Bland fariséerna fanns en man som hette Nikodemus, en av judarnas rådsherrar. Han kom till Jesus om natten … Joh. 3:1–21
Nikodemus har bestämt sig. Han vill söka upp Jesus. Han är lärare i Lagen och hör till fariséerna. Han vet att somliga av hans kamrater anser sig rättfärdiga men så är det inte för honom. Han försöker följa buden, han strävar, men han klarar det inte.
Och nu är denne Jesus i Jerusalem. Alla talar om honom och hans auktoritet. Fariséerna håller honom ifrån sig eftersom han inte gått i lära hos någon rabbin. Men Nikodemus är viss om att Jesus har kommit från Gud. Han ska gå till honom för att få hjälp.
Här kan vi känna igen oss. Vi vill att Jesus ska hjälpa oss med det som fattas i vårt liv. Han ska korrigera kursen för oss. Därför vill vi gärna höra vad Jesus säger till Nikodemus. Och det får vi – tack vare lärjungen Johannes. Han var med den kvällen och han har återgett samtalet i sitt evangelium (kap. 3).
Nikodemus börjar. ”Vi vet”, säger han till Jesus, ”att du har kommit från Gud som lärare.” Men sedan tar Jesus ordet. På ett högtidligt sätt betygar han för Nikodemus att nu ska han ge honom sanningen: ”Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike.”
Nikodemus blir överraskad. Vad menar Jesus? En människa kan ju inte komma in i moderlivet och födas en gång till! Då talar Jesus om hur det ligger till med människan. Att hon är smittad av ormens gift. Att hon inte kan göra om sig själv. Att hon aldrig sådan hon är kan komma in i Guds rike. Att hon behöver ett nytt liv. Och nu kan detta ske. Nu kan hon bli född på nytt – av Guds Ande.
Nikodemus frågar: ”Hur kan det ske?” Då börjar Jesus tala om sig själv. Han är Människosonen och hör hemma i himlen. Men nu har han kommit ner till jorden. Och han ska göra något som liknar det som skedde i öknen när israeliterna blivit bitna av giftiga ormar och höll på att dö. Då reste Moses på Guds befallning upp en hög stång mitt i lägret och på den hängde han en orm av koppar. Alla som såg upp på kopparormen blev räddade. På samma sätt, säger Jesus till Nikodemus, ska Människosonen bli upphöjd, och var och en som tror på honom blir räddad till evigt liv.
När Nikodemus gick hem hade han mycket att grunna på. Detta att hans eget inte kunde duga, det hade han svårt att smälta. Men han höll fast vid Jesus. Han märkte att ledarna hade onda planer. Och en dag fick han höra att de hade gripit Jesus och dömt honom till döden. Den dagen – när Nikodemus såg Jesus upphängd på ett kors – då klarnade det för honom. Nu skedde det som Jesus talat om! Nu var han upphöjd. Nu skaffade han fram det nya livet.
När Jesus hade dött var Nikodemus med och förde honom till graven. Och sedan på Pingstdagen var han säkert med när Petrus ropade ut att Jesus hade uppstått från de döda. Då blev han döpt i vatten och Ande. Då tog han emot det nya livet.
Det Jesus sa till Nikodemus är också sagt till oss: Vårt eget duger inte. Vi behöver födas på nytt. Det är en bister sanning. Men om vi böjer oss för den, om vi släpper vårt eget och ser upp till Jesus på korset, då blir det för oss som det blev för Nikodemus. Då får vi det nya livet. Jesus har vunnit det åt oss när han dog på korset och stod upp från de döda. Det har blivit oss givet i dopet. Och när vi tror på Jesus har vi det. Då är vi födda på nytt.
Gustav Börjesson, prost, Sätila