Så for också Josef från staden Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad som heter Betlehem, eftersom han var av Davids hus och släkt. Han for dit för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som var havande. Luk. 2:4–5
När jag, mot min vilja, genomgick konfirmationstiden, passade jag på att göra vad jag kunde för att bevisa att det som prästen sade var lögn. Jag blev därför en flitig bibelläsare som gjorde allt jag kunde för att hitta alla fel som möjligtvis fanns i Bibeln. När jag läste släkttavlorna i Matteusevangeliet väcktes tanken att jag skulle bevisa att de bara var påhittade. Idogt läste jag därför alla släktlistorna i Gamla testamentet och satte samman dem till en lång rulle med namn. På så vis fick jag lära känna många i den släkt som Jesus senare föddes in i.
Det fascinerade mig att man i den judiska kulturen var så noga med sådana här saker; att man noga definierade allting utifrån sin tid, sin plats och sin funktion i historien. Jag blev också fascinerad av att man inte förskönade sin historia mer än man gjorde. Vi kan ju jämföra med alla de falska hjältehistorier som figurerar i den svenska historien kring både Gustav Vasa, Karl XII och Gustaf II Adolf …
Gud håller sina löften
I den släkt som Jesus föddes in i fanns både rötägg och stora hjältar, svikare och sådana som offrade sitt liv för sanningen. Svek och hjältedåd varvas om vartannat, men en sak går som en röd tråd genom allt: Guds trofasthet vid de löften han gett, Guds obändiga kärlek till oss och hans otroliga förmåga att genom allt leda detta märkliga folk fram till löftenas fullbordan.
Allt börjar med Adam och Eva och det stora sveket – men samtidigt möter vi det första evangeliet där Gud lovar att det ur Adams och Evas släkt kommer att födas en som ska krossa ormens huvud, trots att det kommer kosta honom livet (1 Mos. 3:14–15). Tänk vad man genom Israels historia måste ha undrat vem denna person kunde vara! Kanske trodde man att det var Abraham som i tro lämnade land och folk för att lyda Guds löften – kanske trodde någon det var Josef som räddade sin släkt från att gå under då han öppnade Egyptens kornbodar?
En av de märkligaste händelserna i Israels historia utspelar sig då folket bestämmer att de, mot Guds vilja, vill ha en kung. Det var ju Gud själv som skulle vara deras kung! Att sätta en mänsklig kung på Israels tron var lika med att kasta ut Gud ur gemenskapen. Men Gud gick underligt nog med på folkets vilja. Vad folket inte visste var att Gud hade en plan för hur han skulle vinna åter sin tron. Gud skulle inte svika fastän folket svek.
Så inrättades kungadömet i Israel och Gud utvalde efter kung Saul David, Jishajs son, till kung. David blev mäktig – en kung som alla andra kungar sedan skulle spegla sig i och jämföras med. När David var borta och landet delades och allt det underbara som Gud lovat folket av framgång och härlighet verkade som bortblåst, då stod ändå minnet av kung David kvar. Profeterna förkunnade att det ur hans släkt skulle komma en som var större än kung David själv. Medan allt förföll runt omkring folket stod löftet kvar.
Guds plan var märklig: att födas in i Davids släkt och bli Israels och hela världens kung så att alla Guds löften till sist kunde förverkligas och alla folk bli ett.
Josef bar sitt uppdrag
Nu var Josef på väg till Betlehem, den stad där Davids far Jishaj kom ifrån. Josef gick tillsammans med sin trolovade som väntade barn – Guds son. Så skulle Gud låta cirkeln bli sluten och alla som hade ögon att se med eller öron att höra med skulle förstå vem detta barn egentligen var: Davids ättling. I Betlehem skulle allting börja om från början igen – den nye kung David skulle födas.
Josef är en viktig person i historien. Han måste ha haft en mycket stor betydelse för Jesus. Det var ju Josef som lärde Jesus att lyda, det var Josef som fick vara förebild för alla de goda fadersbilder som Jesus sedan använde i sina liknelser och i sin undervisning. Fastän vi egentligen vet väldigt lite om Josef vet vi ändå genom Jesus mycket om honom.
Jag tror att Josef på något sätt förstod vilka löften som var knutna till hans släkt. När ängeln uppenbarades för honom förstod han att tiden var inne. Nu skulle löftena gå i uppfyllelse. Därför tror jag inte Josef var orolig för alla de blickar han måste utstå från dem som inte visste och förstod. Skammen över att hans blivande hustru var gravid – kanske, som många säkert menade, med en annan man – var nog inte lätt att bära. Men Josef bar ödmjukt sitt uppdrag. Han bistod Maria i allt. Trofast uppfostrade han sin släkts, sitt folks och hela människosläktets Fullbordare. Denne ”nye Adam” och ”nye David” skulle samla Israels splittrade folk och dra alla dem, som kommit bort från Honom genom det stora sveket, till sig. Nu var Guds rike nära.
Du är med i Jesus släkt!
När jag satte samman den flera meter långa rullen med namn, alltifrån Adam till Jesus, förstod jag att allt hängde ihop. Släkttavlorna var en sammanfattning av hela Guds plan för att nå mig. Släkttavlan tog inte slut i och med Jesus – tvärt om – där började del två i Guds stora plan: att samla alla världens folk i Jesu gemenskap. När jag döptes in i Jesus blev också mitt namn ett av dem i den stora släktlistan – en del i Guds folk, det folk som bekänner Jesus som Herren, världens Kung, och allas Frälsare.
Hosianna Davids son, välsignad vare han som kommer i Herrens namn! Hosianna i höjden!
Pär-Magnus Möller,
kyrkoherde, Värnamo