen. Vi jublar mitt i våra lidanden, eftersom vi vet att lidandet verkar tålamod, tålamodet fasthet och fastheten hopp (Rom. 5:3–4). Guds helgonskara är världsfrånvänd men samtidigt världstillvänd!
Alla människor är syndare, och alla är lika dyrt återlösta i Jesus Kristus. Han älskar alla med en självutgivande kärlek. Guds barn har nu del i Jesu sinne och älskar därför sina medmänniskor. Ingen är för dålig för att vara föremål för vår kärlek – och Kristi.
Bön: Herre, låt mig alltid vara innesluten i din kärlek!
Ove Bengtsson, predikant, Örkelljunga