Hur ska vi läsa och förstå Gamla testamentet i Bibeln? Vi vill vara bibeltrogna – men hur bokstavstroende kan vi vara?
Vi som räknar oss som
bibelläsare uppmärksammar nästan aldrig Bibelns litterära sidor, och det är synd, ty därmed missar vi viktiga aspekter av denna livsviktiga bok. När vi läser Bibeln lyssnar vi, i bästa fall, till vad Gud har att säga oss, men hur han säger det, tänker vi kanske inte så mycket på. Bibeln är ju egentligen inte en bok utan många böcker samlade. I alla dessa böcker finns det många olika litterära stilar, och Guds sanningar och tilltal finns hela tiden inbäddade i en rik flora av berättelser, poesi, metaforer (bilder), symboler, ordspråk, liknelser och brev. Genom att uppmärksamma Bibelns olika litterära former kan vi fördjupa vår förståelse av de sanningar som Gud vill delge oss.1
Poesin i Gamla testamentet
En av Gamla testamentets mest framträdande litterära sidor (vid sidan av berättelser) är den poetiska. Några böcker är helt och hållet poetiska: Psaltaren, Höga visan, Ordspråksboken och Klagovisorna. En del andra böcker är i huvudsak poetiska i sin form: Job och Ordspråksboken, men detta gäller även sådana profetböcker som Jesaja, Hosea och Joel (och ett flertal andra).
Psaltarens poetiska skönhet är oöverträffad inom litteraturen, enligt min mening. Psaltaren 1 och 23 är bara två exempel på detta. Mycket vore att säga om denna
poesis rika användning av parallellismer (att en tanke uttrycks två gånger i en varierad form), bilder och jämförelser. Det rika bildspråket inbjuder verkligen läsaren till att göra sig sina egna föreställningar.
Tolkning av bibelpoesi
Men vad innebär den poetiska formen när det gäller vår ’tolkning’ av Bibeln? Vi får akta oss för att inte bli så felaktigt fundamentalistiska att vi förnekar att vissa bibliska sanningar kan uttryckas poetiskt. Jag vill ge två exempel på detta som båda är hämtade ur just Psaltaren. I psalmen 104:5 läser vi: Du grundade jorden på dess fästen, så att den ej vacklar till evig tid. Det finns väl ingen som tror att det bokstavligt finns några slags ”fästen” ute i rymden som håller fast jordklotet? Ändå säger denna bibelvers något väsentligt. På ett poetiskt sätt (och inte ett bokstavligt) utsäger den att Gud har skapat jorden och på ett fullkomligt säkert sätt har förankrat dess bana i ett oändligt universum. Detta är tryggt att veta.
Det andra exemplet är från Psaltaren 91:4 där det om Gud heter: Med sina fjädrar skall han övertäcka dig,
under hans vingar skall du finna tillflykt. Inte den mest bibeltrogne bland alla bibeltrogna vill väl hävda att Gud bokstavligt har fjädrar?! Ändå säger även denna bibelvers något väsentligt om Gud och oss människor: Gud omger oss på alla sidor och han vill att vi liksom små kycklingar skall krypa in under hönans vingar (där det inte finns plats för en enda tupp!). Det är svårt att tänka sig en starkare bild för det liv och den gemenskap vi får ha med Gud genom Jesus. Vi behöver alltså inte vara så ängsliga för att använda ordet symbol eller symbolisk när det gäller en sann förståelse av Bibeln, och inte minst gäller detta Gamla testamentet.
Tilltalet i Guds poesi
Märker du att det i detta sista psaltarställe (Ps. 91:4) finns ett tilltal? Det finns ett fint ord för detta och det är apo-strof. När Gud apostroferar dig, så tilltalar han dig, och det gör han hela tiden i sitt Ord. Att språket och tilltalet är poetiskt i sin form minskar inte på något sätt sanningen i Ordet: Jesus är dig nära och han vill att du i alla lägen i livet skall ta din tillflykt till honom och gömma dig där – under hans vingar.
Ingemar Rådberg, fil.dr i litteraturvetenskap, Kungsäter