I dag anser de flesta att tron på Gud inte bidrar med så mycket positiv kraft till en människas liv, en kultur eller ett samhälle. Det är ett stort misstag. Problemet med en nedvärdering av tron på Gud är att människan då obevekligt trycks in i en subjektivism som blir hennes fängelse och förbannelse. Där befinner vi oss nu. I alla stora frågor är vi helt hänvisade till oss själva och vår egen fantasi – utan förankring i en objektiv verklighet. Vi tappar successivt förståelsen för vad arbete, familj, kultur, skönhet, ja, själva livet verkligen är för något. Den insikten ersätter vi med de senaste trenderna.
Bakgrunden är denna: Vi vet inte varför vi är här eller vart vi är på väg. Den enda sanning den materialistiska världsbilden erbjuder oss är att det inte är någon poäng med livet eller universum. Det bara finns. Ställ inte frågan varför det finns! För den frågan har inget allmängiltigt svar. Objektivitet finns inte. Du får hitta på ett eget svar. Lev för något – för vad som helst! Svaret är subjektivitet: ”Lyssna till ditt hjärta!”
Den kristne påstår objektivitet: Till exempel är arbetet till för att tjäna andra människor (och ytterst Gud). Detta är nonsens för den subjektivt orienterade moderna människan. ”Det är upp till dig att finna något skäl att arbeta – för att tjäna ihop till ditt levebröd, för att bli rik eller för något annat syfte som du eller samhället efter eget gottfinnande bestämmer.” För det finns inte någon objektiv mening med vare sig arbete eller studier.
Den egentliga meningen med studier har gått förlorad i en värld utan mål. Detta är också skolans egentliga kris. Osäkerhet finns till och med om ifall kunskap i princip bör mätas. Ofta får ett mer eller mindre kortsiktigt nyttoperspektiv ge provisoriska svar. Studier reduceras till ett medel för att få bra betyg. Bra betyg öppnar vägen till ett bra arbete. Osv.
För en kristen är det gott nog i sig att lära sig om Guds skapelse och gärning. Studier eller arbete reduceras inte till medel att helga de subjektiva ändamålen. Att lära är en tjänst, ja ytterst en gudstjänst. Det är denna vardagslivets helighet och upphöjdhet som gått förlorad i vår tid.
Mönstret går igen i allt vi gör. Även sexualiteten kan sägas vara en tjänst, ja en gudstjänst. Det görs sällan. Den anses inte vara till för något allmängiltigt syfte – allra minst bestäms den av en Skapares tanke och beslut. ”Kom inte och tala om för mig hur jag skall använda sexualiteten. Det är min ensak.” Objektiv mening ersätts så med subjektiv nytta eller smak. Problemet är att det gudagivna förstörs när det ersätts med människans egna påhittade substitut.
Den kristne med Bibeln i hand är i detta perspektiv ofantligt rik. Hon vet varför hon är här. Hon förstår att subjektivismen är en verklig förbannelse – därför att all objektiv sanning eller mening för den moderna människan rinner mellan hennes fingrar. Det är inte ett frihetens liv. För människan är bunden till sina senaste infall och idéer om vad hon skall ta sig för med sitt liv. Dubbelt tragiskt blir detta mot bakgrunden av att hon tror sig ha nått denna sin ”frihet” när hon kastat av sig religionens ok och lever med ett kvardröjande förakt för den ”förslavande” kristna tron. När skall hon vakna upp och inse sin ofrihet och dårskap? Vad eller vem skall väcka henne?
Peter Henrysson, redaktör för tidskriften Begrunda