När Jesus fortsatte sin vandring, sprang en man fram, föll på knä för honom och frågade: ”Gode Mästare, vad skall jag göra för att ärva evigt liv?” Jesus sade till honom: ”Varför kallar du mig god? Ingen är god utom en, och det är Gud. … Ett fattas dig.” Mark.10:17–27
Som vanligt hade det varit mycket folk omkring Jesus. Och som vanligt hade han tagit sig an de sjuka och undervisat om Guds rike. Nu tänkte han fortsätta sin vandring. Men just då ser lärjungarna hur en man springer fram till honom. Tydligen har han blivit träffad av det han fått höra. Han faller på knä framför Jesus.
Mannen är inte vem som helst, det kan de se. Han är rik. Han är ämbetsman. Men han är orolig. ”Gode mästare”, säger han, ”vad skall jag göra för att ärva evigt liv?” Jesus korrigerar honom. Det är bara Gud som är god. Ingen människa kan bli god av sig själv.
Sedan hänvisar Jesus honom till Guds bud. ”Vilka?” frågar mannen. Då läser Jesus upp fyra av dem: ”Du skall inte mörda. Du skall inte begå äktenskapsbrott. Du skall inte stjäla. Du skall inte vittna falskt.” Men Jesus vet hur mannen har det, att han brister i sin omsorg om föräldrarna och försummar sina medmänniskor. Därför fortsätter han med buden ”Hedra din far och mor” och ”Du skall älska din nästa som dig själv”.
Mannen försäkrar: ”Allt detta har jag hållit sedan jag var ung. Vad är det mer som fattas?” Då ser Jesus på honom och lärjungarna märker att han får kärlek till honom. ”Ett fattas dig”, säger Jesus. ”Gå och sälj allt vad du äger och ge åt de fattiga, så skall du få en skatt i himlen. Och kom sedan och följ mig.”
Lärjungarna minns hur det var när Jesus kallat dem att följa honom, hur de kunnat gå med genast. De hade ju inte haft något att sälja. Det är annorlunda med den här mannen. Han äger mycket. Han har jordegendomar som han måste sälja innan han kan följa Jesus. Men de märker att han blir illa till mods. Han vill inte lämna det han äger. Han går bedrövad bort.
Då säger Jesus: ”Hur svårt är det inte för dem som är rika att komma in i Guds rike! Det är lät-tare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.” Lärjungarna blir förskräckta. Då låter Jesus dem veta att här handlar det om något som vi inte kan klara själva. ”För människor är det omöjligt, men inte för Gud. Ty för Gud är allting möjligt.”
Angår detta oss? Vi är väl inte rika! Nej, kanske inte enligt taxeringskalendern. Men om vi ser oss omkring kan vi märka hur mycket vi har. Så när Jesus talar om dem som har svårt att komma in i Guds rike gäller det oss. Kanhända har det som vi äger fått en stor plats i vårt hjärta. Kanhända märker vi det inte. Kanhända märker vi inte hur upptagna vi är av det vi har och hur vi månar om oss själva. Men vad kan vi göra? Hur ska vi bli fria från detta beroende?
Kort efter mötet med den rike mannen kom
Jesus till Jeriko. Där fick han syn på förmannen vid
tullen. Också han var rik (Luk. 19:1–10). Han hade fått höra om Jesus och gått ut för att se honom. När Jesus bjöd sig hem till honom blev han glad. Han tog emot Jesus i sitt hus, och medan han satt där hände något med honom. Han släppte in Jesus i sitt hjärta. Han reste sig och talade om för Jesus vad han tänkte göra. Hälften av det som han ägde skulle han ge till de fattiga. Och dem som han hade lurat skulle han ersätta fyrdubbelt.
Här ser vi räddningen. Det som räddar oss är att vi tar emot Jesus. Att vi låter honom regera vårt hjärta.
Gustav Börjesson, prost, Sätila