Återlöst

När jag i början av februari besökte Etiopien blev min första uppehållsplats ett rum i ELM-BVs gamla missionsstation i Addis Abeba. På väggen över min säng hängde en tavla där det med röd text stod ordet ”Återlöst”, ja, endast detta ord. Ordet som sådant är kanske något ålderdomligt, men vi kan använda synonymen ”återköpt”.
När våra första föräldrar bröt Guds bud blev vi slavar i ondskans rike, och detta följer oss generation efter generation. Under äldre tid var en slav sin Herres egendom som denne hade att helt förfoga över, och på de stora marknaderna i städerna köpte och såldes slavar som vilken vara som helst. Slaveriet finns även i dag men ser annorlunda ut. Det finns i många skepnader världen över – från köp och försäljning av kroppen till ett drogberoende liv.

Missionsstationen
År 1912 skrev Axel B. Svensson i BVs Missionstidning nr 1 en dikt med temat att vi är återlösta. Detta var året efter att missionssällskapet Bibeltrogna Vänner bildats. ”De äro återlösta även de, som gå i mörker fram till stumma gudar.” Och från fjärde vers så citerar jag: ”De äro återlösta … Vet du det, så sänd ett bud därom till dina bröder och underlätta missionärens fjät, där han går ensam på sin väg i söder.”
Nu fann jag dikten tillsammans med ett fotocollage av BVs Afrika-missionärer på väggen i vestibulen i det nuvarande gästhuset.
EFS och andra sammanslutningar bedrev 1911 redan mission i Etiopien (f.d. Abessinien), men det blev nu angeläget för det nybildade missionssällskapet att lyda Jesu befallning att göra alla folk till lärjungar och, för såväl hemlandets som Afrikas folk, berätta evangeliet att vi är återlösta. Köpta med Jesu blod till det liv vi en gång var skapade för. Det är, och har varit, för den frälste ett angeläget budskap att föra ut till världens folk.
Så har även skett till detta land. Som nioåring upplevde jag att Anders Andersson, min kusin, lämnade Snärshult i Vittsjö för att resa till Etiopien som missionär. Det var en sjöresa som gick från Göteborg till Djibouti, varifrån resan sedan gick tågledes till Addis Abeba. Det var resor av annan karaktär än dagens. Det tog månader att nå bestämmelseorten – och det tog lika lång tid för brevet hem som berättade om framkomsten.

Etiopien – i Bibeln och i historien
Men landet har en lång historia med kontakter till Israel och dess folk. Saba var ett land i västra Jemen och var tidvis en del av det vi kan kalla ’ursprungsetiopien’. En drottning därstädes, Makeda, var gäst hos Salomo (1 Kon. 10) och födde en son vid hemkomsten från Jerusalem som gavs namnet Menelik. Menelik besökte pappa Salomo i ett senare skede och enligt etiopisk tradition så tog denne Menelik förbundsarken med sig hem till Etiopien. En uppmärksam bibelläsare kan själv notera att denna ark inte omtalas i Bibeln efter Salomo.
Etiopiern Ebed-Melek blev Guds redskap till att rädda profeten Jeremia ur en brunn han kastats i av kungen Sidkia (Jer. 38:6–13), och när Filippus vandrade på vägen mot Gaza kom en etiopisk hovman, anställd av drottning Kandace (Apg. 8:26–39) och lät döpa sig av Filippus.
Etiopien har också något av en egen Ansgar, Frumentios. Han var syrier och kom till landet på 300-talet, han predikade och syriska missionärer översatte Bibeln till landets språk och grundade kloster.
När arabstormen på 600–700-talet erövrade Nordafrika och Arabien och islamiserade dessa områden så klarade sig kärnan av Etiopien någorlunda undan de svåraste stormarna, men kristenheten i landet blev isolerad och tappade nästan kontakten med den övriga kristenheten. Delvis i ljuset av detta får vi se behovet av mission och övriga kontakter med landet. Den inhemska kyrkan led av isoleringen från övrig kristenhet.

Kyrkan i Harar
Jag hade fått en inbjudan av Elsie och Sture Bengtsson att komma till Harar. Här, i Islams fjärde heligaste stad, arbetar de på uppdrag av den evangelisk-lutherska kyrkan (EELC) med att uppföra en kyrka. Det är inte den enda kyrkan i staden – och inte den första – men den ersätter för EELCs del en äldre kyrka som termiter ätit upp. Qes Daniel är präst i församlingen och lämnar uppgiften att det finns 150 moskéer i staden, så islam har stark dominans.
Under stor del av 1800-talet var staden Harar en isolerad enhet och det var förbud för européer att besöka den. En engelsman Burton besökte staden 1858, men när det avslöjades att han var från England höll det på att kosta honom livet. Så farligt var det inte för mig, och Sture visade mig runt i den älsta delen av staden – en mycket intressant runda.

Ett är nödvändigt
Ett är nödvändigt, säger Jesus till Marta i Betania, och så är det. Maria har utvalt den goda delen, fortsätter Jesus, och den goda delen är evangelium som ska predikas för alla folk. Etiopien behöver evangelium och så behöver Sverige.
Vid högmässan i en lokal vid sidan av kyrkbygget fick jag gå upp i talarstolen och ge en hälsning från Snärshult och Sverige. Jag berättade bl.a. att nu är Sverige världens mest sekulariserade land, och därför behöver Etiopien sända missionärer till Sverige, som i dag behöver väckelse och omvändelse. Herren säger: Vänd om till mig, ty jag har återlöst dig.

Karl Eve Lunnergård, Snärshult