Qes Mekonnen Geremew, rektor på Teologiska seminariet i Asella, sänder hälsningar till alla som firar ELM-BVs 100-årsjubileum! Han vittnar här om hur hans liv förändrats tack vare missionens arbete i Etiopien. Han räddades från överfall och fattigdom, igenom förlusten av sin mor och från en dödlig sjukdom.
Det är vanligt att man utvärderar sina erfarenheter, gläds åt framgångar, rättar till det som gick fel och planerar för att göra saker och ting bättre i framtiden. Kristna tackar dessutom Gud för vad som uppnåtts, söker Hans ledning för framtiden och gläds över vad Han har gjort för dem. På det sättet kan man fira under arbetets gång.
ELM-BVs 100-årsjubileum i juni 2011 är ett sådant tillfälle att fira en milstolpe i missionens historia. Jag menar att man firar för att tacka Gud för Hans godhet, ledning och omsorg, för att uttrycka tacksamhet mot alla som varit inblandade i arbetet på olika sätt, för att genom vittnesbörd uppmuntra varandra, särskilt den yngre generationen till att ta upp sina fäders banér och föra evangeliet till sin samtid och för att lindra nöd där den finns.
Mot den bakgrunden vill jag ge mitt vittnesbörd, för att uttrycka min tacksamhet över vad jag fått genom ELM-BV under dess tio decennier. Jag ger äran åt Gud, som förändrade min livssituation genom tidigare missionärer i Qersa och Asella. Jag vill uppmana alla unga att följa tidigare missionärer. Engagera er för dem som behöver hjälp. Här följer mitt vittnesbörd:
Jag började skolan som 13-åring. Min första skola tillhörde ELM-BV i Qersa. Första upplevelsen var ganska spännande. Det var en förflyttning från livet på den enkla etiopiska landsbygden till något helt nytt, från mörker till ljus, från okunnighet till kunskap.
Men detta spännande nya liv varade inte länge. Efter fem månader i skolan rånades vi på natten där hemma. Min pappa misshandlades svårt och skadades allvarligt då han gjorde motstånd. Rånarna tog allt vi hade, även boskapen. Min mamma var inte hemma vid rånet. Hon var hos sin mor för att få bättre vård för den sjukdom som senare skulle ta hennes liv. Vi stod tomhänta. Vilket öde tror du väntade en sådan pojke?
Efter rånet gick jag ofta utan mat. Jag tillbringade många nätter uppe i träd. Min skolgång avbröts och jag blev offer för sjukdomen tuberkulos, som också tog livet av min mamma. Fanns det någon utväg för en sådan pojke? Jo, Gud hade en väg igenom för mig.
Missionärerna i Qersa fick höra om min situation. De visade medlidande och brydde sig om min framtid. Genom dem fick jag tillgång till mat, husrum, kläder, medicinsk behandling och skolmaterial.
Som ni förstår gav missionärerna mig en möjlighet att upptäcka och utveckla mina gåvor. Jag tror att Gud öppnade mitt hjärta för evangeliet och mitt intresse för utbildning eftersom mina studier har gått väldigt bra, både på grundskola och senare på universitet, i Etiopien och utomlands. Nu är jag rektor för det Teologiska Seminariet, vice ordförande för Ethiopian Evangelical Fellowship, som har över två miljoner medlemmar. Hade inte missionärerna på olika sätt lett mig skulle jag inte ha kommit dit där jag är nu. Jag står i tacksamhetsskuld till de missionärer som tog hand om mig och tillät mig att utveckla mina gåvor.
Genom min kontakt med några barnhem har jag fått se pojkar och flickor som lämnats på gatan eller blivit utsatta för omänsklig behandling. De är nu ingenjörer, läkare, sjuksköterskor, professorer, tjänstemän, präster med mera. Hur kommer det sig? Det är bland annat tack vara hängivna missionärer, ansvarstagande missionsorganisationer och även andra organisationer. Detta är ett enastående arbete, eller hur?
Fortfarande finns det miljoner människor, även miljarder, som väntar på att vi ska gripa in för att skingra det andliga mörkret och för att lindra nöden. Uppmaningen lyder: ”Kom och hjälp oss!” så att det eviga evangeliet får lysa (Apg. 16). Denna uppmaning innebär omtanke om andra och att behövande människor får hjälp att förändra sina liv.
Till slut vill jag genom mitt vittnesbörd vänligt uppmuntra alla som läser detta, även de yngre, till att ställa sig själva till förfogande för tjänst inom många områden. Det är mitt fasta hopp och min bön att min utmaning kommer att engagera många villiga till tjänst inom missionen, med evangelisation, sjukvård, utbildning, teknik, med mera.
Tack, och med önskan om ett gott 100-årsjubileum!
Qes Mekonnen Geremew, Asella
Översättning av Andreas Giselsson