Till livet hör att drabbas av lidande. Varför? Finns det något svar? Vi har en Gud som själv gått in under lidandet och som nu bär det tillsammans med oss. Till honom får vi överlämna oss – för att förverkliga vår kallelse och bli de människor vi är menade att vara.
OM NÅGON VILL FÖLJA MIG, skall han förneka sig själv och ta sitt kors på sig och följa mig. Den som vill bevara sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han skall vinna det (Matt. 16:24–25). Den som säger så är Jesus. Han beskriver de villkor den lever under som vill vara Hans lärjunge. Korset hör med till varje lärjunges liv. Jesus begär av sina vänner att de skall förneka sig själva. Vad menar Han då? Inte att de skall tänka mörkt om sig själva och förakta sig. Det vore ju detsamma som att säga att Gud har misslyckats, när Han skapade oss. Vi får faktiskt se på oss själva som en Guds gåva till världen.
Att förneka sig själv är att inte i alla sammanhang sätta sig själv i främsta rummet. Det innebär bland annat att jag inte behöver ha rätt varje gång. En annan människa kanske har fel när vi diskuterar, men jag behöver inte få rätt. Jag måste inte vinna varje debatt. Jag orkar med att man tycker jag har fel.
AV GUDS ORD FÖRSTÅR VI att vi lever i en fallen värld. Det fallna bär vi med oss i vårt inre. Vi märker det i att vårt eget jag alltid pockar på att ta sin plats, som inte alls är den nedersta utan den främsta. Vi människor har problem med att se på oss själva som både fallna och frälsta. Vill man ha en plats i världen skall man nog förneka båda.
Att vinna sitt liv är att lämna hela sitt liv till
Jesus, den Korsfäste och Uppståndne. Jag lämnar till Honom också de mörka sidorna i mitt liv, de som skulle fylla mig med skräck om andra människor visste om dem. Jesus vill ha hela mitt liv, även de drag jag skäms för och sörjer över. Han har ju dött för allt i mitt liv. Därför behöver jag inte
undanhålla Jesus något. Han känner mig väl och känner med mig.
LIDANDET ÄR EN PÅTAGLIG VERKLIGHET i män-niskors liv. En del av oss möter större svårigheter än andra, men ingen slipper helt undan. Vi har också olika förutsättningar att hantera svårigheter som kommer.
Lidandet ställer också till problem för tron på Gud. Hur kan så mycket hemskt hända om Gud är allsmäktig och kärleksfull? Om Gud är allsmäktig varför hindrar Han då inte det brutala och grymma? Varför får människor göra varandra så illa?
Människor ställer gärna frågan ”Varför?” inför lidanden och svårigheter.
Det finns inget enkelt svar på frågan om lidandet. Människor tror gärna att om de visste svaret skulle det bli lättare att leva. Kanske är det av barmhärtighet som Gud inte ger oss svar på lidandets gåta?
DET ÄR BARA GUD vi kan fråga ”Varför?” Om man tror att vi lever i ett universum utan mening och mål – vem frågar man då? Bara den kan ställa frågan som tror på en Gud som har allt i sina händer. Guds svar är korset. Där i Kristi sönderbrutna kropp finns svaret på allt lidande. Kristi korsdöd innebär att Kristus också bär våra lidanden. Vi är alltså aldrig ensamma. Med oss in i lidandet går den Korsfäste. Han bär det för oss, och på alla våra oroliga frågor är Han personligen svaret. Det är till den Korsfäste vi skall komma med våra tvivel, vår smärta och vår sorg. Vi får veta att vi tillhör Honom hur det än ser ut för oss. Jesus försäkrar oss att vi aldrig är övergivna av Honom – hur eländiga och självupptagna vi än känner oss och är skäms Jesus aldrig för oss. Vi behöver inte spela någon from teater för Jesus. Han känner oss, genomskådar oss och älskar oss.
KORSET VI FÅR BÄRA är av skiftande slag. Det kan vara förföljelse som drabbar oss för att vi tillhör Jesus. Det kan vara människor vi har svårt att förstå och leva med. Det kan vara problem med arbete och ekonomi och de bekymmer detta kan leda till, eller sjukdom som hotar oss med döden. Vad det än kan vara ber Jesus oss att inte bära detta själva. Han vill bära det med oss och för oss.
Att dela sina bekymmer med Jesus leder till en underbar sak i våra liv: vi vill bära andras bördor. Vi avstår från egen bekvämlighet för att göra en annan människa en tjänst. Vi försöker uthärda en annan människas gråt. Det kan vara svårt, ty vi gråter så olika. Vi frågar efter hur andra har det. Vi skriver brev, vi ber och deltar i andras liv allt eftersom vi får och kan.
Genom tron på den Korsfäste kan ett stort under ske i en människas liv. Hon utgår inte längre från sig själv. Hon tänker utifrån hur det ser ut för andra. Hon ger sig tid till att lyssna och avstår från att ge tvärsäkra svar. Ett självuppoffrande liv är inte ett tungt liv utan ett liv i glädje. Så har den Korsfäste fullständigt förändrat förutsättningarna för vårt liv. De är inte ett liv för änglar, utan för fattiga syndare som lärt känna sin Frälsare Jesus Kristus.
SOM FALLNA OCH FRÄLSTA människor vandrar vi livet fram. Vi har inte tid att tänka så mycket på oss själva. I stället tänker vi på Honom som fyller vår dag med sin närvaro. Vi behöver inte längre vara rädda, vi har inte svar på allt, men vi har Honom som varje dag förklarar oss sin kärlek. Att leva av Jesu kärlek är att bära sitt kors och mista sitt liv. Då vilar jag trygg i den Korsfästes händer.
Egon Olsson, kyrkoherde em. och författare, Jörlanda