”Nu visste jag att Jesus älskade mig varje dag. Det gjorde skillnad!” Så säger Jorge Quintana i Peru i dag. Några år tidigare hatade han Gud, problemen var många och han ville inte leva.
Varma smörgåsar, kladdkaka med glass, samt en spännande livshistoria står på programmet den kväll då vi tar emot Jorge Quintana. Jorge är utsänd av den evangelisk-lutherska kyrkan i Chiclayo för att studera teologi i Arequipa, och där passar vi på att höra honom berätta om sitt liv, och om Jesus. Jorge har mycket att berätta!
Till att börja med är vi nyfikna på vad vem han är.
– Jag heter Jorge, men kallas ”Coco” och är trettio år gammal. Innan jag kom till Arequipa körde jag ”mototaxi” (trehjulig motorcykeltaxi med baksäte för passagerare) och hjälpte till i kyrkan på fritiden.
I Peru är det relativt vanligt att människor tror att Gud finns, men det betyder ofta inte att de lever som kristna. Gud är relativt avlägsen för många. Tidigare har dock staten och den romersk-katolska kyrkan varit tätt sammanflätade.
– Mina föräldrar kände inte Gud, berättar Jorge. Som tolvåring blev jag döpt, men det berodde på att skolan jag hade sökt in till inte antog odöpta. Samma år som jag döptes dog både min pappa och min storebror. Efter det hatade jag Gud. Min pappa hade sagt att doktorn skulle hela honom, och att han skulle komma tillbaka efter tre månader. Men han återvände död. Därför hatade jag Gud och lyfte öppet min knytnäve mot himlen. Varför gjorde han så med min familj?!
Jorge lämnade Gud, men Gud lämnade inte honom. Vid flera tillfällen fick han kristna arbetsgivare som försökte öppna hans ögon för den andliga verkligheten.
– När jag jobbade på en läskfabrik blev jag inkallad på kontoret en halvtimme varje dag för att höra på hur ägaren läste Bibeln och berättade om Jesus. Men det intresserade mig inte. Under tiden han läste tänkte jag mest på brudar, festerna till helgen etc. Varje vecka under ett år blev jag inbjuden till kyrkan och varje gång hittade jag på ursäkter för att slippa gå med. Men det gjorde intryck på mig att ägaren och hans familj levde ut Bibelns ord i sina liv, berättar Jorge.
Även på nästa arbetsplats blev Jorge varje söndag inbjuden till kyrkan, men ständigt hittade han på nya ursäkter. Vad tänkte han om de kristna under denna tid?
– Jag såg att de också hade problem i livet. Men de hade ett hopp bland problemen! Hur kan de ha ett sådant hopp? undrade jag. Själv saknade jag både hopp och frid. Jag kände mig tom, säger Jorge.
Ett par år senare möttes Jorge av svåra motgångar. Han förlorade sin fästmö, som han levde för. Han miste också några av sina bästa vänner och förlorade livsmodet.
– Jag var så ledsen och deprimerad att jag inte längre ville leva. Jag åkte till en flod för att ta livet av mig, men något hindrade mig. Något i mig sa att det fanns något mer i livet.
I stället flyttade Jorge från djungeln där han tidigare bott, till Chiclayo, och började köra mototaxi. En kväll när han kom hem från jobbet hörde han hur hans mamma och hans styvpappa grälade – om honom! Han ville inte gå in utan vankade ledsen omkring på gatorna helt planlöst. Då råkade han gå förbi en kyrka. Där fick han syn på en av sina vänner. Han blev förvånad då den kompisen brukade ägna sin fritid åt att stjäla mobiltelefoner.
– Jag trodde att de kristna var helgon som aldrig gjorde något förbjudet. Jag gick in för att se ansiktet på min kompis. Han märkte att jag tittade på honom och lämnade kyrkan efter en stund. Men jag stannade.
Jorge blev ofta inbjuden till kyrkan. Han började gå dit sporadiskt, mest på grund av att människorna i kyrkan var så vänliga. Efter ett par, tre månader i kyrkan var han ännu inte omvänd; han kände inte Jesus. En dag hände något som förändrade hans liv.
– En missionär läste Ef. 2:5–10 som handlar om att vi är frälsta endast genom Guds nåd. Själv visste jag att jag hade gjort så mycket ont, och hade därför svårt att tro att Jesus älskade mig. Men missionären betonade att det gällde mig: ”Jesus älskar dig”, sade han, och pekade på dessa bibelverser. Där stod det att jag var frälst utan att han gjort något för att förtjäna det. Kan detta vara sant, tänkte jag. Hur kunde Gud förlåta mig – jag hatade ju honom! Jag gick ut och grät. Tårarna rann medan jag under flera timmar ställde frågan till Gud: Hur kan du älska mig, jag som har hatat dig? Efter den upplevelsen ville jag aldrig mer lämna kyrkan. Visserligen fortsatte vissa saker i mitt liv att vara svåra, men nu visste jag att Jesus älskade mig varje dag. Det gjorde skillnad!
Hur har livet varit efter denna omtumlande upplevelse, frågade vi. Hur är det att leva med Jesus i dag?
– I dag är Jesus en del av mig. Han säger varje dag när jag läser Bibeln att Gud Fadern älskar mig, och att han själv älskar mig. Visserligen finns det fortfarande något i mig som säger emot Gud. Inte så att jag hatar honom som jag tidigare gjorde, däremot ifrågasätter jag ibland hans vilja med mig. Ungefär som Elia och Jona gör i Bibeln, de som inte ville gå dit Gud kallade dem. Men Bibeln lovar att för Jesu skull kan jag be om förlåtelse för dessa synder. I hjärtat har jag nu den frid som Jesus gett mig, och ett hopp för evigheten. Varje dag får jag vila vid att Gud älskade mig medan jag hatade honom. När som helst kan jag återvända till detta.
Berättelsen börjar gå mot sitt slut, och kladdkakan väntar. Det sista vi vill veta är vad Jorge skulle vilja säga till dem som inte har mött Jesus.
– Kanske har ni många problem och många sorger. Kanske har ni hört om Jesus men tänker att det bara är propaganda. Men jag vet att det verkligen finns något mer i det här livet. Sök Jesus! Lär känna honom! Det finns något mycket större än det du ser i denna världen. Jesus ger dig skäl att leva!
Mattias och Elin Lindström, missionärer i Peru